Hög skatt – alltid illa?

Av , , 11 kommentarer 6

Min bloggvän Jan Nilsson från Vännäsby har väckt några tankar hos mig angående frågan hur ett land beskattar sitt folk.

Han gav ett tips till USA att höja skatten för att komma till rätta med sitt finansislle problem. Såklart kunde jag då inte låta bli att påminna honom i en kommentar om att vare Sverigemoderater eller "USA-moderater" (republikanerna) gillar att HÖJA skatten.

Jans "försvar" för det ovanliga i att han som Moderat förordar skattehöjning blev att det borde gå bra i USA med dess låga skatt men inte i Sverige med världens högsta skatt (högst är den i Danmark).

Många gör det lätt för sig i skattedebatten genom att peka på ett lågskatteland som USA och då helt tycks glömma att den enskilde där i stället måste betala för sjuk- och hälsovård, högre utbildning m.m. ur sin egen plånbok. Ofta är dessa kostnader långt större än vad som kompenseras av deras låga skatt.

När det sedan gäller USA är sannolikt ett av skälen till att man står så nära ruinens brant just detta att man varit så rädd för att låta folk betala skatt för sina inkomster.

 

 

 

Märkligt…

Av , , 3 kommentarer 7

Nu är jag 70 år och kan konstatera en mycket märklig sak.

All mina jämnåriga vänner och bekanta är så förändrade jämfört med hur de var förr i tiden. De är inte längre lika fria från rynkor, lika slanka till figuren och inte ens hårfärgen är den samma på de flesta av dem.

Det måste ha med deras åldrande att göra har jag till sist kommit fram till. Särskilt märks det på personer som jag inte mött på länge.

Själv ser jag mig ju i spegel varje dag och kan då lätt inbilla mig att jag ser ut som förr, vilket jag naturligtvis inte gör. Mina vänner och bekanta, som inte mött mig på länge, kan med största sannolikhet intyga detta.

Men nu är det som det är och nu är jag på väg mot de 80!

 

 

Helt oväntat

Av , , 8 kommentarer 9

Statyetten heter Relation och är "tvåsidig". På den andra sidan möts paret i en öm kyss.

Helt oväntat och totalt överraskande levererade ett för mig okänt par en jättefin present till mig i går. Givaren själv befann sig i Finland.

Det var den statyett som bilden visar, gjord av byns mycket duktiga konstnär, eller kanske säger man konstnärinna, Laila Koukkari. Presenten kom från henne och hennes fina familj, som har träffat en gång.

Tack Laila!

Bara ett paket toner

Av , , Bli först att kommentera 7

Min present från Peggy, mina söner, min syster och svåger m.fl. beställdes via internet. I dag kom ett SMS som meddelade att paketet fanns på ICA i Vännäs…

Vilken perfekt timing tyckte vi båda och cyklade snabbt iväg till Vännäs, hämtade ut paketet och cyklade hem.

Väl hemma öppnades förstås paketet, som visade sig innehålla en tråkig laserpatron till vår skrivare... En sådan besvikels det blev. Den hade beställts ungefär samtidigt som Presenten med stort P.

Presenten skulle dessutom ha spelat en viktig roll på födelsedagsmiddagen. Vilken, vet jag förstås ännu inte, men Peggy m.fl. vet förstås!

Vad skönt

Av , , 5 kommentarer 7

Vad skönt det ändå är att göra som min far gjorde, d.v.s. bara ta det lungt och vänta medan hans fru/min mamma lagade maten.

Vi gör det alltid tillsammans men i dag är jag beordrad att hålla mig undan från matlagningen, dock med ett litet undantag. Något skall lagas i stekpannan och och där påstås jag vara expert och när någon anser mig vara det ställer jag gärna och stolt upp!

En tolkningsfråga

Av , , Bli först att kommentera 6

En Harley Davidsson av klass tål att åldras.

I vissa fall står det en fritt att tolka saker som man själv vill. Nu står jag inför ett tolkningsproblem.

En av våra bästa vänner i Michigan, Nancy Wells, har som vanligt skickat mig ett gratulationskort. Hon vet att jag kör motorcykel.

Hon är inte bara vår vän utan också en pensionerad psykologie doktor. I den egenskapen har hon säkerligen förstått hur åldersfixerad jag är. Jag tror därför att valet av kort är väl genomtänkt och inte bara skall syfta på mig som MC-ägare.

När fyller jämnt som jag gör måste man tillåtas ta alla vackra ord i samband med gratulationen på fullaste allvar. Om hon nu tycker att jag är "a man of class" som behåller sin klass även om åren går – precis som en Harley Davidsson -, så känns ju det väldigt skönt och smickrande  skönt att veta för mig.

I och för sig ÄR jag verkligen en man "av klass", d.v.s en man med rötter i arbetstarklassen.

 

En nästan helt vanlig dag…

Av , , 9 kommentarer 5

Som på en nästan helt vanlig dag blev det morgonfika med tidningsläsning, litet datorlek, en cykeltur till Vännäs, lunch i Vännäsby och sedan hem till Brån.

Klockan 16:30 blir det middag med syskon och svåger. Peggy skall också vara med. Kanske blir det en tårta också. Vi får väl se.

 

Succé i Kussjön

Av , , 3 kommentarer 8

Byagårdsföreningens ordförande Owe Eliasson, fru Sjöström och mina gamla (unga) kollega Britt Myrén.

Vi har just kommit hem från Kussjön och dess sommarcafé. För mig blev det verkligen en trevlig upplevelse med stor behållning. Så blev det också för Peggy.

Överraskade blev vi också över den stora mängd människor som var där. Ett duktigt band om fem man spelade mest hela tiden. Roffas band tror jag att de kallade sig.

Att notera på plussidan är att jag fick träffa och tala med bloggkollegan från Vindeln, Dan Oscarsson och hans fru. Tyvärr fick jag inget bra tillfälle att också prata litet deras jättesöta lilla dotter Gärda, som i och för sig föddes i fjol och därför nog inte hade så mycket att säga till mig!

Men den kanske största och mest spännande behållningen av besöket i Kussjön, måste jag vänta på några dagar. En person där visade sig ha bouppteckningen efter min morfar i sitt förvar samt några andra handlingar rörande honom. Hon tyckte att dessa nog passade bättre hos mig. Det är lätt att hålla med henne om det.

Jag ser verkligen fram emot att få ta del av dessa handlingar och det kanske speciellt därför min morfar var död redan när jag föddes.

Än en gång vill jag tacka Owe Eliasson och hans sambo, som uppenbarligen tillsammans med flera andra Kussjöbor är att tacka för den 15-åriga tradition som sommarcaféet är.

 

Lunch med tre damer

Av , , Bli först att kommentera 9

I dag var jag litet lat under cykelturen och stannade därför vid pizzerian i Vännäsby för att äta lunch. Där hände något trevligt som jag vill berätta.

Jag satt ute med min lunchtallrik, när ett sällskap på tre kvinnor kom ut från pizzerian och undrade om de fick sitta vid "mitt" bord. Det fick de naturligtvis.

En av dem sa nästan direkt att vi kände varandra. Dessvärre kunde jag inte påstå att jag kände igen henne. Men så var det också mer än 50 år sedan som jag såg henne sist. Men när hon så nämner sitt förnamn, visste jag direkt vem hon var.

Det var minsann inte vem som helst. Hon var nämligen en av mina allra tidigaste tonårsförälskelser. Tyvärr "blev" det inget av den förälskelsen eftersom den var totalt obesvarad. Den var t.o.m. så fullständigt obesvarad att det förvånar mig att hon ens minns mig.

Att hon kände igen mig beror förstås på att hon sett mitt åldrade ansikte i VK-bloggen.

Hur som helst var det väldigt trevligt att träffa henne, att få höra litet om hennes liv samt att få berätta litet om mitt. Allt om det hade hon ju inte kunnat läsa på bloggen!

Tack för den trivsamma stunden Mona Hjelm (som hon hette då), Anita och Barbro!

Städa och städa…

Av , , 1 kommentar 7

Helt klart ÄR det skillnad mellan att städa på mitt snabba sätt och kvinnors långsammare (?) och noggrannare sätt att göra det på.

När min fru säger att hon snart måsta ta itu med något av våra rum på ett lite mera utförligare sätt vad gäller städningen, förstår jag vinken.

Nu har jag städat på ett noggrannare sätt, framförallt i badrummet (med dusch, bidé, två tvättställ och WC). Det tog tid och gav mig tips om var jag nog måste vara litet noggrannare i framtiden.

Jag hoppas att såpdoften hänger kvar i luften ända till kl fyra, när Peggy kommer hem.

Hur som helst känns det som om jag nu gjort mig förtjänt av litet avkopplande vila. Den tänker jag ta ut med en cykelrunda på dryga 2 mil i det vackra vädret!