Pelarfuchsia

Så här fint knoppas vår fina Pelarfuchsia, eller vad den nu än må heta 🙂. Att den gör det tackar jag främst min kära hustru för.

Tiden som jag bodde ensam som änkeman här i huset dog krukväxterna en efter en. Jag tror att jag helt enkelt dränkte dem med för mycket vatten. Det hade nämligen aldrig varit mitt ansvar att se till att de fick lagomt med vatten m.m. Min förra fru var den som hade det ansvaret – och tur var ju det tänkte jag, när jag såg hur krukväxter dog.

Så kom Peggy från USA, där krukväxter inomhus inte är så vanliga, åtminstone av vad jag kunnat se i de hem vi besökt där. Hennes närvaro gav livet åter till såväl mig som de döende krukväxterna.

Jag upphör aldrig att imponeras och glädjas över hennes breda kompetens inom så många olika områden.

Tänk så härligt det är att ständigt kunna känna sig stolt över sin fru!