Resursslöseri

Mr Geists villa med garage går inte av för hackor. Åtskilliga kvadratmeter fin asfalt och ännu flera gräsmatta krävs för att förstärka inrycket av välstånd – alternativt storleken på lånen.

Varje gång jag vistas i USA uppmärksammas jag på vilket enormt slöseri av resurser som sker här. Det har onekligen en negativ inverkan på ens egna strävanden till återhållsamhet hemma ililla Sverige.

Slöseriet förekommer i så många sammanhang här att det är omöjligt att i ett kort blogginlägg ta upp dem alla. Just nu tänker jag bara på en sak, som vi båda förundras över, nämligen de enormt stora gräsmattor, som omger så många av villorna här.

Som överallt annars här i världen, så är det de mest besuttna som tar åt sig av "livets goda" utan att tänka närmare på det vettiga i det hela. Pengar har de ju och bryr sig mindre om det vetigga i vad de använder dem till.

(Nu riskerar jag förstås en kommentar från bloggvännen Hans-Inge i Vännäs, som väl antagligen tar upp sin käpphäst igen om "att familjen skall bestämma allt vid köksbordet").

Omkring de flesta av de jättestora villor man ser här och där ligger enormt stora gräsmattor. Välskötta är de och naturligt klipps de med hjälp av stora åkgräsklippare. Råkar villan gränsa till vad som förmodligen i början bara var åker eller äng, så har den av någon anledning förvandlats till gräsmatta.

I ärlighetens namn måste jag nog tillstå att fler än de till synes välbesuttna också försöker ha så stora gräsmattor som möjligt och givetvis också åkgräsklippare. Stora gräsmattor ser ut att vara en av måna statussymboler i detta rika – och skuldtyngda – land.

De stora gräsmattorna kräver konstgödsel och avgasspyende maskiner för att underhållas i relation till deras storlek är den första slutsats man kan dra. Alla dessa tusentals åkgräsklippare kräver resurser för att tillverkas och fraktas till försäljningsställena. Bra förstås om man förespråkar "jobblinjen" men mindre bra ur miljösynpunkt.

Jag återkommer med en bild av någon av dessa jättegräsmattor.