Holmlunds anonyma läsare

Av , , 12 kommentarer 12

En tanke slog mig när jag funderade vidare på Holmlunds ovilja att släppa fram anonyma kommentatorer.

Han menar att de just för att de är anonyma ofta går över gränsen för vad som man (han) kan acceptera.

Alla och det utan undantag är anonyma när de läser hans blogginlägg. Tänk vad många av dessa anonyma läsare det torde vara som inte gillar Holmlund.

Kanske borde alla vi/de som läser anonymt men som inte får kommentera anonymt helt enkelt skall sluta läsa Holmlunds blogginlägg? De skulle kanske vara något som han skulle uppskatta eftersom hans inlägg ju väcker så många negativa tankar hos många av de anonyma läsarna? Därom vittnar alla de illasinnade och anonyma kommentarer som han påstår sig få.

Anonyma väljare är Ok för Holmlund. Anonyma läsare är det också, men se inte anonyma kommentatorer!

Holmlund och Riedel

Av , , 5 kommentarer 12

I dag kan man läsa dels vad Lennart Holmlund (S) anser om anonyma kommentarer till blogginlägg och dels vad Edward Riedel (M) tycker om samma sak.

Om jag inte helt missförstått de båda toppolitikernas ståndpunkter, så tycker Riedl att även anonyma kommentatorer skall få säga sin mening. Han får för övrigt i stort sett heller aldrig kommentarer som tvingas stoppa.

Holmlund å sin sida tycker inte att anonyma kommentarer skall få publiceras och tänker i fortsättningen inte släppa fram dem. För honom är den som tycker något anonymt inte alls värd att lyssna till. Han får dessutom, i motsats till Riedel, massor av otäcka kommentarer, vad nu det kan bero på.

Anledningarna till att vissa kommentatorer vill vara anonyma kan vara av de mest skilda slag och att därför genomgående stoppa dem, är inte särskilt snyggt och genomtänkt, tycker jag.

Och skulle det nu vara så att Holmlund bara får kommentarer som är otäcka påhopp på honom som person eller politiker, kanske han i stället bör fundera över sitt eget beteende. Ändrar han sedan det, kanske han kommer att få lika snälla och enligt hans uppfattning publiceringsbara kommentarer som Riedl tycks få.

Till sist till min käpphäst – Holmlund liksom alla andra politiker är vid varje val väldigt intresserade av våra anonymt inlämnade röster. Då borde de också därefter våga bry sig om anonyma synpunkter på hur de sköter sina uppdrag även om de lämnas under anononymitetens täckmantel, som det brukar heta.

I det här fallet är mitt val mellan Moderater och Socialdemokrater mycket lätt. Jag håller alltså med länets moderata riksdagsman, Edward Riedel.

Tummen upp

Av , , 2 kommentarer 8

Min privata sjuksköterska förbjöd mig att utföra något arbete i dag utan ordinerade vila för den sargade tummen.

Att bara sitta stilla är inte "my cup of tea", speciellt inte en vacken höstdag som i dag. Det blev därför en långpromenad i rask takt.

Men eftersom det "sprängde" litet i den skadade tummen, gick jag bitvis med högerhanden i luften och ibland vilande mot bröstet.

Tre bilar stannade och erbjöd mig lift. Antingen så trodde man att jag verkligen ville lifta eller så oroade de sig över eventuellt hjärtproblem med tanke på hur jag höll handen.

Mest troligt är kanske ändå att jag hittar på alltihopa, inga bilar stannade och jag försöker bara vara rolig 🙂.

Jag tror dock att promenaden, trots den svett den framkallade, ändå var ett tillåtet slag av "kroppsarbete".

När båset är tomt…

Av , , 8 kommentarer 7

Litet långsökt kanske, men det är mycket mer än kon i ett tomt bås man saknar, först när det inte finns längre.

I går klippte jag bokstavligen bort en stycke hud från högertummens undersida, när jag skulle justera en trög handgräsklippare.

Förstahjälpen fick jag av min lillasyster och senare en mera bestående omläggning av min fru, sedan vi kommit hem. Med sina 26 år bakom sig som operationssköterska är hon tämligen van vid sår, åtminstone att vara med och göra dem. Bandagering kan hon också.

Nu är tummen omlagd. Nu förstår jag hur viktig en högertumme egentligen är och saknar verkligen dess fulla funktion. Jag saknar den t.o.m. nu, när jag skriver på mitt tangentbord och det även om det för min del mest är pekfingrarna som får jobba, men en tjock, omlagd tumme i mitten stör mig ganska mycket.

Och jag som hade tänkt göra så mycket ute i dag… Tanken går osökt till alla som verkligen är handikappade och då av mera allvarliga orsaker och som dessutom har bestående handikapp. Jag borde alltså inte klaga alls.

”Livets träd” i Brån

Av , , 2 kommentarer 26

Korset liksom gudstron för många har här en stabil grund och verket har därför det träffande namnet ”Livets träd”. De halvt inslagna spikarna är hemsmidda och var de som användes när korset satt upp på taket en gång i tiden.

Under två dagar har jag haft tillfälle att besöka vår bys enda ateljé. Av all fin konst som Laila Koukkari och hennes två konstnärskolleger visade upp var kanske ändå det ”återvunna” korset det som väckte mest uppmärksamhet av mig.

När missionshuset som hennes ateljé är inrymd i, byggdes för bortåt 100 år sedan, försågs det med stort träkors på taket. Det antogs nog då vara en absolut nödvändighet.

An någon anledning togs korset bort från taket. Nyligen hittades det uppe på vinden i missionshuset och nu har Laila tagit tillvara på det igen.

En av de fina sakerna med ”vår” konstnär, är just detta att hon tycks ha en bestämd vilja att bibehålla delar som påminner om husets mångåriga historia som Guds hus. Det sätt hon tagit tillvara på korset är bara ett exempel på det.

Många av hennes konstverk har hon gett namn med biblisk anknytning. De symboliserar också saker från den religiösa sfären. Detta bidrar på ett avgörande sätt, tror jag, till att de tidigare nyttjarna av huset, då det var deras kära bönhus, nu kan känna sig nöjda med husets nuvarande användning.

 

Ett slags napp

Av , , Bli först att kommentera 8

Mina upprepade försök att få folk att identifiera en "Vännäskändis" på ett foto från början av 60-talet resulterade i dag i ett trevligt samtal från Östersund.

En man ringer därifrån och när han säger sitt namn förflyttas jag direkt till böran av 60-talet, där jag då arbetade på Umedalens sjukhus.

Han visade sig vara en de många som läser mina blogginlägg. Anledning till att han ringde var att ha gärna ville dels prata gamla Umedalsminnen och dels ge mig namnet på Vännäskändisen.

Bloggandet är som bäst, tycker jag, när man genom det når gamla bekanta och med dem kan prata gamla minnen. Samtalet blev långt och även om vi på grund av det får skjuta upp vår promenad, blev det på ett sätt dagens stora händelse för mig.

Tillsammans kunde vi erinra oss namnen på många av de nyexaminerade mentalskötarna på bilden, dock inte alla.

För alla som legat sömnlösa den senaste tiden, grubblande över vem den jag gett benämningen "Vännäskändis" är, kan jag nu avslöja namnet. Han heter Pertti Wiro, f.d. mentalskötare och senare sjuksköterska och nu mest känd som kommunens skickligaste och mest pålitliga grävmaskinist. Gräver gör han dessutom med sin egen grävmaskin.

Hammered Dulcimer?

Av , , 2 kommentarer 13

Hammered Dulcimer, vad i all sin dar är det? I dag kan man lätt ta reda på det.

Ni som i dag ger er ut på konst- och hantverksrundan i Vännäs hamnar troligen förr eller senare också på Ateljé Blå Skugga, Brån i byns gamla bönhus.

Där kan man förutom att beskåda en mängd fin konst också se och lyssna till intrumentet Hammered Dulcimer samt sång av amerikasvenskan Peggy Sjöström. Men då bör man vara där kl 13.00. Hon kommer även att spela gitarr, tvärflöjt och irländsk penny whistle.

Utöver den konst som ateljéägarinnan, Laila Koukkari visar (måleri, skulptur, plåt), visas där även konst av Margareta Andersson från Umeå  (keramik) och Yvonne Larsson också från Umeå (oljemåleri).

Toreadorens sång

Av , , 3 kommentarer 5

 

För tillfället har jag en CD i bilen från vilken jag bl.a. kan lyssna till Toreadorens sång från Carmen (Bizet). I dag väckte den ett minne hos mig.

Stycket tillhörde dem som jag och mina tonåriga kompisar lyssnade på dagligen (?). Ibland sjöng vi till den också men då med egna ord:

– När jag har badat, torkar mamma mig, torrejadå, torrejadå

Jag undrar nu bara om det var ett vanligt skämt på den tiden och i så fall har fler ett minne av det. Har ni det?

Som i USA?

Av , , Bli först att kommentera 5

Apropå den senaste nyheten om fyra partier som kanske har mindre än fyra % av väljarna…

Skall det bli som i USA möjligen med bara två stora partier och ett antal små som man kan rösta på men som aldrig där tycks bli stora nog att få något att säga till om?

Det skulle inte vara en bra utveckling, tycker jag.