Ett omaka danspar

Bloggvännen Hans-Inge Smetana, beklagar i en med humor vald rubrik att han inte får LOV (att dansa) med mig. Frågan gäller synen på lagen om valfrihet i vården.

Den smarte Hans-Inge använder den här gången en vanligtvis effektiv metod i en debatt, nämligen att på många punkter hålla med motståndaren och därmed förstås dämpa dennes iver att bemöta honom.

Men däremot avstår han från att mera direkt bemöta mitt argument att det aldrig kommer att kunna vara den gamles rätt att bestämma OM och NÄR han vill flytta till särskilt boende. Det bestämmer kommunen utifrån sin skyldighet att bevilja särskilt boende om vederbörandes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Här går socialtjänstlagen före LOV. Det vet Hans-Inge mycket väl.

Inte heller bemöter han mitt påstående att kommuners och enskilda företags äldreboenden aldrig kommer att kunna ha rum eller lägenheter stående tomma och därigenom göra valfriheten möjlig.

Hans-Inge skriver:

"Förstår inte varför du vill förvägra dem det."

Jag hoppas att inte också andra läsare av mitt blogginlägg fått för sig att det är på det viset, att jag förvägrar de äldre valfrihet alltså. Med mitt inlägg ville jag bara påvisa de hinder som finns för att den gamle skall kunna få en reell vafrihet.

Svaret på din undran om "du får LOV" är alltså nej och dessutom kan jag inte alls dansa.