K-G (Kalle) Sjöströms blogg

k-g.sjostrom@vannet.se
 

Bloggar om: aktuella och inaktuella företeelser i omgivningen 

Ålder: 71

Familj: mina två vuxna söner med var sina söner samt min fru Peggy och hennes två barn

Bästa egenskapen: hjälpsam
Sämsta egenskapen: envis

Intressen: att skriva, resor, samhällsfrågor och språkfrågor

Bästa minne: när vi vadade över Mississippi River vid dess källflöde vid Lake Itasca

 

Visar inlägg från December 2010

Minns inte det första

Jag har totalt glömt hur jag firade min första nyårsafton. Troligen är det högst normalt eftersom jag den gången var bara drygt 5 månader.

Åtminstone minns jag att jag inte kunde gå den gången och det berodde inte på att jag tagit in för mycket av det enda som jag drack på den tiden. Den var dessutom garanterat fri från alkohol. Inget av mina nyårsfiranden har f.ö. krävt drycker som gör en svag i benen.

I natt skall jag i alla fall fira min 69:e nyårsnatt till sammans med Peggy och min syster och svåger i Umeå. Det ser jag fram emot och räknar med att där skall finnas något bubblande och alkoholfritt att skåla in det nya året med.

Gott Nytt År på er alla!

Jag undrar litet, när det passar sig att uttala just den hälsningen, före 12-slaget eller direkt efter alltså? Och hur länge skall man fortsätta med det in på 2011?

Intressant läsning

En intressant men kanske udda aktivitet så här på årets sista dag har jag just nu avslutat. Jag rekommenderar fler att göra detsamma, d.v.s. läsa revisionsrapporterna avseende Vännäs kommuns nämnders och kommunstyrelsens ansvarstagande.

Rapporterna finns alla föredömligt utlagda på kommunens webbplats.

Läsningen är intressant bl.a. därför att den visar att ingen av nämnderna har fått helt "godkänt" av revisorn. Den visar också vilken i det närmaste omöjlig uppgift det är som ålagts de olika nämndernas politiker.

Läsningen påminner mig också om den vanligaste reaktionen inför revisorernas rapporter, som brukar vara att de ju "måste ha något i varje rapport att klaga på". Om det är så, kommer en revisorsrapport aldrig att vara helt utan anmärkningar.

Det är också intressant att notera hur försiktigt ändå revisorns slutsatser och sammanfattningar är formulerade trots de i mina ögon ganska allvarliga iakttagelser, som han trots detta redovisar i sin rapport.

Självklart är jag fullt medveten om att jag inte är mannen att kritisera och värdera revisorns bedömningar av allvaret i de brister han pekar på. Därför rekommenderar jag andra kommunbor att också ta del av rapporterna och sedan själva göra sina egna bedömningar.

Vad göra i dag?

I dag är det första dagen på mycket länge, när jag inte vet vad jag skall ta mig till. Inte ens en massa meningslösa blogginlägg - utöver den här - känns särskilt lockande.

Är det någon som kan tipsa mig om något spännande att göra? Bästa förslaget kommer att få ett hedersomnämnande i detta medium. Lockande, eller hur?

Han-Inge, hallå, hallå...

Jag vill även fortsättningsvis tro, att du är en man som man kan lita på, men nu börjar jag ändå undra.

Du har faktiskt lovat här på VK-bloggen att du skulle återkomma med en kommentar "på ledarplats", d.v.s. i ett självständigt blogginlägg, i anledning av mitt inlägg som hade bemanningen på demensboendet i Vännäsby som huvudtema.

Jag kan väl inte tro, att du till sist fann mitt inlägg så i alla delar oantastligt och därför drar dig för att bemöta det.

Egentligen borde jag kollat än en gång. Kanske har jag bara missat det.

Per Gerhard Schlingmann

Nog har slipsen en viss betydelse ändå för bilden av de Nya Moderaterna, eller hur?

Nyss såg jag en intervju med Per Gerhard Schlingmann, Moderat och statssekreterare i Statsrådsberedningen.

Jag inser att jag nog mer skulle ha lyssnat till vad han sa än noterat vad jag såg. Nu blev ändå synintrycket det som dominerade min behållning av intervjun.

I motsats till sin gravallvarlige chef, statsministern, var han i stort sett leende hela tiden. Det är förstås svårt att vara "lagom", men hans ständiga flinande eller "leende", som väl låter bättre, var för mig svårt att uppfatta som helt ärligt.

Men mest utstuderat var ändå hans klädsel. I stället för att som "de gamla Moderaterna" vara strikt klädd i slips, hade han sin skjorta ordentligt uppknäppt och överdrivet uppfläkt. Jag noterade att han därmed klart kunde överträffa programledarens också aningen utmannade urringning.

I Statsrådsberedningen är han ansvarig för kommunikation och jag antar att det folkliga flinet och den uppfläkta skjortan är två sätt att utåt kommunicera hur "vanliga" höjdarna inom de Nya Moderaterna tillika det nya arbetarpartiet är.

Öppna träd i Vännäs

Googleöversättningar blir inte alltid begripliga. Detta finns på Vännäs kommuns webplats:

"...some of the trees are open to all!"

Jag antar att det nog inte är helt lätt för den engelsktalande läsaren att förstå att dett betyder att

"... vissa av sammanträdena är öppna för alla"

Men trots att jag nu gör mig lustig igen över hur det kan bli när man låter Google translation sköta översättningen, är det ändå en bra sak att möjligenheten finns på vår kommunala webbplats.

Ingen skugga må falla över den webbansvarige och känner jag henne rätt, så torde även hon tycka att detta och säkert många andra lustigheter i översättningen ändå är lite småkul.

Empati

Förmåga till förståelse och inlevelse i hur andra människor känner sig inför olika situationer när något mycket viktigt i all mänsklig samvaro.

För mig är det en viktig vetskap att bara begripa det. Gör man det blir det också viktigt för en att verkligen försöka förstå sina närmaste ock andras känslor. Att bara inse det är ett viktig steg i sig.

Att verkligen förstå och sätta sig in i vad andra känner är dock mycket svårt. Det som fått mig att fundera över detta i denna tidiga morgontimme är det som min fru berättat mig om hur det känns för henne att ha sina barn så långt borta. Julen är givetvis även för henne som amerikanska en högtid då man vill ha sina barn nära.

Hon har sina barn hundratals mil bort och jag har mina "bara" ca 70 mil bort och tycker stundom att det är alldeles för långt. Bara den skillnaden gör det lätt för mig att förstå henne.

Men trots hennes saknad efter sina egna barn, har hon hela helgen fungerat som den allra bästa "styvmor" och låtsasfarmor till mina söner och barnbarn. Lika fint har hon fungerat som "svärmor" under helgen. Jag höll så när på att glömma nämna att hon också visat mig all den kärlek och omtanke som jag någonsin kan begära av henne som min fru.

Jag beundrar henne för det och gör vad jag kan för att försöka förstå hur det måste kännas för henne innerst inne. Själv skulle jag nog inte kunna uppbringa samma styrka, om jag vore i hennes situation.

Tack min älskade Peggy för att du finns och för allt du gjort för oss under julhelgen, ja också för allt du gjort främst för mig ända sedan du lämnade ditt hemland och flyttade hit.

Tips till Mediamarktkunder

Min son köpte en TV hos Mediamarkt direkt efter jul till ett kraftigt nedsatt pris. I dagens tidning annonserar man samma TV-apparat för ett 300 kronor lägre pris.

Detta kändes givetvis inte så trevligt för honom. I dag besökte han butiken igen och utan större problem betalade man tillbaks 300 kronor till honom.

Möjligen är det fler som råkat ut för samma sak på Mediamarkt eller i andra affärer. Ett tips till er är att göra ett nytt besök i butiken och kräva pengar åter.

"Farmen" Rieck-Müllergården

Vännäs kommuns webbsidor kan sedan en tid lätt översättas till begriplig om än inte korrekt engelska. Helt klart är ju det en bra sak.

Ingen kan begära att den här sortens översättning öbverallt skall bli perfekt. Litet rolig blir den i stället här och där. Rieck-Müllergårdens och Vängårdens matsedlar översätts så här t.ex.

Menus Rieck-Muller farm and Vängårdens canteens

"Vängården" trodde jag f.ö. inte fanns längre utan ingår namnlös i begreppet Vännäsby äldrecenter, men det är ju förstås en annan fråga.

"My way" är inte expertens

Saker och ting kan göras på olika sätt. En del är besvärliga och tidskrävande. Andra går snabbt. I dag fick jag en imponerande uppvisning av hur lätt man öppnar ett stopp i avloppet. "My way" att göra det på är klart billigare men inte särskilt effektivt.

Efter att ha ringt två intillboende rörmokare lärde jag mig att rörmokare tydligen inte sysslar med den sortens uppdrag. Även detta tycks vara något som möjligen har kommit från USA. Där blandar sig rörmokarna inte i avloppsfrågor. I vart fall inte om det är problem i avloppet utanför huset.

En av rörmokarna kunde i alla ge mig telefonnumret till en firma i Umeå, som nog kunde hjälpa mig. Inom mindre än tre timmar var en man därifrån hit. Hans professionella sätt att öppna stoppet VAR verkligen imponerande. Jag brukar kliva ner i trekammarbrunnen och sittande på skiljeväggarna mellan de tre kamrarna spruta in vatten i utloppsröret. Det är en effektiv metod som dock brukar ta tid och inte är särskilt trevligt, som allla lätt kan förstå.

Experten från Umeå klev inte ner i brunnen utan sänkte bara ner en slang i brunnen, som han skickligt lyckades få inte i utloppsrörer från huset. Slangen var kopplad till en högtryckstank i hans bil. Det märkliga var att slangen sedan själv via ett finurligt anordnat munstycke drog sig själv in i röret. När den mötte stoppet blev det "beskjutet" av en vattenstråle under högt tryck. På mindre än fem minuter var allt klart!

En dålig början på dagen har vänts till en bättre fortsättning på dagen. Tänk bara vilken känsla det är att kunna använda toaletterna, diskmaskinen och så förstås tvättmaskinen. En hel del extra tvätt har det förstås blivit efter julhelgsgästerna.

"Förstoppning" - kind of

Tidigt i morse väcktes jag av ett oroväckande ljud, som det nu är några år sedan jag sist hörde.

Det var när någon för första gången i dag spolade på toaletten, som det bubblande ljudet hördes. Och nu står det helt klart att det är stopp i avloppet någonstans under huset i röret fram till trekammarbrunnen.

Förr om åren fixade jag detta själv, men i dag är jag barnvakt och kan därför inte göra det. I dag på morgonen lämnar oss tre av våra julgäster, som eventuellt måste avstå från sin morgondusch på grund av detta. Eländes elände!

Törs jag ringa en rörmokare så här tidigt? Det är just nu den stora frågan och finns det någon som är beredd att komma?

Déjà vu-känsla

Vid lunchen i dag förnam jag en mycket tydligt känsla av att något var så himla bekant.

Det tog dock inte så lång tid att inse, att jag hade sett praktiskt allt som stod på det mycket tungt belastde lunchbordet redan i går. Mycket talar för att det mesta av det kommer att dyka upp där igen.

Jag undrar om det finns någon av de som har ett traditionellt julbord, som INTE har rester av det kvar några dagar framöver. Ganska bekvämt är det onekligen.

GOD FORTSÄTTNING, förresten, både på julhelgen och på resten av era jordeliv!

Hörapparat och barnbarn

En för tillfället mycket hörapparatvänlig aktivitet nästan jämförbar med gamla tiders Fia med knuff.

Jag måste få meddela en ny sak som jag upptäckt.

Uppmanad eller åtminstone rekommenderad av mina närmaste att ta på hörapparaten, gjorde jag det. Uppenbarligen ville man få mig mera aktiv i samtalet.

Dessvärre har jag upptäckt att något måste vara fel med den, eftersom den inte tycks passa så bra ihop med de olika ljud som lekande barn skapar.

Efter helgerna måste jag nog boka tid på Hörcentralen för att få den "lagad", så att den passar även gälla barnaröster.

Bloggläsarna

Åtskilliga äro de, som läser min blogginlägg. Därom vittnar statistiken. Anonyma är det också. Men ibland ger några av dem sig till känna, när jag möter dem på "byn".

Det är trevligt att ha många läsare och naturligtvis undrar jag då och då vilka de är. Ett ytterst fåtal av dem lämnar en kommentar och några av dessa är t.o.m. kända av mig.

Ofta träffar jag folk som berättar att de läser mina inlägg nästan dagligen. Tre sådana träffade jag i dag på min inköpsrunda i Vännäsby och Vännäs. Det är också trevligt.

Ibland börjar berätta något för personer jag möter bara för att genast inse att de redan känner till saken - " jag läser ju din blogg", säger de. Kul!

 

Äntligen julkänsla

Trots diverse julpynt och trots en klädd julgran har inte julstämningen riktigt velat instämma sig, men nu...

Vad som behövdes var doften av en griljerad skinka och lusten att skära sig en bit av den - något som jag förstås inte gör.

Ytterligare en tur till Konsum för kompletterande inköp och sedan tar jag ledigt och kopplar av med annat. Betapetspelandet t.ex. har blivit lidande de senaste dagarna.

Att ligga på ohögan

En kommentar till min frus inlägg påminner mig om en liten historia i sjukhusmiljö.

Ronden gick på en sjukhusavdelning. I spetsen för den gick den unge och nyexaminerade doktorn från "södra Sverige". Så kommer man till gamla tant Anna och när doktorn frågar hur natten varit svarar hon:

- In't na vidare. Ja ha säm lega på ohögan hele natta, svarar Anna med ett språk som använder även när hon parat med en dokltor.

Doktor nickar förestående men ute i korridoren frågar han sköterskan

- Vad sjutton hade tanten legat på egentligen?

Säng nr 1

Nu är första sängen bäddad och väntar på "lillpojken" och hans son.

I morgon kommer de första julgästerna, nämligen yngste sonen och hans son, som dessvärre har feber i dag. Det KAN bli en jobbig bilresa för de båda från Åkersberga och hit.

Jag utgår från att den här informationen är av allra största allmänintresse. I annat fall skulle jag ju inte ha lämnat den.

En så'n miss

Så slarvigt får man inte läsa som jag gjorde och sedan blogga om det så slarvigt lästa. Fy på dig, Kalle!

Någon från V ville vid valet i fullmäktige ha en duktig KD:are som vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden, men så blev det inte. Den posten gick i stället som väntat till Centerpartiet.

Tack skall hon ha som uppmärksammade mig på misstaget.

Tågpendeln Vännäs -Umeå

En bra nyhet har i dagarna blivit känd. Det skall nu bli möjligt att pendla Vännäs-Umeå via järnväg.

Jag bor som bekant i Brån och min fru åker buss var arbetsdag till och från Norrlands Universitetssjukhus, något som hon gjort i flera år nu och något som passar henne perfekt. Tillräckligt många bussturer passerar Brån, för att det också skall passa hennes relativt oregelbundna arbetstider.

Många i bussarna kommer från Vännäs och Vännäsby. Många av dem torde välja tåget, när den möjligheten öppnar sig. Underlaget för busstrafiken minskar därmed och färre turer förbi Brån torde bli en effekt av det.

Ovisst är det väl ännu, var i Vännäs kommun det skall bli möjligt att stiga på tåget. Men var det än blir, måste min fru och andra längs vägen genom Brån, av egen maskin ta sig dit. Ibland går det att cykla men bil torde bli tämligen vanligt också, åtminstone i otjänlig väderlek. Inte låter det särskilt mijlövänligt kan man tycka.

Att betala skatt

Att betala skatt är inte något som gemene man inte älskar att göra. Många väljer t.o.m. att välja politiskt parti utifrån löften om fortsatta sänkta skatter.

Alla som tänker litet djupare på vart den skatt man betalar tar vägen, borde se på frågan på ett annat sätt. Mycket av skatten går till sådant, som i mina ögon känns mindre angeläget. Det mesta går dock till för oss alla angelägna saker.

Själv har jag nu ett litet exempel. Min tandbrygga kostade 12 938 kronor, men  från den summan shela 5 850 kronor och 75 öre (?) genom det statliga tandvårdsstödet.

Med ökad ålder riskerar jag behöva mer av samhällets sjukvård. Om och när jag framöver får ta del av den, kommer jag att få igen en del av den skatt jag betalt under min livstid, pengar som jag förmodligen inte skulle ha haft sparade för just det behovet.

Det parti som har skattesänkningen högst (?) på listan räknar med att vi i stället skall ha pengar sparade för behov ev dyrbar sjuk- och tandvård, antar jag.

Grattis KD och Hans-Inge

Det är väl bara att gratulera KD i Vännäs, som tilldelats viceordförandeposten i vård- och omsorgsnämnden.

Sedan glädjen över detta lagts sig litet, kanske Hans-Inge, kan ta sig tid att uppfylla sitt löfte om en kommentar "på ledarplats" på ett av mina gamla inlägg. Jag publicerar det här igen, om han nu skulle ha "tappat bort" det.

"Nog var det ett halvdåligt inlägg du gjorde, Hans-Inge, som svar på mitt och KD:s val mellan konstgräsplan och bemanning i demensboendet, tycker jag.

Du påminner mig vänligt om vilka partier det är som "styr i vår kommun" och det är ju bra för oupplysta mig att få veta det! Underförstått menar du väl med det att det inte spelar så stor roll vad det lilla KD därför tar för ställning i olika frågor - det är ju ändå de som bestämmer, eller hur?

Att mot den bakgrunden rösta "ja" till frågor som majoriteten driver kräver vare sig politiskt mod eller politisk tyngd. Att däremot säga "nej" i ett så i vissa kretsar populistiskt ärende som konstgräsplan till våra unga och friska, kräver ett stort mått av politiskt mod. Däremot behövs inte mer än ett mandat i den nämnd eller styrelse som frågan behandlas! Modet hade bara ETT av koMmunens partier. Dess politiska styrka räckte dock inte till för att stoppa projekte. Partiet "spände i alla fall bågen och lyssnade till strängen som brast".

Att kraftfullt protestera mot underbemanning på demensboendet borde KD ha kunnat göra trots bristande (?) mod och trots sin minimala politiska maktställning. KD avstod från det, så vitt framkommit offentligt.

I valet mellan "ja" och "nej" i två väldigt väsenskilda frågor har KD definitivt valt att i det ena fallet prioritera ett "ja" och i det andra fallet att prioritera ett accepterande.

Så gör du dig skyldig till något som är mycket vanligt bland politiker, nämligen att påstå att man inte kan koppla olika kommunala frågor till varandra. Visst sjutton kan och bör man det! Jag antar att du hört talas om den s.k. koncernnyttan. Den innebär att man som beslutsfattare inte får se oöverstigliga barriärer mellan olika intresseområden och deras skilda budgetar i klommunen.

Riktigt, riktigt illa låter i ditt inlägg när du tröstar dig med att "verksamheten" sagt dig att kommunen inte avviker bemanningsmässigt från andra kommuner. Jag ägnade ett av mina inlägg åt just detta. Du finner alltså tröst i att Vännäs kommun är en av de sex av tio kommuner, som lämnar sina dementa ensamma och inlåsta nattetid! Precis som "verksamheten" gör alltså, illa!"

"Fusk" i bankkön

Nog upplevdes det som fusk, typ, men nog inte mycket att reta sig på ändå.

I går var det en jättelång kö hos Swedbank i Vännäs. Jag tog min nummerlapp och satte mig lugnt ner att vänta. Mer och mer stressad började jag känna mig, eftersom jag hade en viktig tandläkartid i Umeå. Jag såg hur en och annan helt enkelt gav upp och gick sin väg. Bra, tänkte jag förstås då.

Men vad jag inte såg, var att de lämnade sina kölappar på kölappsautomaten. Det förstod jag först sedan jag upptäckte som som sist kom in av någon anledning hade nummer som stod på tur.

Det var bara att svälja förtreten och fortsätta vänta på min tur, som dessutom var mera hederligt förtjänad.

Om någon undrar så hann jag i tid till tandläkaren och hittade också en parkeringsplats i stort alldeles utanför klinikens dörr.

Nyhetsvärdering

Den spänning som av vissa bloggare byggts upp inför gårdagens fullmäktigesammanträde i Vännäs räckte in för att intressera media.

Åtminstone hittade jag inget referat från sammanträdet i VK i dag. Som tur är fanns åtminstone ett par blogginlägg om mötet skrivna av Hans-Inge Smetana att läsa.

Gäster i eget hem

Vi får ganska många gäster över jul i år till vår stora glädje och har just insett att vi själva i ett avseende kommer att känna oss som gäster också.

Vi har nämligen med tanke bl.a. på gästernas familjesammansättning och på vår vilja att de skall få det så bra som möjligt, bestämt oss för att sova i gästrummet. Våra gäster får därför ta över vårt sovrum och ett annat rum.

Det är inget fel på det renoverade gästrummet, som dessutom har en nyinköpt säng, så vi klagar absolut inte.

 

Moderat grämelse

Vännäsmoderaternas grämelse inför dagens kommunfullmäktige, eller snarare i anledning av Centerpartiets svek i allianssamarbetet, är stor.

Det är framförallt Moderaternas "coming man", Jan Nilsson, som gång på gång ger uttryck för detta här i VK-bloggen. Det är lätt att förstå den grämelse han och förstås även andra Moderater i Vännäs måste känna inför vad som skett mellan S och C.

Det passar kanske inte att säga att Jan "målar fan på väggen" med den livsåskådning han har, men att han ändå gör det tycker jag är tämligen uppenbart. In i det sista antyder eller anger han tydligt vilket elände vi som kommunbor nu har att vänta. Särskilt nämner han de kommunbor som också råkar ha anställning hos kommunen.

Att inte någon enda moderat ser ut att få en enda av de åtråvärda viceordförandeposter innebär definitivt ingen katastrof för kommunens och dess medborgare. Jag är inte ens säker på att ens partiets egna väljare utanför kretsen av de aktiva bryr sig särskilt mycket om saken. Lejonparten av kommunens väljare torde f.ö. inte ha blekaste aning om vilka det är som varit vice ordföranden under de gångna fyra åren i våra nämnder och styrelser.

Och varför i all sin dar skulle det ha någon avgörande betydelse för de kommunanställda? En mycket ringa del av dem är någonsin närvarande på sammanträden eller andra möten, där de möjligen skulle inse värdet av att se en Moderat som vice ordförande.

Min absoluta uppfattning är alltså dagens kommunalfullmäktigedramatik är av intresse främst för de närmast inblandade, närmast sörjande höll jag på att skriva. För media är den förstås också intressant.

Barnaglädje

Jag måste få visa dessa glada flickor från  Amishfolket  i Shipshewana, Indiana, USA, igen.

Egentligen är det inte tillåtet att fotografera Amishmänniskor. Med benäget tillstånd från deras föräldrar gjorde jag det ändå.

Att inte heller de hade något emot det framgår väl med all önskvärd tydlighet, eller hur?

 

Irresistible

I mina ögon är hon oemotståndlig. Den sång hon sjunger är det också, om nu en sång kan vara oemotståndlig, förstås.

Ett tecken i tiden

Detta handlar om vintervägarnas farbarhet - om det nu inte skulle framgår tydligt nog av det som kommer :-).

Vi har ca 100 meter egen väg fram till den "stora" vägen som går genom Brån. Förr om åren var det alltid så att det stora problemet vid snöoväder var att ta sig fram till "storvägen". Väl där möttes man av en välplogad väg. Körde man fast på "lillvägen", så kunde man i alla fall med spade skotta sig lös med förvissningen att "storvägen" ju skulle vara plogad.

På senare år har den skattefinansierade plogningen dragits ner emedan den privatfinansierade legat på samma nivå. I går var t.ex. "lillvägen" plogad och fin i motsats till "storvägen".

Är detta möjligen ett tecken på att vi framöver mer och mer får lita på våra egna finansiella förmåga när mindre och mindre av våra gemensamma behov blir finansierade av skatterna? Någonstans måste givetvis effekterna av skattesäkningarna märkas, antar jag.

LIX

LIX är ett användbart ord, som trots att det ju bara är en förkortning ändå godtas i Betapet (Alfapet på nätet).

Ordet har jag använt flera gånger i Betapet och nu har jag också getts en möjlighet att för skojs skull undersöka mina texters läsbarhetsindex (och andras med för den delen). Jag deppar inte över att mina texter läsbarhetsmässigt mer ligger åt barnbokshållet än åt nobelpristagarhållet.

LIX står för LäsbarhetsIndeX. På en särskild webbsida kan man klistra in sin text och snabbt få den analyserad utifrån läsbarhet.

Gå dit och "lek" en stund. Här finns sidan:


Något för våra skolkök?

Tänk så mycket visdom det finns att läsa i "Second Bathroom Reader! Vad sägs om detta t.ex.?

Jag tar det på engelska först.

"The Department of Agriculture decided that ketchup was a vegetable and could be counted as one of the two vegetables required as a part of the school lunch program."

"Livsmedelsverket/Jordbruksverket" beslutade att ketchup var en grönsak och kunde därför räknas som en av de två grönsaker som krävdes som en del i skollunchen."

Bättre kan du, Hans-Inge!

Nog var det ett halvdåligt inlägg du gjorde, Hans-Inge, som svar på mitt och KD:s val mellan konstgräsplan och bemanning i demensboendet, tycker jag.

Du påminner mig vänligt om vilka partier det är som "styr i vår kommun" och det är ju bra för oupplysta mig att få veta det! Underförstått menar du väl med det att det inte spelar så stor roll vad det lilla KD därför tar för ställning i olika frågor - det är ju ändå de som bestämmer, eller hur?

Att mot den bakgrunden rösta "ja" till frågor som majoriteten driver kräver vare sig politiskt mod eller politisk tyngd. Att däremot säga "nej" i ett så i vissa kretsar populistiskt ärende som konstgräsplan till våra unga och friska, kräver ett stort mått av politiskt mod. Däremot behövs inte mer än ett mandat i den nämnd eller styrelse som frågan behandlas! Modet hade bara ETT av koMmunens partier. Dess politiska styrka räckte dock inte till för att stoppa projekte. Partiet "spände i alla fall bågen och lyssnade till strängen som brast".

Att kraftfullt protestera mot underbemanning på demensboendet borde KD ha kunnat göra trots bristande (?) mod och trots sin minimala politiska maktställning. KD avstod från det, så vitt framkommit offentligt.

I valet mellan "ja" och "nej" i två väldigt väsenskilda frågor har KD definitivt valt att i det ena fallet prioritera ett "ja" och i det andra fallet att prioritera ett accepterande.

Så gör du dig skyldig till något som är mycket vanligt bland politiker, nämligen att påstå att man inte kan koppla olika kommunala frågor till varandra. Visst sjutton kan och bör man det! Jag antar att du hört talas om den s.k. koncernnyttan. Den innebär att man som beslutsfattare inte får se oöverstigliga barriärer mellan olika intresseområden och deras skilda budgetar i klommunen.

Riktigt, riktigt illa låter i ditt inlägg när du tröstar dig med att "verksamheten" sagt dig att kommunen inte avviker bemanningsmässigt från andra kommuner. Jag ägnade ett av mina inlägg åt just detta. Du finner alltså tröst i att Vännäs kommun är en av de sex av tio kommuner, som lämnar sina dementa ensamma och inlåsta nattetid! Precis som "verksamheten" gör alltså, illa!

Hedersmannnen Uno

Nyligen lämnade hedersmannen och folkmusikern Uno Lindgren jordelivet. För inte så länge sedan gjorde jag en intervju med honom för musikgillets webbplats.

Han var en de allra äldsta i Umebygdens Folkmusikgille. Där var han flitigt med på såväl övningskvällar som tillfällen då gillet spelade vid olika tillställningar.

Liksom säkert så många andra lärde jag mig genast tycka om honom och nu saknar jag honom inte bara som musiker i gillet utan också ute "på byn", där jag träffade honom då och då.

Här finns mer att läsa om honom.

http://www.spelmansgille.se/Biografier/Uno.PDF

Hedersmannnen Uno

Nyligen lämnade hedersmannen och folkmusikern Uno Lindgren jordelivet. För inte så länge sedan gjorde jag en intervju med honom för musikgillets webbplats.

Han var en de allra äldsta i Umebygdens Folkmusikgille. Där var han flitigt med på såväl övningskvällar som tillfällen då gillet spelade vid olika tillställningar.

Liksom säkert så många andra lärde jag mig genast tycka om honom och nu saknar jag honom inte bara som musiker i gillet utan också ute "på byn", där jag träffade honom då och då.

Här finns mer att läsa om honom.

http://www.spelmansgille.se/Biografier/Uno.PDF

40 graders "feber"

Det var inte svårt att hitta en uppgift på Wikipedia om fåglars kroppstemperatur. För de som inte redan visste hur det ligger till, så återger jag några stycken här:

"Alla fåglar har en kroppstemperatur på 40 °C plus/minus 2 °C. Precis som däggdjur har de en normal daglig fluktuation av sin kroppstemperatur på 1-2 °C. Dagaktiva fåglar har sin temperaturtopp på dagen medan de nattaktiva har den på natten. Dessa cykler styrs av ljustillgången.

De flesta fåglar är endoterma, homeotama och termoreglerande. Det vill säga de producerar sin egen värme, deras kroppar försöker hålla en jämn temperatur och deras kroppar reglerar den egna kroppstemperaturen. Däremot är många mindre fåglar heteroterma då de är endoterma, homeoterma och termoreglerande på dagen men poikiloterma och bradymetaboliska när de sover.

Detta innebär att de under natten har en varierande temperatur och en mycket låg ämnesomsättning. Andra fåglar, exempelvis pingviner, är regionalt heteroterma då de har olika temperaturer i ben och vingar än i resten av kroppen. Blodkärl i ben och vingar fungerar som värmeväxlare som håller kvar värmen i kroppen och därmed blir benen och vingarna kalla. Fotens hudtemperatur hos en pingvin som står på isen kan vara 0 °C."

Informationen gör det inte mindre märkligt att de kan hålla sin temperatur när det är så här kallt ute. Och tänk bara på huvudvärken som de väl antagligen har när de flygr omkring med 40 graders "feber"!

20 g i minus 20 C

En bild som brukar ges av oss pensionärer är att vi sitter på en parkbänk och matar fåglar. Här och nu är årstiden fel och dessutom finns här varken park eller parkbänk att sitta på.

Matar fåglar gör jag ändå. Studerar dem gör jag också av och till och upphör inte att förvånas över att de överhuvudtaget finns vid livet.

Hur är det möjligt för en talgoxekropp att klara minus 20 grader? En talgoxe väger inte mer ca 20 gram och även om den är omgiven av isolerande dun, så måste det krävas ett ständigt tillförande av energi för att den skall hålla sig på plus. Dessutom behöver den ju energi för sitt energislösande sätt att bete sig.

Piggt kommer den flygande, landar, hoppar omkring en stund, tar ett frö och flyger sedan iväg till närmaste buske för att öppna det och äta innehållet.

Jag undrar ofta vilken kroppstemperatur den lilla kroppen håller. Den saken kan jag säkert ockå, liksom kroppsvikten, hitta på internet. Det må tillhöra s.k. meningslöst vetande, men intressant vore det ändå att försöka ta reda på det.

Brrrrrrr - nu skall jag klä på mig och gå ut och kolla posten.

Vad jag förstår

Åter till bemanningen av demensboendet i Vännäsby...

Det är många saker som jag förstår, när det gäller den här frågan, som t.ex.:

1. Ytterligare en anställd nattetid skulle kosta ett antal hundra tusen kronor - som inte finns

2. Vård- och omsorgsnämnden skulle nog vilja ha råd med ytterligare en anställd, men kommunstyrelse och kommunfullmäktige hade inte pengar för det

3. Man klarar sig med den bemanning som finns nu och slår sig till ro med det eftersom man ju har det som majoriteten har det (d.v.s. sex av tio i landet)

4. Det saknas en sann vilja, eller i vart fall förmåga, från politikerna att göra de prioriteringar som skulle behövas för att få loss de pengar som behövs

5. Jag förstår också hur lätt det är att blunda för de dementas behov jämfört med de "behov" som unga och friska företrädare för fotbollen uppvisar och argumenterar för.

Vad jag däremot inte förstår är att ledande politiker inte bryr sig om att kommentera frågan här på VK-bloggen, när så många av dem annars är så flitiga bloggare i alla möjliga ämnen.

 

Väntat länge nu, Smetana

Vid några tillfällen har jag tagit upp bemanningsfrågan på demensboendet i Vännäsby. Vård- och omsorgsnämndens ordförande har kommenterat frågan i media. Hans-Inge Smetana tycks ännu fundera på den.

Men nu tycker jag att det är dags att också du ger din syn på frågan, Hans-Inge.

Vad vad det för överväganden som fick ditt parti att satsa pengar på en fotbollsplan med konstgräs i stället för på personal i demensboendet? Jag förstår att valet till en del var grundat på risken att förlora ungdomsväljare. De relativt få väljarna från de dementa och anhöriggruppen kring dem var förstås lättare att riskera förlora.

Men nu vill jag veta vad som är din mera officiella förklaring,

F.ö. har han fel, han som menar att KD alltid hänger med M i sina ekonomiska prioriteringar. I frågan om fotbollsplanen gjorde KD det inte. Men å andra sidan gjorde heller inte M något åt bemanningsfrågan heller, så vitt jag vet.

Som sagt, Hans-Inge, ta bladet ur munnen och förklara för dina välja (och för mig och andra), hur det kommer sig att dementa lämnas ensamma tider under natten i kommunens fina boende. Förklara gärna också, hur ditt parti kunde anse att en uppvärmd fotbollsplan var det som skulle prioriteras.

Din roll både som KD:s "boss" i Vännäs och som vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden borde göra dig högst lämplig för den uppgiften.

Vännäsmoderaternas demensboende

Mästerbloggaren, Jan Nilsson, från Vännäs har enligt sitt blogginlägg i dag läst något viktigt i ett gammalt ex. av DN. Jag tror dock inte att det han läste var nytt för honom.

Det han läste var om underbemanningen på våra demensboende. Att han skriver om det får mig nu att undra om också andra Moderater i Vännäs äntligen kommit på något riktigt viktigt att arbeta för, nämligen personalbemanningen på vårt annars så fina demensboende i Vännäsby.

Hur skall annars hans inlägg tolkas? Blygsam (?) som han är inför sitt eget partis goda sidor, glömmer han att nämna hur det ensam var emot den stora investering som krävdes för att förse ett relativt litet antal barn och ungdomar med en spelbar fotbollsplan annan tid än sommartid.

Om än litet motvilligt vill jag här ge hans parti en eloge för det. Det kan jag göra även om jag än inte vet till vilka andra ändamål Moderatern hade tänkt sig använda konstgräsplanspengarna.

Även om detta väl är att betrakta som historia nu, är det nog fler än jag som undrar över det.

Politikernas "vardag"

Detta lär Churchill ha sagt en gång:

"In war you can only be killed once, but in politics, many times."

Detta gäller troligen inte våra beskedliga Vännäspolitiker, som åtminstone för närvarande tycks huvudsakligen strida om viceordförandeposterna i kommunens nämnder.

Det här är ytterligare ett citat som jag fann i "the Second Bathroom Reader" från 1989.

Tankspridd


Så här såg han ut, Mr. Burns, för dem som inte minns honom.

 

Under mitt morgonbesök "in the bathroom", fann jag ett roligt citat i en bok, "Bathroom Reader", som jag vill återge här i original.

Men först vill jag förklara att här varken badar eller duschar vi "in the bathroom". Där sysslar vi med annat som t.ex. att läsa böcker m.m.

Den populäre amerikanske komikern George Burns lär ska ha sagt följande:

" I must be upsentminded. Whenever I complain that things aren't what they used to be, I forget to include myself."

(Jag måste vara tankspridd. Varje gång som jag klagar över att saker inte är som de brukade vara, glömmer jag att inkludera mig själv).

Verkligen ett sanningens ord, som många av oss nog bör tänka på litet oftare.

 

Ett svårt val

Så här kan också en brygga se ut.

Ibland ställs man inför svåra val. Här står valet mellan ett spännande fullmäktigesammanträde den 20 december och ett avslutande tandläkarbesök samma dag och tid.

Det är mästarbloggaren Jan från Vännäsby, som gör det så frestande att skjuta upp tandläkarbesöket och köra med den provisoriska bryggan över jul och nyår.

Risken att den skall lossna mitt i julmaten gör att fullmäktigemötet nog får vara även för den här gången. Jag får lita på att vännäsbloggarna redogör för sammanträdet i stället. Ett och annat ord om det torde jag förstås även kunna finna i VK.

Ändå torde nog mitt val vara mindre svärt än de val som skall göras i fullmäktige!

Botniabanan

Något måste väl ändå ha gått helt fel nu, när det gäller nyttjandet av den mycket dyrbara Botniabanan.

Nyheterna i dag berättar att statens tåg inte tänker använda sig av Botniabanan. Den är nämligen så tekniskt utformad att Green Cargos lok måste byggas om för 1,5 miljon för att kunna köras på banan. 250 lok skulle först behöva byggas om för att passa den moderna tekniken.

Bra pensionärsnöje

Sitter nu och kollar på America's got talent. Det roar mig bortsett från alla reklaminslag, som vi tyvärr måste stå ut med på TV4.

Liten hund med makt

En viss minister påstods enligt en amerikansk diplomat kunna jämföras med en liten hund som har för mycket makt. Nu tänker jag dock inte på honom...

Nu tänker jag i stället på en riktig men liten hund med mycket makt. Hunden hoppade ut ur sin korg och bet en passagerare på ett US Airways flygplan på väg till Phoenix. Kaptenen tvingades sedan att nödlanda i Pittsburg (Allt enligt Reuters).


 

Liten hund med makt

En viss minister påstods enligt en amerikansk diplomat kunna jämföras med en liten hund som har för mycket makt. Nu tänker jag dock inte på honom...

Nu tänker jag i stället på en riktig men liten hund med mycket makt. Hunden hoppade ut ur sin korg och bet en passagerare på ett US Airways flygplan på väg till Phoenix. Kaptenen tvingades sedan att nödlanda i Pittsburg (Allt enligt Reuters).


 

Kameraövervakning i äldreboende

En anhörig till en boende i ett kommunalt äldreboende har satt upp webbkameror i sin anhöriges alla rum. Han kan därför sitta hemma och följa hur man tar hand om hans mamma.

Personalen har på goda grunder skäl att känna sig besvärad av detta. Framförallt torde den känslan grundas på det bristande förtroende som den anhörige visar för deras arbete hos hans mor.

Kamerorna har installerats med den gamles medgivande. Ingen myndighet kan därför förbjuda dem. Möjligen skulle personalen kunna vägra att arbeta i rum under kameraövervakning - och därmed riskera avsked på grund av ordervägran.

Frågan är alltså om detta är ett bra eller dåligt initiativ av sonen. Jag har min uppfattning solklar. Det vore intressant att höra vad andra tycker om det.

 

Fy för socialister

I dag hörde jag i bilradion på väg hem från Umeå en kort intervju med en skivaffärsinnehavare i Greenwich Village, New York.

På frågan om vad han tyckte om John Lennon, svarade något i stil med att han inte gillade honom eftersom "han var socialist och sjöng om fred och annat bl, bla..." Han sålde många Beatlesskivor men hatade kunder som kom in och öste lovord över Baetles!

Det sitter tydligen väldigt djupt hos många Amerikaner detta med avsky och kanske även rädsla för socialister.

 

En skön stund hos tandläkaren

Jag trodde väl aldrig att jag någonsin skulle känna en "skön stund" hos tandläkaren. Nu har det i alla gått så långt att jag kan säga det.

Jag kommer precis hem från min tandläkare. Insatsen i dag tog ca 45 minuter och nästa gång kommer bryggan att göras klar. Då och då ställer jag mig frågan, hur det kommer sig att jag utöver kostnaden för själva insatsen i munnen också är beredd att kosta på fem mils bilkörning samt parkeringsavgiften. Det finns ju tandläkare i Vännäs också.

Mer och mer står det nu klart för mig att allt beror på tryggheten som ligger i det förtroende jag känner för min tandläkare och hennes tandsköterska. Jag har heller inte fått minsta anledning att tvivla på deras kompetens. Dessutom får de allmänna bemötandet att känna mig så väl tillfreds.

Bidrar till mitt beslut att fortsätta hos dem gör nog också den omständigheten att kliniken har samma tandsköterska, som den jag mötte där för första gången för många år sedan. Då var hon en tämligen ung kvinna. Nu är hon en "ung" mormor till minst två barnbarn.

Åsa heter tandläkaren och Monica hennes tandsköterska.

 

Stackars Bildt

Stackars Carl Bildt som nu tagits ner på jorden av Amerikanska diplomater.

Han är enligt deras rapporter som nu läkt ut en "medium size dog with big dog attitude", som getts alldeles för stor makt.

Det måste kännas tungt för denne man, vars stora självförtroende och besserwisserattityd i alla frågor nu måste ha fått sig en allvarligt knäck.

Vår fina sjukvård

För bara fyra dygn sedan drabbades en mycket när anhörig av en stroke.

Medvetslös och halvsidigt förlamad åkte han sedan in till NUS, där man på natten gjorde en s.k. trombectomi. Detta innebär att man via en artär i ljumsken för upp en "slang" till huvudet. Den har en specialanordning i änden, med vilken man kan gripa tag i blodproppen och helt enkelt dra ut den.

Redan nästa dag var rörligheten åter i alla lemmar och talet, om än inte så klart, hade kommit tillbaka.

Nu är talet som tidigare. Mentalt tycks hjärnan fungera helt ok. Armen och benet har återfått sin rörelseförmåga. Mycket återstår än av träning, men han är lyckligt på väg åter i livet igen.

Vore jag "religiös", skulle jag tacka Gud. Nu tackar jag i stället vår fina sjukvård samt läkarvetenskapen som sådan.

Alldeles privat måste jag dock medge att jag även tackat Gud, om han nu lyssnar till en "fattig syndare" som jag, en som t.o.m. gått ur kyrkan.

 

Barnsligt stolt

Tänk vad litet det behövs för att bli stolt över sin fru! Men kanske krävs ett visst mått av barnslig inställning till saker och ting först.

Mitt i julhandeln i går får Peggy telefon. Man ringer från hennes jobb, sterilavdelningen på NUS, där man har problem med något i datorsystemet. Ingen med rätta kunskaper och behörigheter fanns där för att åtgärda problemet. Som jag förstod det tar man en massa köande operationer under helgen och då måste allt fungera även på sterilavdelningen

Då ringer man alltså till min fru, "en dum invandrare" som hon själv brukar kalla sig, och ber om hjälp. Efter en snabb koll med mig lovar hon att komma till dem direkt. Inom ca en timme var problemet hjälpligt åtgärdat och vi kunde fortsätta med all de olika ärenden som vi hade på agendan för dagen.

Är det något fel på mig, som blir stolt när min "dumma invandrare" till fru anlitas i akuta situationer av sina arbetskamrater? "Dumsnäll" är ett ord som jag lärt henne och i den egenskapen var hon beredd att hjälpa till. Småsnåle jag har förstås uppmärksammat henne på att hon måste sätta upp tid för kvalificerad övertidsersättning.

Invallningen i Brån

I Vännäsby och Spöland har stora insatser gjorts för att eliminera riskerna inför framtida höga vattenstånd. I Brån har ingenting hänt mer än att några varit där och tittat och satt några stakkäppar.

Marcel Berkelder har där lagt ner en hel del tid på att undersöka vart ansvaret finns för den vall mot älven som anlades för åtskilliga år sedan. Den är som de flesta Brånsbor vet i ytterst dåligt skick.

Delar av den har schaktats ut och här och där växer det stora träd på den. Träd på en vall som denna bör inte vara med än 10-15 cm enligt experterna.

Marcel har bollats mellan olika personer på Länsstyrelsen och kommunen. Kommunen i sin tur hänvisar till Länsstyrelsen, som åtminstone "bedömer" att det inte är en fråga för den. Osäkerheten hos myndigheterna över frågan om var ansvaret för vallens återställande ligger, är oroväckande, menar Marcel med fog.

"Webbredaktionen" för byns webbplats har jobbat vidare med frågan och då fått kontakt med den områdesansvarige på Vattenfall i Umeå. Han kunde berätta att man därifrån nyligen haft ett möte med Vännäs kommun och nu väntar på något slags skriftligt besked därifrån om deras intresse av att samarbeta i frågan. Det mötet tyckte man inte ens var värt att nämna för Marcel.

Vattenfall har en klar ambition att snarast ta sig an invallningsfrågan var det intryck som gavs vid samtalet med dess områdesansvarige. En del av sträckan är Vattenfalls. Andra delar är det "avsomnade" invallningsföretaget ansvar. Intrycket som också gavs vid samtalet med den områdesansvarige var att Vattenfall även kunde tänka sig att på eget initiativ ta sig an vallen. Vttensalls beroende av kommunens inställning till samarbete och ett avsaknat aktivt invallningsföretag är alltså inget absolut hinder för en åtgärd.

 

"Lite roar barn...

... och även stora karl'n", sa min mor när pappa skämtade till det ibland.

Jag och mitt barnbarn Alvin har just avslutat något som vi båda faktiskt tyckte var väldigt roligt. För mig var det samtidigt litet smärtsamt men inte värre än att även jag blev road av det hela.

Som bekant för de flesta plägar ett och annat hårstrå växa upp hos äldre män, där de inte tidigare växte. Öronen är en av dessa platser.

Under stor förtjusning har nu Alvin så varsamt det gått med en pincett i handen tagit bort ett antal hårstrån med rot och allt.

Ett annat ställe i ansiktet som också kräver hårborttagande då och då, tillät jag inte honom av olika skäl att ge sig på.

Nu är öronen fina och den som normalt brukar anlitas för uppgiften, slipper den den här gången!

 

10 mil hit eller dit

Våra lokala media har nyligen informerat om de storumanbor som snart skall tävla i armbrytning i USA.

Man har uppgett att tävlingen skall gå av stapeln i Las Vegas. Jag råkar ha en brevvän där. Han meddelar nu att tävlingen i fråga, 2010 World Armwrestling Championship, i verkligheten skall vara i en stad, Mesquite, som ligger mer än 10 mil nordöst om Las Vegas.

Jag meddelar detta bara så att alla som utifrån medias uppgifter löst flygbiljett till Las Vegas nu skall kunna ordna vidaretransporten till Mesquite.

Jag berättar förstås detta bara för att än en gång visa på ett exempel på internets otroliga möjligheter för alla som tycker om kommunikation "worldwide". Jag är en av dem.