Sällskapssjuk

Jag visste inte att jag är så beroende av sällskap och nu undrar jag hur bra det ändå har gått under de dryga två år som jag varit pensionär.

Under en dryg vecka har min "lillebror" bott hos oss. Vi har underhållit varandra på bästa sätt. I dag har jag varit ensam, eftersom Peggy jobbat. I kväll är hon i Umeå på en kulturkväll hos musikvänner. Här sitter jag nu i min ensamhet och smådeppar en aning och ångrar nästan att jag inte följde med till Umeå i kväll. Jag var ju också bjuden men tackade nej eftersom lät litet FÖR kulturellt för mig.

Men snart kommer hon ju hem igen och då kommer allt att kännas bra igen.

Men snart är det ju måndag igen… och en ny vecka alldeles ensam igen.