Den stora frågan för mig nu är om jag skall gå i säng nu eller om jag skall stanna uppe och vänta tills familjen blir full. Fullständig menar jag förstås.

I kväll blir det en mycket annorlunda fredagskväll.

För första gången, sedan Peggy flyttade till mig, kommer vi inte att vara tillsammans här hemma. Peggy skall nämligen vara på ett irländskt jam på Krogen Krogen i Umeå. Men hon lämnar mig inte helt ensam hemma utan tillsyn. Min lillebror är nämligen här för att titta till mig.

Förmodligen blir det nästan samma "mysrutiner" som det brukar bli, men bara nästan, d.v.s vi kommer nog att titta på samma TV-program som vanligt. Naturligtvis kommer jag att sakna de "riktiga" fredagsmysaktiviteterna, som inte kan komma i stånd utan Peggys närvaro.

Det är väl känt för alla, vilka risker unga flickor i vissa lägen utsätter sig för, när de är ute på det s.k. nätet i olika sammanhang.

I dag upplevde jag något, som verkligen fick mig att förstå, hur utsatta unga, blåögda flickor egentligen är, när de "möter" män med dåliga avsikter på nätet.

När man spelar Betapet (alfapet på nätet) möter man "riktiga" människor runt om i Sverige, ja från hela världen då och då också. De presenterar sig själva i en "profil", som man kan läsa, så snart man fått kontakt med en motspelare. Där står ibland vederbörandes namn, kön och ålder. Ofta finns även ett foto att beskåda. Ofta är namnen m.m. påhittade eller utelämnade.

I dag mötte jag en flicka, som uppgavs sig vara 12 år. Jag brydde mig inte det utan spelade på och bytte som vanligt några ord med henne. En chatmöjlighet finns nämligen i programmet. Jag sa t.ex. att jag såg att hon var anonym och men att det naturligtvis var helt ok för min del.

Efter en stund frågade hon om jag verkligen trodde att hon bara var12 år. Jag svarade "ja" på hennes fråga, eftersom hon tidigare hade frågat om några vanliga ord, som hon inte förstod. Vi spelade på och fortsatte att "prata". Jag försökte vara så neutral jag kunde, så att hon inte skulle ta mig för en "ful" gubbe.

Helt spontant började hon berätta om sin hobby, klarinettspelandet och vart hon i kväll skulle gå för att träna. Lika spontant berättade hon sedan, utan att jag bett om det, hela sitt namn. Vi fick utan tvekan en bra kontakt, och om jag verkligen hade varit en "ful" gubbe med skumma avsikter, skulle det inte ha varit särskilt svårt att passa henne på väg till eller från övningslokalen.

Hade jag haft en dotter, som tillbringade stor del av sin fritid vid datorn, skulle jag helt klart vara orolig.

Hur det gick med matchen, undrar kanske någon. Jag var inte den som vann, men vem det var talar jag inte om!

Så blir det ändå en pensionsökning för mig i år! Ett parti (S) och några till pratade om att sänka skatten för pensionärerna och ett annat (M) kände sig tvingad att haka på.

Enligt besked från Pensionsmyndigheten minskar min pension med hela 722 kronor per månad i år. Skatten sänks med 768 kronor per månad. En del av den sänkningen har ju förstås bara att göra med att bruttobeloppet som skall beskattas har blivit lägre.

Glad noterar jag att pensionshöjningen om 46 kronor ju räcker till två lösnummer av DN varje månad. De sex kronor som blir över tänker jag sätta in på ett särskilt sparkonto. De kan vara bra att ha en vacker dag.

Jag önskar att jag kunde räkna ut, hur stor den orsaken till skattesänkningen är jämfört med den som Moderaterna lovade oss pensionärer. Vem hjälper mig att räkna ut det?

Observera, att jag inte vill klaga. Vi har det så bra som vi har det, Jag vill bara informera om saken. Alltid är det nån som är intresserad.

Som god man eller förvaltare åligger det en att årligen för överförmyndaren redovisa hur ens huvudmans tillgångar och inkomster har använts.

Det känns huvudsakligen jättebra att en en sådan ordning gäller. Ingen skall behöva misstänka att huvudmannes pengar försnillats eller använts fel sett ur huvudmannens och lagstiftningens olika aspekter.

Nu börjar olika årsbesked och kontrolluppgifter att komma in och för mig är det en signal om att det är dags att börja med årsredovisningarna. Visserligen är det relativt gott om tid än för uppgiften, men eftersom den är en sådan "plåga" för mig, vill jag få den snabbst möjligt undanstökad.

Allt skall stämma, d.v.s. behållningen på eventuella konton sedan inkomster lagts till och utgifter dragtis av.

Det gäller då att ha god ordning på dokumentationen av alla transaktioner. Har man det, borde inte saken vara så svår, kan man tycka.

För mig är den det i alla fall. Efter ett antal timmar vid köksbordet, har jag ännu inte fått den första redovisningen att "stämma", trots att samtliga utgifter och inkomster finns så väl dokumenterade, som man någonsin kan begära.

Jag gillar uppgiften som god man, men årsredovisningar håller på att göra mig galen. Så var det i fjol, men när de till sist ändå blev klara, tillfrisknade jag snabbt. Jag tror att det kommer att gå samma väg i år. Håll tummarna för mig!

Nu på morgonen har vi haft en intressant språkfråga att behandla. Vi fick en fråga från en gemensam vän i USA angående vårt fjärde genus utrum eller realgenus som jag en gång lärde mig att det heter.

Hon undrar, vad det är och vi försöker ge henne en förklaring till varför det finns – och det är inte helt lätt. Vad vi har funnit är, att utöver att de ju förstås är s.k. en-ord, kan vara ord som kan vara både maskulina och feminina. Jag menar att själva substanstivet kan vara antingen eller (gris, fågel, råtta och många, många fler).

Utrum, som är latin, betyder ju en av två. Är det i det som förklaringen ligger?

Som vi förstått fanns bara tre genus på våra substantiv till en början. Så kom det fjärde, reale, och nu undrar vi förstås om det finns någon begriplig och enkel förklaring till det?

Tänk om nu alla, eller åtminstone några, av alla språkkunniga läsare kunde hjälpa oss med denna fråga!

Tänk att en enda person kan ha en sådan dragningskraft att att alla dessa resmål i USA hittills har blivit besökta av mig!

Tyvärr är bilden oskarp, men den visar ändå i stort sett  vilka stater vi varit  i och fler skall det bli.

Kan inte dansa, men nu skall jag lära mig att göra det genom att titta på ett dansprogram i TV4.

Här sitter jag och mår så skamligt bra att jag nästan skäms. Snart kommer min fru hem och i och med det börjar en härligt fredag kväll och en lika härlig weekend.

Precis ingenting förstör känslan av välbefinnande. Ingenting i min omgivning oroar mig. Jag önskar att alla på denna jord kunde ha samma känsla inför helgen, men så är det naturligtvis inte.

Tänker jag på alla dessa alltför mycket, störs mitt välbefinnande och en känsla av skam infinner sig. Jag skulle ju kunna gör mer för dem, om jag jag bara avstod litet av det jag har och väl kunde avvara.

De pengar som den dator jag nu har i mitt knä, och som jag naturligt skulle kunna vara utan, kunde ha betytt en hel del för nödlidande ute i världen.

En av mina trogna bloggläsare kommenterar mina blogginlägg genom personliga brev till mig. Han utger sig för att heta Albert Larsson. Av hans sista brev, kan man dra slutsatsen att också besitter kunskap att via mina blogginlägg sätta en diagnos på mig.

Eftersom jag har en så total felaktig bild av verkligenheten, säger han att det finns "piller" för sånt. "… det har tydligen blivit någon form av kortslutning längst upp i kroppen", skriver han i brevet.

Vad som föranlett detta är att jag några gånger skrivit att de riktigt rika fått mest individuell skattesänkning. Det vidhåller jag fortfarande, även nu sedan jag låtit laga korstslutningen.

Tittar man på var de mesta pengar gått totalt, så är det tämligen klart att det mesta har gått till de med låga och medelhöga inkomster. Jämför man i stället en enskild person med låg inkomst med en som har en riktigt hög inkomst, är det utan den högst avlönade som fått mest av skattesänkningen.