En sten som föll

Av , , 3 kommentarer 2

I godemanskapet ingår den grannlaga uppgiften att årligen inför överförmyndaren redovisa var varje krona av huvudmännens tillgångar tagit vägen. Utgifterna skall i vanligt ordning balanseras mot vederbörandes inkomster.

Trots energiskt räknande fram och tillbaks lyckades jag inte få det hela att gå ihop. All dokumentation på såväl inkomster som utgifter fanns i önskvärt god ordning, men ändå "stämde" det inte för några av mina huvudmän.

En sten föll från mitt bröst i går eftermiddag, när överförmyndaren vänligt och professionellt tog emot mig. Tillsammans kunde vi reda ut de problem jag hade. Hon lyckades dessutom på ett terapeutiskt sätt få mig att inse att de fällor jag gått i inte var helt så lätta att undvika.

I natt har jag sovit gott och i dag känns allt mycket bättre. Dessutom är det ju fredag. Även för en pensionär är det något extra positivt med fredagar.

 

 

Verklighet i USA

Av , , 2 kommentarer 5

Min fru fick ett e-brev från sina musikervänner i USA, som visar på en mycket välkänd dålig sida av detta rika land, där hälso- och sjukförsäkring saknas för så många.

Brevet riktar sig till en mans musikervänner. Han ligger på sjukhus med en diagnostiserad  hjärntumör. Mannen ifråga var inte bara musiker utan tjänade också i många som ljudman år för den stora folkmusikförening som Peggy tillhörde. Jag känner honom också och har t.o.m. assisterat honom vid ett tillfälle som en helt oerfaren ljudman.

Nu inbjuder hans vänner till en slags välgörenhetsfest, där all behållning kommer att gå till den sjuke mannen och hans familj för att hjälpa dem att klara de betydande vårdavgifterna. De som kommer till festen bidrar på olika sätt till den. Den får karaktären av knytkalas.

Det är bara att hoppas att Obamas trots motståndet får till stånd en en hälso- och sjukvårdsförsäkring, som åtminstone till en del gör livet lättare för amerikanerna.

  

 
 

Snöskottningens risker

Av , , 4 kommentarer 4

Många i min ålder – och yngre med för den delen – torde känna till riskerna med snöskottning. Jag tror att det som samtidigt är en ganska bra och allsidig träning inte så sällan också kan leda till ond, bråd död.

Jag kommer just in från en andra omgång snöskottning för dagen på drygt en timme. Direkt jag lämnade sängen ägnade jag dagen första 20 minuter åt samma syssla.

Nu känns det skönt, möjligen då med undantag av en mycket blygsam känsla av att ryggen nog borde få vila från dylikt arbete en dag eller två. Mer snö har dock utlovats längs "östkusten", vilken ofta tycks sträcka sig några mil inåt landet.

Jag är glad så länge min kondition och allmänna hälsa gör det möjligt för mig att hålla på med tungt arbete som snöskottning. En vacker dag torde den uppgiften bli en anledning för oss att lämna detta billiga och fina boende till förmån för något dyrare och bekvämare, när det gäller behovet av utearbete.

Men som jag antyder här ovan; alltid under snöskottning tänker jag på mitt hjärta, som än så länge inte ger några "signaler" på att det inte skulle gilla extrajobbet ifråga. Jodå, jag vet att en hjärtinfarkt inte så sällan kan komma som "en blixt från en klar himmel".

Insnöad

Av , , 4 kommentarer 5

Det var länge sedan sist, när det inte var möjligt ta sig ut från huset per bil till Brånsvägen. I kväll går det inte.

Just i kväll, när jag som vanligt tänkte hämta Peggy i Vännäsby, dit hon kommer med buss 22.30, har vägen drevat igen. Nu måste hon gå de ca två kilometrarna hem i snöstorm, halvdåligt klädd och utan reflexväst.

Jag vet inte vad jag skall hitta på, men något blir det troligen.

 

Värdet av erfarenhet

Av , , 8 kommentarer 7

Under de många år under min yrkesverksamma tid, mötte jag många personer som fått hörapparat, men inte använde den. Om det hade jag förstås en alldeles bestämd uppfattning.

Sedan en tid har jag haft en sådan själv. Först nu förstår jag alla dem jag mött i mitt liv, som fått en men valt att inte använda den, åtminstone inte ständigt. Nu begriper jag t.ex. att det nog inte alla gånger berodde på problem med att förstå sig på den. Inte heller borde jag ha trott att det berodde "bristande själsförmögenheter" på grund av demens i en eller annan utsträckning.

Jag förstår mig på min och jag inbillar mig att jag ännu är i någorlunda mentalt gott skick, men lika förbaskat har jag inte tagit för vana att ständigt ha den på. Helt klart inser jag, att mina närmaste och även andra måste stå ut med mina "förlåt", "hursa", "vad sa du", "va", "once again please" o.s.v. TV-ljudet har jag nog på högre än "normalt". De påpekar i vart fall mina söner, när det är hemma.

Varför använder jag den då inte? Mitt hörselfel gör att jag inte så bra uppfattar ljud åt diskanthållet. Med hörapparaten på blir vissa ljud tämligen obehagliga. T.o.m. skramlet från tangentbordet jag nu använder är störande. Kanske borde jag låta Hörcentralen justera min hörapparat.

Det här är bara ett av många exempel på hur svårt och vanskligt det kan vara att ha åsikter om saker som man själv saknar erfarenhet av.

I dag sätter jag i alla fall på mig hörapparaten för att inte missa något av det som sägs på årsmötet i missionshuset och förstås även på den inledande gudstjänsten. Möjligen måste jag slå av den under psalmsången och orgelspelandet.

”Pärlor åt svinen”

Av , , Bli först att kommentera 4

I dag skall jag närvara vid ett religiöst möte av en speciell anledning. Det tillhör inte något som är särskilt vanligt för mig.

Helt spontant frågar jag mig nu, om jag bör känna mig som ett "svin" som det kastas pärlor åt, där jag sitter bland alla djupt troende människor. Jag respekterar deras ståndpunkt i sammanhanget och kan bara hoppas att de också respekterar min, som de f.ö. knappast känner så väl. Frågan är om jag ens gör det själv.

Bråns Kristliga Ungdoms- och Missionsförening håller nämligen årsmöte i sitt Missionshus. Mötet inleds med något som okunniga jag vill kalla gudstjänst, troligen det näst sista i Missionshusets dryga 90-åriga historia. Jag kan lätt sätta mig i hur det nog känns för alla dem som missionshuset betytt så mycket genom åren.

Jag är särskilt inbjuden för att redogöra för läget i den pågående försäljningen av huset ifråga.

Votering avgjorde

Av , , 3 kommentarer 3

Nu har valet mellan det billiga rummet i Rest & Fly och det dyra i Radisson hotel på Arlanda avgjorts.

Avgörandet krävde dock votering, som sedan blev väldigt svår att tolka resultatet av eftersom vi ju bara var två personer på mötet.  Det blev alltså Rest & Fly. T.o.m. bäddningen sköter vi själva och sparar därmed hela 50 kronor (som jag kan köpa en dubbeltriss för, när vi kommit hem).

Trots den begärda voteringen förefaller det som om beslutet ändå togs i full enighet. I vart fall har ingen reservation mot det lämnats in.

Internetmysterium

Av , , Bli först att kommentera 0

Ingen torde förstå allt som händer, när man surfar runt på internet. Massor av människor förstår det definitivt bättre än jag.

Nu är det dags för oss att börja boka flyg till vår USA-resa. Vi tänker slå ihop våra "miles", så att en av oss får flyga gratis. Detta kan bara göra på American Airlines webbplats och på den kommer vi inte in.

Det är bakgrunden till en fråga till supporten. Supporten betedde sig som supporteravdelningar brukar göra, nämligen att försiktigt antyda eller undra om det nog inte är fel hos mig i mig egen utrustning. Nu var det routern man undrade över – hur den är inställd o.s.v.

En snabbkoll gav vid handen att vi faktiskt är minst fem här i Brån, som inte kan nå www.aa.com. Den informationen har T3 nu fått och jag ser med spänd förväntan fram emot vad de kan nu kan göra. Tills vidare fortsätter jag att inte begripa någonting i sammanhanget.

Att nå webbplatsen från andra håll i landet fungerar och även för åtminstone två andra personer i Brån. Jag uppmanar fler i Brån att prova också.

Kanske finns det t.o.m. någon riktigt dator- och internetklok person som sitter inne med svaret på problemet.

Dyrt eller billigt?

Av , , 2 kommentarer 1

 

Till påsk skall vi göra en resa till Amsterdam. Dessvärre måste vi på hemresan övernatta på Arlanda.

Vi har "i princip" bestämt oss för att ta in på Radisson på Sky City och i dag skulle jag boka ett rum där, men…

Att betala 1 495 kronor för ett fint rum mitt i Sky City, som dessutom inkluderar en fantastisk frukost känns nästan för dyrt. För litet mer än halva priset, frukosten inräknad, skulle vi ju faktiskt få samma sömnbehov tillgodosett i Rest & Fly, som ju också ligger väldigt bekvämt till på Arlanda.

Vi får nog ta ett nytt "sammanträde" i frågan i kväll, hustrun min och jag. Det är ju trots allt musikpengar som hon spelat in som vi skall använda för vår resa.