Bromsmedicin

Jag börjar mer och mer inse att jag nog skulle behöva något slag av bromsmedicin. Ofta får jag höra kommentarer om mitt till synes stressade och nog också stressande sätt att arbeta.

Onekligen hinner jag mer med den arbetstakt jag har, men ibland blir det inte så bra. Framförallt är det ju inte bra om omgivningen blir stressad av mitt sätt att vara. Dessutom skulle jag nog ibland behöva lugna ner mig för att inte göra saker fel eller rent av glömma viktiga delar i det jag håller på med.

I dag hände något, som direkt fick mig att tänka på just bromsmedicin. Med den på Statoil hyrda släpvagnen fastkopplad till bilen enligt konstens all regler och allt kontrollerat en extra gång, gav jag mig iväg. Efter bara några meter tyckte jag att det gick alldeles för tungt. Mina ca 150 hästkrafter orkade knappt dra ekipaget, när jag la in tvåan.

Ut gick jag för att kontrollera, eftersom jag direkt misstänkte att släpvagnens egen broms låg på. Spaken för bromsen ser ut som handbromsen i en bil och därför hanterade jag den precis som hade det varit spaken till handbromsen i bilen. Vid ett nytt försök att köra gick det ännu tyngre.

Så gick jag ut igen, men den här gången drog jag åt bromsen ad modum handbromsen i bilen. Och se då gick det med ens hur lätt som helst! När jag drog åt bromsen släppte den, d.v.s. tvärs emot hur det fungerar i bilen.

Trots den inträffade bromshistorien anser jag mig forfarande inte vara helt otekniskt begåvad. Hade jag bara tagit det litet lugnare, skulle jag säkert ha klurat ut bromsgrejen, innan jag gav mig av.