Jag tog ficktjuven!

Så hände det till sist även oss! I kväll på väg hem i en fullpackad tunnebanevagn lyckades någon ta Peggys plånbok med ca 150 euro.

Det hela fick dock en lyckligt slut genom ett s.k. rådigt ingripande från oss båda. Så här gick det till.

Plötsligt, just när tåget hade stannat på en sation, hörde vi flera upprörda medpassagerare ropa något för oss helt obegripligt. Vi fattade inget, förrän en röst sa: "He took your wallet".

Snabbt hoppade vi då av vagnen, och när jag inte såg någon springa iväg, förstod att han hade hoppat på den efterföljande vagnen. Jag rusar dit och då ser jag en man slänga ut Peggys plånbok på perrongen. Efteråt förstår jag att det var ett "smart" knep av honom. Han trodde förstås att jag skulle nöja mig med plånboken. Samtidigt avslöjade han dumt nog, att det var han som var ficktjuven.

Jag nöjde mig inte med en förmodat tömd plånbok, utan tog ett kraftigt tag i mannens ena arm och drog ut honom på perrongen. Då gav han mig frivilligt en bunt hopskrövlade sedlar. Peggy såg att han hade en 20-eurosedel kvar i handen och hon tog med våld även tillbaks den.

Sedan han så totalt misslyckat med sin kriminella handling, tog han några snabba steg flyende därifrån. För första gången i mitt vuxna liv försökte jag sparka en människa. Jag måttade faktiskt en spark i ändan på honom, som jag hoppas hade tagit bättre. Den tog tyvärr inte så bra.

Allt detta gick så snabbt, att tåget hela tiden stod kvar och  vi  kunde kliva på i vår ursprungliga vagn igen. Där möttes vi av applåder och jubelrop från våra medpassagerare.