Julbord och barbackaridning

Hur kan man förena julbord med ridning barbacka, undrar nog många. Och det var precis min tanke med att välja just den rubriken.

I går afton åt vi årets första julbord, rikligt, välsmakande och välordnat var det. Arrangörer var Kussjö byagårdsförening och byns gamla skola var det lokal där julbordet serverades.

För mig och min syster var allt särskilt märkligt, eftersom Kussjö är vår mors hemby och skolan var den som hon gick i med början 2018, så vitt jag kan förstå. På äldre dar har både min syster och jag blivit alltmer intresserade av våra förfäder. Kvällen gav oss båda tillfälle till en enklare form av just släktforskning. Vi fick en del oklarheter klarlagda och bekräftade och träffade också några avlägsna släktingar.

Kopplingen till vår mor blev extra stark, när jag fick möjlighet att prata litet med byns äldste, Rune Magnusson (f. 1923). Hans berättelse var någonting alldeles extra.

I korthet berättade han att Lotten, vår mor, sannerligen inte var rädd av sig. Hon hade tjänat som piga i hans hem ock skött honom under hans första barnaår. Jag gissar att hon var tonåring då. Bara det kändes fantastiskt för mig att höra. Att möta en 84-årig man, som i späd ålder hade skötts av ens mor, är något som inte händer varje dag.

Mamma var orädd och äventyrlig av sig, berättade Rune Magnusson vidare. En dag klev hon upp på en unghäst, som aldrig haft någonting på sin rygg förut, inte ens ett seltyg. Hästen blev helt vild och rusade ut ur logen med mor kramptigt fasthållande sig i manen. Den vilda ritten bar av genom i stort sett hela byn.

Hur det hela exakt slutade och mer om vår mor tänker jag ta reda på vid ett senare tillfälle genom att besöka den gamla mannen i hans hem. Möjligen minns jag fel beträffande hans förnamn, men då får väl någon rätta mig.