Mystiken kring bankfacksnycklar

Nyligen har jag gjort en ny erfarenhet i mitt uppdrag som god man. Det kan vara värt att återge för mina flitiga bloggläsare – även för andra också för den delen.

Min huvudman bor på ett kommunalt äldreboende. Trots sin höga ålder är han fullt medveten om att jag är hans gode man och vad det i stort innebär. I det läget är det min självklara skyldighet att i vissa frågor samråda med honom.

Nu gällde det ett medgivande till mig att göra en snabbinventering i hans bankfack. Jag fick det tillståndet av honom, något som en av boendets personal också hörde. Därmed kunde jag boka en tid hos banken. Därifrån måste man nämligen vara två anställda som följer mig till bankfacket. Ett litet bankkontor kan inte utan vidare avvara två anställda för en sådan uppgift, varför det var nödvändigt att boka tid.

I god tid före bankbesöket ringer jag boendet för att förhöra mig om där fanns någon som kunde lämna ut nyckeln till bankfacket. Det gjorde det inte, men en hjälpsam undersköterska lovade ordna saken och återkomma med besked.

Det gjorde hon också men beskedet var att man inte fick lämna ut nyckeln under rådande omständigheter. Det hade hennes närmaste chef sagt. Hon bad mig ringa honom.

Såväl han som hans chef var inte anträffbar och mitt samtal hamnade därför till sist hos socialchefen. Han såg inget hinder för ett utlämnande av nyckeln och lovade ordna det. På så sätt fick jag då tills nyckeln i min hand.

Helt uppenbart visar denna händelse att personal i ansvarsställning inte har klart för sig vad det innebär att en person får god man. Inte heller tycks man förstå, att en bankfacksnyckel nog är den mest värdelösa nyckel man kan tänka sig. Ingen kan öppna ett bankfack utan att vara behörig till det och det är något som banken ser till att den man släpper in verkligen är. Det räcker inte att bara komma med en nyckel i handen.

I det här fallet var det alltså min huvudman som hade rätten att bestämma över sitt eget bankfacks nyckel och inte "kommunen".

En av mina uppgifter som god man är att bevaka min huvudmans rätt. Dit hör också hans rätt att förfoga över sin egen bankfacksnyckel.