Misslyckade barnvakter?

I går kväll hade Peggy och jag ansvaret för lille Alvin, "snart sex". Hans pappa var ute med ett par av sina bästa vänner.

Vi hade en mycket trevlig kväll med den lille som var så mysig, lekfull och "social". Det var vi som gällde för honom under kvällen. Samtliga leksaker lämnades därhän.

Till sist blev det förstås dags att gå i säng. Farfar tog på sig uppgiften att natta honom. En ändlös berättelse tagen direkt ur fantasin om en pojke som hade en gädda som han lärde alla möjliga saker fångade den lilles uppmärksamhet till 100 %. Förmodligen var den alldeles för fängslande för att John Blund skulle få en chans att ta över.

Strax före 23.00 (!) ringer pappan, min son, och vill bli hämtad i Umeå. Då tar Peggy över och fortsätter med bokläsning och ytterligare historieberättande.

Döm av vår förvåning, när vi vid hemkomsten vid midnatt möts i hallen av pigg liten Alvin, som alltså fortfarande inte hade somnat! Somnat hade inte heller Peggy, vilket även hon borde ha gjort med tanke på att hon i dag behövde stiga upp tidigt för jobbets skull.

Frågan kvarstår alltså, huruvida vi var dåliga som barnvakter eller om vi stället var så bra på att berätta historier, att det blev stört omöjligt för Alvin att somna ifrån dem.

Vara hur det vill med den saken – bra eller dåligt – Alvin hade helt klart en trevlig kväll, precis som hans pappa f.ö. också hade haft det.