I mitt blogginlägg råkade jag döpa om dig till Georg.

Nu förstår jag att det är anledningen till att du inte brytt dig om att kommentera min kommentar. Jag "känner" dig annars som en man som nästan alltid (alltid?) kommenterar de kommentarer som du får.

Edward Riedl frågar i sitt blogginlägg efter vem som skall betala riksdagsledamöters resor och försöker sedan att få det att se ut som en svår fråga att besvara.

För mig är det helt klart att de antingen skall betala sina resor själva eller så skall de betalas av skattemedel, om resorna har direkt koppling till deras politiska uppdrag i Riksdagen.

Ännu enklare är det att ange, vilka som INTE skall betala, d.v.s. företag eller organisationer, som har, eller åtminstone kan misstänkas för att ha, som syfte att få politikern att agera i linje med deras egna intressen. 

I dag har jag i VK läst litet noggrannare om vilket försvar Sofia Arkelsten anför, när det gäller gratisresan till Shells seminarium i Sydfrankrike.

Om den säger hon bl.a.:

– Det var naturligtvis inte en bjudresa. Det var en studieresa som jag genomförde i mitt dåvarande uppdrag som riksdagsledamot.

Hon medger samtidigt enligt VK, att arrangörerna tog kostnaden för resan. Men nog ingår det väl även i moderat riksdagsmans uppfattning av verkligheten, att när någon betalar för en, så blir man samtidigt bjuden? Hon blev alltså bjuden på resan och mer med det, men anser ändå inte att det vara en bjudresa.

Denna hennes uppfattning om saken tycker Reinfeldt var någonting bra som hon förmedlade till allmänheten!

Även om valet är vunnet för Moderaterna i dag, tycker jag att det vore på sin plats om någon av länets bloggande moderater kunde ge sin syn på saken. Inte väl alla av dessa ha samma oklara syn på vad som är otillbörligt med tanke på mutmisstanke. Jag har även svårt att tro, att de inte sätter likhetstecken mellan gratisresa och bjudresa.

När Reinfeldt fick frågan om vad han tycker om Sofia Arkelstens uppenbara mutresa, gav han svar som ofta är så typiska för "smarta" politiker.

Han svarade nämligen inte alls på frågan utan gled ur den och sade i stället något om vad han tyckte om hennes kommenter till det som skett.

Han gav f.ö. intryck av att han verkligen vara pressad av medias intresse av frågan. Antingen var han rödkindad av en eventuellt hård debatt som han nyss hade varit med i eller så  var han förkyld eller av andra skäl febrig.

Som alltid irriterar det mig, när politiker inte svarar på den fråga de fått utan att reportern upprepar den eller åtminstone påpekar att svaret på den uteblev.

Bara detta att Sofia A inte begriper att hennes resa uppfyller alla krav på vad som måste anses vara en olämplig sak, t.o.m. om den av åklagare trots allt inte ses som en mutresa, är illa nog.

Att små grytor också har ögon är en absolut sanning. Att de också har ögon tänker man kanske inte alltid på.

Nu berätta en liten händelse med min sonson i huvudrollen. I går kväll var här musikövning med Peggys irländska band. Den här gången hade de publik, nämligen min, hans son och så jag förstås.

I vanlig god och kamratligt stämning diskuterades en hel del mellan bandmedlemmarna. Dit hörde t.ex. val av tonart, tempo samt litet allmänna frågor kring hur de olika låtarna skulle arrangeras. För den lille sexårige Alvin var det tydligen inte så lätt att förstå och till sist frågade han:

– Vem av dem är det egentligen som bestämmer?

Farfars uppgift var då att viskande förklara att det faktiskt inte är någon av dem som gör det ensam, utan att den som kommer med det bästa förslaget blir den som "bestämmer".

I dag är jag inte riktigt "på bettet", men blir det förhoppningsvis senare i dag.

Så här ligger det till. För litet drygt en månad lossnade en stifttand, som dock min tandläkare lätt kunde "cementera" fast igen. Visserligen uttalade hon en slags varning som gick ut på det kanske skulle hålla ett par år.

I eftermiddag tas jag emot igen tack vare ett återbud. Kommer tanden att kunna fästas igen eller kommer en ny att behöva "hängas upp" mellan de två intilliggande tänderna? Det är den stora frågan för mig nu.

En annan fråga är om Alvin, sonsonen, har tålamod nog för att vänta på tandläkarens åtgärd i farfars mun. I munnen skall han förstås inte vänta och inte heller i väntrummet. Jag har lovat honom att följa med ända i i behandlingsrummet.

Undrar just hur länge "garantin" gäller för en fastsatt stifttand.

Häromdagen redovisades skillnaden mellan avfallstaxorna i våra kommunen.

Av den redovisningen fragick att priset är satt per kvadratmeter! Hur sjutton gör man, när man mäter sopor i kvadratmeter? Det kan väl ändå inte vara så att taxan bygger på den sopalstrande lägenheten eller husets boendeyta?

Tänk vad mycket det finns att grubbla över, där man sitter i sin kammare! Alla andra utom jag har nog fattat hur man mäter. Någon av dessa kan då kanske ha vänligheten att förklara det för mig, så att jag slipper ringa och störa kommunen med frågan.

Yippee, nu kan jag precis som storpojkarna surfa och skriva e-brev via min mobiltelefon!

Med benägen hjälp i form av råd och intruktioner av "lillpojken" och systemvetaren Anders har jag nu alldeles själv lyckats få allt att fungera utom inloggningen till VK-bloggen. Jag har dock inte gett upp än.

Men nu väntar något viktigare, nämligen en returmatch mot sonsonen i ishockey. Eftersom is är så himla hal, väljer vi att spela inomhus.

Sedan var det där med att använda mobilen för surfning m.m. Jag ser det som en kul grej bara och torde nog inte använda mig av den möjligheten särskilt ofta.

Lyckliga kor i Strand med utegången garanterad av lagstiftningen

Jag har just läst en artikel i VK om den hårt drabbade mjölkbonden Bengt Martinsson i Berg, Vännäs kommun. Naturligt kan jag inte göra något åt saken – och förmodligen ingen annan heller.

Att uttala ett säkerligen värdelöst stöd via detta forum är nog det enda jag kan göra. Kanske ringer jag till honom och ger ett muntligt och lika värdelöst stöd till honom och hans fru i muntlig form.

Jag inser att de olika myndigheterna nog har handlat helt enligt gällande lagar och tillämpningsregler. Försäkringskassan har på sitt stenhårda sätt dömt ut hans egna läkares expertutlåtande. Det är ju inte särskilt överraskande.

Det som jag främst reagerar på är tidsaspekten i ärendet. Myndigheterna har behövt mer än tre månader för att komma fram till sitt definitiva nej till dispens. Sedan begär Norrmejerier som en direkt följd av myndighetsbeslutet att den drabbade mjölkbonden skall agera inom fyra dagar!

Förmodligen hade han inte kunnat göra så mycket åt saken även om han fått tre månader på sig, men han hade i vart kunnat göra det som krävs på ett i många avseenden bättre sätt.

Det finns en annan aspekt på ärendet också, känns det som. Här tas större hänsyn till hur korna har det, när de inte får beta ute på sommaren, än vad som tas till bonden och hans livsverk. Det kan man tycka, även om lagen säger att kor skall få vara ute en bestämd tid under sommaren.