Häromdagen köpte jag ett paket hamburgerkött, väl medveten om att jag skulle bli tvungen att äta upp det själv utan hjälp av min fru.

Mycket riktigt så smakade hon på det men ville inte äta av det. I USA är det inte lagligt att slakta hästar för använda köttet som människoföda, fick jag veta. Hon ville inte äta det dels av rent etiska skäl men också därför att hon inte tyckte om smaken.

Nu har jag "forskat" litet i saken och funnit att president Obama faktiskt ganska nyligen skrivit under en ny lag som tillåter att amerikanerna slaktar hästar och äter dess kött. Olagligt var det alltså, när Peggy bodde där.

Jag fann samtidigt att den händelsen "sopades under mattan" i motsats till händelsen, då han benådade två kalkoner inför Thankgiving Day.

Obama skrev under lagen trots att 70 % av amerikanerna är emot hästslakt. Och detta trots att Obama under presidentkampanjen lovade att permanent förbjuda slakt av hästar och export av hästkött som livsmedel för människor.

När jag tittar på hamburgerpaketet ser jag att köttråvaran kommer från Nordamerika!

När läser ytterligare ett par ställen på nätet, ser jag att det hela har handlat om de 5 senaste åren, när man inte fick slakta hästar och sälja köttet som livsmedel. Det gällde den speciella inspektionen av slakthusen som krävdes för det och man av ekonomiska skäl inte ansåg sig kunna göra. Det är alltså det problemet som Obamas nya lag löst.

För fem år sedan var det tydligen OK att slakta hästar och äta köttet även i USA.

Fler än jag frestas ibland undra hur vissa tänker, när de röstar på "sitt" parti. Även om en sådan undran nog inte är så demokratisk i sig, kan jag ibland inte undgå att ägna mig åt den.

Men tänk om vi en dag får någon som bestämmer helt över vårt samhälle och dess demokratiska ordning med bl.a. offentliga val och som i sin maktfullkomlighet tycker så här:

"Vännäs kommuns folkvalda är inkompetenta så därför är också väljarna inkompetenta genom att välja dem och borde förlora sina demokratiska rättigheter"

Och tänk om denne envåldshärskare och också hade full rätt att avsätta alla folkvalda!

Läs mitt förra blogginlägg, så förstår ni vad och vem jag syftar på.

Efter att ha läst en mycket informativ artikel om vad som händer i Benton Harbor, USA, inser jag att jag kanske inte vet vad som menas med demokrati.

Benton Harbor är vår grannstad, när vi vistas i USA. Staden är liten och har bara ca 10 000 invånare. Av dem är hela 90 % svarta, eller afroamerikaner som det nog är mest korrekt att kalla dem. Genomsnittsinkomsten ligger under 70 000 kronor per år. Befolkningen där liksom i hela Michigan har minskat kraftigt sedan är 2000. Bara Nevada och Kalifornien har större arbetslöshet än Michigan.

Helt enligt gällande lag har sedan en tid en tjänsteman, Joe Harris, fått i stort sett obegränsad makt att själv vidta olika åtgärder för att rädda Benton Harbor från total ekonomisk kollaps. Hans titel är "emergency manager".

Bland det första han gjorde var att se till att en golfbana anlades för en kostnad av 500 miljoner dollar! Den skulle locka turister som skulle rädda stadens dåliga ekonomi. För stadens många arbetslösa och fattiga svarta var nog detta det sista de önskade.

Harris har också avskedat ett antal kommunanställda, slagit ihop polisväsendet med räddningstjänsten, gett motsvarigheten till kommunchefen sparken och förbjudit all politisk verksamhet. Man får kalla till sammanträden men inte fatta några beslut!

Efter att ha sparkat kommunchefen och "kommunfullmäktige" sa Harris:

"JAG är kommunchef och kommunfullmäktige, så de behövs inte längre"

Han sa också:

"Benton Harbors folkvalda är inkompetenta så därför är också väljarna inkompetenta genom att välja dem och borde förlora sina demokratiska rättigheter"

Efter att ha sparkat ekonomichefen sa han:

"Det hade sagts mig att hon var inkompetent men det hade hon ingen aning om".

Denna tingens ordning är alltså fullt laglig enligt amerikansk lag. Lagen förstärktes i våras genom förslag från guvernör Snyder och the state's Republican Legislature Public Act 4.

Hittills har jag inte förstått de ofta väldigt stora skillnaderna i priset för en flygbiljett. Det jag upptäckt i dag kan vara värt att berätta.

Vi planerar nu som bäst vår kommande USA-resa. Länge har vi flugit med American Airlines och det har bl.a. gett mig en fri resa och även Peggy en. Eftersom jag nu samlat så många miles hos American att jag närmar mig gränsen för ytterligare en fri resa, gjorde jag häromdagen en snabbkoll på vad en billjett nu skulle kosta Stockholm-Chicago.

Vår tanke var att fortsätta med American. Men i dag fick jag ett tips från sonen Anders om att SAS nu flyger billigt till USA. En snabbutredning i dag på morgonen gav följande resultat:

Stockholm - Chicago med American Airlines: 12 800 kronor

Samma resa med SAS                              :   8 940 kronor

Om vi flyger med American tillkommer så ca 2 000 för flyget Umeå-Stockholm, d.v.s. hela flygresan Umeå-Chicago kostar då ca 14 800.

Med SAS flyger vi hela vägen Umeå-Chicago för endast 11 900. Allt talar för att vi nu kommer att "göra slut" med American Airline och därmed spara ca 2 900 kronor.

Alla våra bonusmil med American Airlines förlorar vi, om vi inte flyger med American även nästa år. Men det kommer vi att göra. Tack vare ett smart förslag från Peggy kommer vi att nästa år göra vår s.k. sidetrip med flyg inom USA och alltså inte med bli som vi hittills gjort.

Tack för tipset om SAS, Anders!

Den lika bedårande som snabba lilla flickan, hann lyfta på skägget och se en nyrakad haka under det.

Möjligen gick hon på min förklaring att jag rakar mig ända fram till några dagar före julafton och att skägget inte alltid hinner växa ut i tid.

Efter att ha övat hela dagen på mitt uppdrag att i den riktiga tomtens ställe dela ut julklappar i en barnfamilj, känner jag mig nu ganska trygg.

Jag önskar bara att jag hade en lite större mage som skulle fylla upp tomtedräkten bättre. Jag behöver nog inte tillägga att detta inte är en önskan som jag normal går omkring med.

Inte heller torde jag behöva tillägga att jag ser fram emot mötet med förväntansfulla och kanske samtidigt lite rädda barn.

GOD JUL på er alla!

Så lika men ändå olika!

Stackars oss konsumenter, som alltid måste jämföra priser för att inte bli lurade att betala för mycket.

Den för så många konsumenter jätteviktiga godisrullen "Mentos fruit", visar sig betinga väldigt olika pris beroende på var man köper den. Se bara här:

Kiosk på Arlanda: 15 kronor
Statoil Vännäsby: 10 kronor
Konsum Vännäsby: 7:50 kronor
F.d. Texaco Vännäs: 7 kronor jämnt

Att Arlanda har betydligt högre hyra och andra omkostnader är Texaco i Vännäs har, är förstås helt klart. Å andra sidan torde kundtillströmningen där också vara klart större.

I dag köpte jag hela tre rullar på Texaco för att ha till julen - om det skulle komma en människa - och tjänade därigenom in hela 9 kronor jämfört med om jag köpt dem där jag brukar köpa dem.

Den som tar denna min högljudda klagan på allvar känner mig inte särskilt bra.

Litet långsökt men passar kanske ändå in här. VK "föder" mig ju inte direkt genom att upplåta plats på deras server för mitt bloggande. Dock ger det mig mycket personligen att VK gör det.

Här kommer jag "bita" VK genom att kritisera VK:s underlåtenhet att svara på frågor, som VK får här i bloggen eller via e-post. Nu tänker jag främst på "De blå siluetterna". Som jag förstått, är det många som irriterar sig på dem och det i betydligt större grad än vad jag gör.

VK försöker men klarar hittills inte av att stoppa dem. Det beskedet fick jag när jag ringde till webbredaktionen och frågade.

Men varför kan inte VK gå ut här och förklara det hela? Jag tycker att vi som bloggare t.o.m. borde kunna kräva det. VK tar in pengar på annonser som sätts in mellan våra blogginlägg. De pengarna skulle VK inte kunna ta in, om inte vi så flitigt skriver och gör bloggsidorna så välbesökta som de är.

Moderaternas propagandamaskineri är i full fart med att organiseras under PR-geniet Per Schlingmanns ledning. Om det kan man läsa i Aftonbladets ledare i dag.

Det som möjligen borde vara ett "propagandaministerium" för regeringen är tydligt på väg att bli Moderaternas eget ministerium. Småpartierna i regeringen har all anledning att passa sig så att de inte blir ytterligare marginaliserade.

Det är inte svårt att se likheten med det propagandaupplägg som en viss öststat bedrev under sin storhetstid. All information som går ut till offentligheten tycks man först vilja godkänna.

Här kan ni läsa ledaren

Den store Anders Borg intervjuades häromdagen i DN. Anders Ezpeleta recenserar i dagens Aftonbladet intervjun.

Hur han ser på sina kollegers sätt att intervjua den Store, är värt att läsa.

Här finns Ezpeletas krönika

Att griljera skinka tillhör inte mina vanliga uppgifter. Tidigare år har jag haft svårt med ett visst moment i sammanhangret, nämligen att pensla på ägg/socker/senap.

I år följde jag anvisningen på skinkförpackningen och tog tre matskedar senap i stället för en, som vår gamla kokbok sa och som jag följt tidigare år. Då fick jag en "smörja" som inte rann av direkt utan som stannade på skinkan för att sedan effektivt ta emot ströbrödet.

Ingen händelse är för liten och obetydlig för att inte kunna utgöra ämnet för ett blogginlägg! Jag är dock övertyugad om att alla inte tycker det :-)

I nästan hela mitt långa liv har jag talat och skrivit på svenska.

Häromdagen stötte jag ändå på ett svenskt ord som jag aldrig för varken hade läst eller hört.

Ordet var "färst" och nu vet jag att det är superlativformen av "få". Man lär så länge man lever men nu undrar jag om ordet är ovanligt och därför hållit sig undan från mig.

Så här såg det ut tidigt i morse!

Så trist det är att se bloggen totalt invaderad av "De blå siluetterna". Just nu, kl. 05.00 är de tretton mest lästa just dessa.

Nu är det på tiden att VK förklarar för oss, vad det hela handlar om och vilka åtgärder man vidtagit på VK för att få stopp på eländet.

Följande finns att läsa i Dagens Nyheter. Partiledarna ger var sin glasklara och "gravallvarliga" kommentar till manipulationen av bilden med kungen och den lättklädda kvinnan.

Håkan Juholt (S):
”Manipulering i kommersiella syften är typiskt för Fredrik Reinfeldts Sverige. I mitt Sverige finns varken avancerade bildbehandlingsprogram eller nät att sprida förfalskningar på.”

Fredrik Reinfeldt (M):
”När Moderaterna uppfann kameran var det inte så här den var tänkt att användas. Det är givetvis tråkigt om kungen känner sig manipulerad, men jag kan som ni vet inte kommentera enskilda fall.”

Jan Björklund (FP):
”Montaget är en katastrof. Efter åren med den socialdemokratiska flumskolan kommer det ta lång tid innan folk lär sig att manipulera verkligheten på ett trovärdigt sätt. Vi har dock kommit en bit på väg.”

Göran Hägglund (KD):
”En typisk elitfråga. Verklighetens folk ser inga fel på bilderna, och kultureliten ska inte lägga sig i folks preferenser.”

Annie Lööf (C):
”Det är orimligt att tänka sig att hårt arbetande människor med barn ska ha tid att prioritera genomarbetade bildmanipulationer. Därför vill vi se ett rit-avdrag för den här typen av verklighetsnära tjänster.”

Lars Ohly (V):
”Den svaga manipulationen är frukten av det nyliberala systemskifte som alliansen genomfört, där resurserna är helt otillräckliga. Vi kräver 200 000 nya jobb inom offentlig bildhantering.”

Gustav Fridolin (MP):
”Jag delar Mille Markovic vision om att förändra bilden av det Sverige vi lever i. Alla goda krafter behövs i den omställning av perspektiven som krävs om vi i framtiden ska vara konkurrenskraftiga på den internationella bildmarknaden.”

Jimmie Åkesson (SD):
”Inom radikal islam är det förbjudet att avbilda profeten. I Sverige kan kungen sägas vara profet. Att man här uppenbarligen inte avbildat profeten på riktigt är ytterligare ett solklart exempel på islamiseringen av det som en gång var det svenska samhället.”

Ofta hör man folk säga att det behövs ytterligare fler personal.

Det låter illa och fel och är det nog också. Men när jag slår upp "personal" i SAOL, ser jag att det också finns något som heter "personaler".

Vad sjutton menas med "personaler"? Tacksam för hjälp att förstå.

Hur som helst har en arbetsplats personal, stor eller liten, beroende på hur många anställda det finns inom personalen.

För några dagar sedan läste jag ett blogginlägg om vådan av att kasta skit på någon. Jag uppfattade det som något många gör här på VK-bloggen. T.o.m. den aktuelle bloggförfattaren ansåg sig göra det ibland.

Eftersom vederbörande och jag just varit inne i ett irriterat ordbyte i en viss fråga, tog jag åt mig litet.

I USA kallar man en närliggande företeelse "mudslinging", något som används i politiska sammanhang. Mudslinging är ett substantiv som betecknar företeelsen att göra hatfulla påståenden och kommentar om någon, vanligtvis en politisk motståndare.

Jag tog som sagt åt mig litet och har tänkt närmare på saken. Vad jag gjort och som fick vederbörande så tydligt arg och upprörd, var bara att presentera vissa ytterst anmärkningsvärda fakta om en ideoligi som han tror på och inte vill se några fel hos.

Om detta är det samma som att "kasta skit", så har jag totalt missförstått det uttrycket. Bara att någon uppfattar presenterade fakta som "skit", behöver ju inte enligt min uppfattning också betyda att det ÄR skit.

Det som bonden t.ex. uppfattar som värdefull gödsel, ser jag och många med mig som äcklig skit.

Den här bilden av en vedspis fick vi i dag från en vän i USA. Även där tycks man ha en hel del fördomar gentemot norrmän.

I mitt förra blogginlägg nämnde jag Lale Andersen som en slags motsvarighet till vår Ulla Billquist utan att veta någonting om henne. Nu har jag tagit reda på litet om henne.

Hennes mest kända sång torde vara just denna, Lili Marleen alltså. Texten till sången skrevs av den tyske poeten Hans Leip.1938 tonsattes den av Norbert Schultze. På Wikipedia hittade jag den här historien om hur den blev så allmänt känd som den blev:

Sedan Tyskland hade ockuperat Jugoslavien försommaren 1941 och började de sända närradio från Belgrad. En löjtnant som var placerad där köpte under en permission i Wien en bunt skivor och bland dessa fanns den dittills okända sången som endast sålts i cirka 700 exemplar.

Sändningarna kunde höras av tyska och allierade trupper runt hela östra Medelhavet och Lili Marleen blev så omtyckt att den efter en tid sändes varje kväll som avsignatur klockan 21:55.

På så vis fick sången stort genomslag på båda sidor under kriget. Sången ogillades av tyske propagandaminister Joseph Goebbels som först förbjöd den, för att senare beordra Lale Andersen att spela in en något annorlunda version (juni 1942) för tyskt hemmabruk.

När jag lyssnar på den och ser videoklippen inser jag vilken lättrörd person jag. Det är nästan plågsamt för mig att lyssna och titta och sedan i mitt inre påminnas om allt dödande som 1:a världskriget innebar. Jag tänker då på dödandet alldeles oberoende av nationalitet.

Av vad jag kunnat utröna var Lale Andersen antinazist och det var förstås därför som Goebbels inte gillade sången.

Här pågår städning och hittills har jag med stor behållning via Spotify lyssnat på Sveriges motsvarighet till Storbrittanniens Vera Lynn och Tysklands Lale Andersen.

Detta har fått mig att fundera litet på detta med musik, d.v.s. hur det kommer sig musik så lätt fastnar i ens hjärna. Hur kan, Ulla Billquists låtar kännas så välbekanta för mig? Hon dog 1946 och då var jag ju bara 5 år.

Är det möjligen så, att hon spelades ofta på radion under mina första levnadsår och låtarna redan då lagrades i min hjärna tillsammans med tusentals andra intryck den då tog emot och förmodligen sög upp som en svamp?

I mitt barndomshem fanns inga andra musikkällor än radion och på den tiden fanns så vitt jag vet bara en enda radiostation. Sannolikt spelades därför hennes låtar inte alltför ofta.

Enda gången som jag minns att jag lyssnat på Ulla Billquists låtar i vuxen ålder var häromåret, när ett fantastiskt "tjejband" framförde några av dem på Holmöns visfestival.

Som sagt har jag med behållning lyssnat på hennes låtar, som dessvärre avbrutits av reklaminslag ledsagade av nutidens för mig helt förskräckliga musikinslag. Vi har nämligen bara gratisversionen av Spotify.

Har tiden hunnit ifatt och även sprungit förbi rikskkapitalisterna?

Om man läser DEN HÄR ARTIKELN och tror på den, är man böjd att tro att det kanske är så.

Jag fortsätter på samma tema, d.v.s. rösträtten i USA. Hur den är för fångar, de med villkorliga domar och för de som en gång suttit fängslade skiljer sig mycket starkt mellan olika stater.

För några år sedan diskuterade jag fångarnas rätt att rösta i Sverige med en av mina amerikanska vänner. Han var på intet sätt mottaglig för mina argument, att även fångar i en demokrati borde ha rösträtt. Ett av mina argument var t.ex. att just orsaken till att så många hamnar i fägelse ju KAN vara en följd av ett lands politiska syn på utbildning, ekonomisak frågor, arbetsmarknad o.s.v.

I 47 av USA stater har de som sitter i fängelse ej rösträttt. I staterna Mains, Vermont och Massachusetts har man det. I många stater har man inte heller rösträtt om man släppts ut i förtid från fängelset. I ytterliga några stater förlorar på livstid sin, som vi tycker här demokratiska rätt och skyldighet, att rösta.

Vid förra valet saknade hela fyra miljoner fångar, f.d. fångar samt benådade rösträtt.

Är USA ensam som inte tillåter sina fångar att rösta? Nej, man gör det ej heller i Ryssland, Bulgarien, Armeninen, Tjeckoslovakien, Ungern, Estland och England. Man får lätt intrycket att det ursprungligen är ett kommunistiskt påhitt.

I min "snabbutredning" fann jag också att European Court of Human Rights i april i år beslutade att uppmana England att ge sina fångar rätten att rösta.

Häromdagen hörde jag något på radio, som nu fått mig att söka ytterligare information. Jag tycker mig nu ha funnit en del intressanta saker i ämnet.

Ett antal stater i USA har den senaste tiden ändrat sina regler för rösträtt. Nästa val kommer det bli svårare att rösta. De som kommer att drabbas bedöms i första hand vara landets svarta befolkning samt den grupp man kallar "latinos", d.v.s. många i den spansktalande befolkningen. Bland dem finns många de med med låg utbildning och svag ekonomi. De nya reglerna blir både besvärliga för dem och kostsamma.

I dessa grupper bedöms de flesta vara presumtiva demokratiska väljare. Många av dem kommer på grund av de besvärligare nya reglerna att avstå från att rösta.

Att USA-högern (republikanerna) kommer att ha fördel av de nya reglerna är därför uppenbart och också förklaringen till att de ändrar sin stats regler med detta som motiv.

För oss Sverige, där reglerna för val är desamma varhelst vi bor i landet, är detta mycket märkligt. När en amerikan skall rösta fram en ny president, gäller olika regler för rösträtt beroende på i vilken stat man bor. Respektive stat har nämligen rätt att själv bestämma vad som skall gälla i just den staten.

Totalt överraskad blev jag av den nya insikt i moderata politiska sammanhang som jag fick i går. Jag tänker på den kommentar jag fick från den välkände bloggaren och Moderaten Jan Nilsson i Vännäsy.

Tidigare har jag tagit för givet, att man skall kunna förvänta sig att även lokala företrädare för Moderaterna i alla större frågor bör känna ansvar för vad moderpartiet gör. Jag trodde att sanna Moderater åtminstone borde känna ett visst ansvar att åtminstone försöka försvara sitt partis agerande.

Det var mot den bakgrunden som jag direkt efterfrågade besked eller kommentarer från några med förnamn omnämnda västerbottenspolitiker. Av dessa är en riksdagsman för Moderaterna och andra "bara" lokalpolitiker.

Jan Nilsson är hittils den enda av dem som brytt sig om att kommentera mitt inlägg. Oberoende av det, som jag tycker märkliga innehålllet, så är jag ändå tacksam för att han gjorde sin kommentar. Det gav mig nämligen ny kunskap.

Hans inlägg lärde mig nämligen en viktig sak. Jag förstår nu att inte ens en så pass aktiv politiker som Jan Nilsson, ser det som sin uppgift att förklara och/eller försvara sitt partis märkliga relation till allt som hänt kring Carema.

Allt som hänt måste vara ytterst pinsamt för alla företrädare för privatisering av olika områden, där samhället har det yttersta ansvaret, förstår jag verkligen. Bäst är det förstås att försöka skapa tysnad kring frågan och hoppas på att den skall vara glömd till nästa valrörelse.

Nu när snart namnkunniga Moderater i länet kommer att här förklara sitt samröre med med Carema och rikskapitalisterna bakom Carema, kan de väl också lämna en synpunkt på följande händelse.

Det lönar sig alldeles uppenbart att ge ekonomiskt stöd till Moderaterna. Inte alls konstigt att de så länge hårdnackat velat hålla sina finnansiärer hemliga. För Stiftelsen Fria Media lönade det sig i alla fall.

Vid Interpellationsdebatten den 13 december mellan Sven-Erik Österberg och Lena Adelsohn Liljeroth angående annonstid i radio och TV, framkom att moderaterna juni 2007 erhållit 820,0 tusen kronor i bidrag från Stiftelsen Fria Media.

I min strävan att få Moderater att yttra sig i den för dem sannolikt tämligen besvärliga frågan om partiets relation till Carema, kom jag att tänka påvåra politiska diskussioner i USA.

Min saligt hädanlidna (var fick jag det ifrån?) svägerska, var republikan och så långt man kan komma till höger inom det partiet. Hon lyssnade t.ex. på Fox Radio nästan all sin vakna tid, ja t.o.m. somnade med den radiostationen på.

Ibland var det omöjligt för oss att inte ta upp politiska frågor med henne. Om vi då hänvisade till demokraternas ståndpunkter i olika frågor, blev vanligtvis hennes nedlåtande kommentar: " Oh those lefties"! Det som kom från vänsterhåll var med andra ord ingenting att bry sig om. Så var det färdigdiskuterat i den frågan.

Jag roade mig med att slå upp "lefties" i den användningsbara "Urban Dictionary" som jag har bokmärkt. Enligt den är "lefties":

Det var ju inte den mest sympatiska benämningen hon gav oss. Jag undrar nu om de svenska Moderaterna och ser oss på vänsterkanten på samma sätt.

Hallå Edward, Jan, Paul, Elisabeth m.fl! Alla kan ni väl inte vara för upptagna av annat och viktigare saker? Jag är nog inte ensam, som med spänd förväntan ser fram emot era kommentarer till nedanstående citat:

Så här skriver P-O Moström från Vännäs i sin blogg:

"Carema gör idag ett  “förlåtutspel “ (med en annons i DN för 300 000 kr) på inrådan av PR-firman Brunswick. Brunswick leds av Henry Sténsson och han är ordförande för Moderaterna i Stockholm - som i åratal varit drivande för att överlämna kommunal vård och omsorg till just Carema."

En av de namngivna bloggarna brukar annars vara väldigt dukjtigt på att göra sig löjlig över mindre lyckade utspel från Socialdemokratiskt håll, men nu är även han tyst.

Är det verkligen ingen av er som ärligt kan hålla med om att den koppling mellan Carema och Moderaterna som citatet påvisar borde ifrågasättas?

Än har inga Moderater brytt sig om att kommentera mitt inlägg, som så starkt visar Moderaternas koppling till Carema och de bakomliggande rikskapitalisetrna.

FÅR det helt enkelt inte försvara sig i frågan? Har det gått ut direktiv från centralt håll, som går ut på att tystnad ät bättre än att försöka försvara en hopplös sak?

Nu har jag gjort boprt mig igen och troligen inte för sista gången.

Jag nästan "gick i taket", när jag fick en kommentar som beskyllde mig för att ge plats åt nazistpropaganda. Jag sökte förtvivlat efter det hakkors, som jag bl.a. postods ha gett plats åt.

Nu först har jag fattat, att det bara var en av de annonser, som VK tjänar pengar på som en bieffekt av vårt bloggande. Åt dessa kan vci som alla vet inte göra något alls åt.

En princip jag tillämpar är att släppa fram alla kommentarer som jag får, så länge jag inte bedömer dem strida mot några lagregler.

Kanske borde jag gå ifrån den principen. Tanken väcks, när jag läser denna för mig fullkomligt obegripliga kommentar:

"K-G, jag stör mig på att du lämnat plats till hakkorset här ovan på din blogg under en sådan lång tid. Det ger mig kalla kårar. Vore det inte bättre att du bytte ut ikonen mot en blomma?
Tycker att en blomma skulle harmoniera bättre till din bild på barnet i samma uppställning."

Av hänsyn till kommentatorn utelämnar jag hans signatur. Vad sjutton är det för hakkors, ikon och barn han/hon syftar på?

En sak mar jag märkt, sedan Moderaterna blev lika med regeringen och det den självgodhet de visar så tydligt. Jag tänker då inte bara på den kritik de får mera "centralt" utan också den som kommer via blogginlägg i VK.

Många inlägg avslöjar mycket kompometterande fakta, som om de inte var sanna borde bli bemötta av andra moderata bloggare här i VK-bloggen. Tystnaden från dem är "öronbedövande", som det ibland brukar heta.

Betyder tystnaden att de bara rodnande hukar sig, när de också själva inser hur illa det är med Moderaternas koppling till riskkapitalbolagen och Carema? De tycks inget hellre hoppas än att tystnad skall råda. Det här citatet t.ex., hämtat från P-O Moströms blogg, är inte det ändå värt någon slags kommentar?

"Carema gör idag ett  “förlåtutspel “ (med en annons i DN för 300 000 kr) på inrådan av PR-firman Brunswick. Brunswick leds av Henry Sténsson och han är ordförande för Moderaterna i Stockholm - som i åratal varit drivande för att överlämna kommunal vård och omsorg till just Carema."

Vännäsborna jublar över pendeltåget till Umeå. Det är då lätt att bortse från att det samtidigt innebär försämringar för folk ute på landsbygden.

Jag begriper fullt ut, att en busstidstabell inte kan passa alla. Nu passar den mindre bra för folk på Brånssidan av älven, som arbetar på NUS ("lasarettet").

Nu kan de inte längre åka med samma buss till NUS utan måste ta en annan buss på Vasaplan. Vill man åka direkt Vännäs - NUS, måste man först köra bil (eller cykla i fint väder) till Vännäs och sedan ta tåget därifrån.

Som redan sagts - det som blev bättre för köpingsborna, blev inte så bra för alla kommunbor.

I ett par tidigare inlägg har jag undrat över ett eventuellt intimare förhållande mellam Moderaterna och Carema. Då har varit litet försiktigare och gjort de med frågetecken. Nu gör jag det med utropstecken i stället.

De inläggen brydde sig ingen särskilt mycket om. Skrivkunniga företrädare för Moderaterna, som annars är ivrigare bloggare, hade uppenbarligen svårt att bemöta inläggen. Teg de och samtyckte, frågar jag mig nu?

Nu har rikskapitalisterna bakom Carema gjort avbön efter gediget och välbetalt arbete genom stora annonser i DN och genom framträdanden i olika riksmedia. Moderaterna bad en moderatledd konsultfirma om hjälp för att få folk att trots allt lita på Carema och annnan privat inblandning i samhällets äldreomsorg.

Jag rekommenderar starkt alla att läsa  P-O Mobergs inlägg i frågan.

Jag fortsätter att överföra bloggkommentarer till egna blogginlägägg och utgår från att signaturen Arbetare inte misstycker.

Han har nu via Riksgälden tagit reda på vad som gäller. Bra jobbat! Så här är det:

"Fått svar från Riksgälden:

Reglerna för insättningsgarantin följer av ett EU-direktiv. Sedan den 31 december 2010 ska medlemsstaterna ha ett ersättningsbelopp på motsvarande 100 000 euro. Utbetalning från insättningsgarantin i Sverige sker dock i svenska kronor utifrån den växelkurs som gäller den dagen då garantin träder in.

Om euron skulle upphöra behöver lagen om insättningsgarantin ändras genom ett riksdagsbeslut och skyddet kopplas till en annan valuta, exempelvis svenska kronor. Följaktligen måste riksdagen även besluta om vilken maximal ersättningsnivå som skulle gälla vid en återgång till svenska kronor. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att en valuta inte kan upphöra på kort tid. Det krävs en längre period för att förbereda en ny valuta, i annat fall skulle ett land eller flera länder i praktiken stå utan betalningsmedel.

Om värdet på euron skulle falla till extremt låga nivåer, utan att åtgärder sätts in för att åtgärda detta, kommer EU och den svenska riksdagen att få ta ställning till om den svenska insättningsgarantin ska gälla i svenska kronor istället.

De myndigheter som bevakar det svenska banksystemet anser att det är stabilt. Det går att läsa om dessa analyser i Riksbankens och Finansinspektionens senaste stabilitetsrapporter.

När det gäller sparande i Riksgälden så omfattas det inte av insättningsgarantin eftersom du då sätter in pengarna direkt hos staten. Någon garanti från staten behövs således inte.

Regeringen verkar för att ersättningsbeloppet i insättningsgarantin ska kunna anges i svenska kronor framöver.

Dvs måste följas upp- Om nu regeringen är beredd att betala miljarder i skattepengar för eurons säkring, kanske man inte är berdd att ändra garantin snabbt, visa misstro, mot euron???" (Arbetares egen kommentar - inte Riksgäldes som alla förstår.)

Nu gör jag något som jag aldrig gjort förr, nämligen att låta en kommentar jag fått få bli ett fristående blogginlägg. Om det inte är som kommentaren påstår, räknar jag med tillrättalägganden från insatta bloggläsare.

Så här lyder kommentaren:

"Off topic ursäkta, men har du sett detta:

I Sverige har vi något som heter insättningsgaranti. Det betyder att Staten garanterar dina pengar på banken upp till ett visst belopp. På något mystiskt sätt har nu detta belopp blivit nominerat i EURO att betalas med den växelkurs Skr- Euro som råder på dagen vid en ev bankkollaps. Dvs om Euron faller med 50% så halveras bankgarantin,Om Euron faller till 100% dvs kollapsar så upphör bankgarantin...och om du har pengar på banken då så får du noll. Hur gick detta till? och har det nått allmänhetens medvetande" Frans Lugmair
Har fått detta bekräftat, och som bankkund och även godeman blir man lite fundersam.  Hur ser man bäst till deras pengar ifall bankgarantin halveras eller blir värdelös? Tål att tänka på!!
/Arbetare ()"

Signaturen "Arbetare" må förhoppningsvis ursäkta mitt tilltag.

Det var precis vad hon inte kunde och det blev huvudorsaken till att hon flyttade till mig i Brån.

Nu har hon bott här i drygt tio år och varit gift med mig i nio. Jag älskar henne fortfarande precis som om vi var nygifta.

Förr i tiden trodde man att magsår för det mesta berodde på ett stressig leverne.

De här blåmeserna riskerar nog magsår också. Tänk att inte kunna sitt lugnt och stilla och äta!

Kan det vara megalomani eller någon annan, närbesläktad mani han lider av den där Holmlund i Umeå?

Nu har han t.o.m. kommit på lösningen till hur världens flygplatser skall vara ordnade, så att man snabbare kan byta flyg på dem.

Nog är väl detta ändå en tecken på storhetsvansinne?

We can heartily recommend this locksmith for similar situations./ Peggy and Karl-Gustav Sjöström

I går stod vi inför en situation, där jag nu är glad att ingen bad mig slå vad. Det hela är värt att berättas.

Jag tror att många nog kommer att uppfatta det hela som så otroligt, att de tror att jag är ute och försöker luras. De som inte tror mig är välkomna att slå vad med mig!

Ett vänligt par sköter vårt hus i Michigan under större delen av året. I förrgår ringde de och berättde att de hade förlagt nyckeln till huset och därför inte kunde fullfölja sin uppgift. "No problem", var vår spontana kommentar.

Att låta göra en ny nyckel i Vännäs var dessvärre inte möjligt. "Nyckelmannen" där hade inte det nyckelämne som krävdes. För att ta reda på om hans kolleger i Umeå hade det, måste jag åka dit med nyckeln Det dåliga vädret fick mig att avstå från en Umeåresa. I stället skickade jag en bild av nyckeln till en låsfirma i Umeå och hoppades att man utifrån bilden skulle kunna avgöra om de hade rätt nyckelämne.

Min smarta fru Peggy jobbade med frågan på sitt sätt och sände bilden av nyckeln till en "locksmith" i St Joseph inte så långt från huset i Riverside. Hennes tanke var att därifrån beställa rätt nyckelämne, eller "key blank" som det heter där.

Nyckelsmeden ville uppenbarligen gå litet längre och hjälpa oss på ett bättre sätt. Han ville dela ha en bild av Peggy utanför huset och dels telefonnumret till grannen som sköter om huset. Det fick han.

I morse fick Peggy ett brev från Rice's Locksmith i St. Joseph som berättade nycklarna nu var gjorda och även levererade!

Han kunde alltså göra nycklar som passade i låset bara genom att utgå från en bild av originalnyckeln.

Jag skulle utan vidare ha kunnat slå vad om en tusenlapp, om någon sagt mig att detta var möjligt och velat slå vad om det.

Internet ÄR ett otroligt hjälpmedel i många situationer. Den här gången löste det en besvärlig fråga för oss. Men utan den mycket serviceinriktade låssmeden hade det förstås inte hjälpt med ett fungerande internet.

Det är nästan svårt att förstå att den slokande "busken" till höger på bilden i går kväll stod rakt upp med sina grenar väl samlade.

Så här efteråt, snöskottningen alltså, när jag känner en viss trötthet i rygg och diverse lemmar, känns det skönt att sitta ner vid datorn igen.

I går kväll stod den stolt pekande upp mot skyn. I dag på morgonen slokar den på ett bedrövligt sätt. Kommer den någonsin att kunna resa sig igen? För att unvika risken för missförstånd, måste kanske tillägga att det är "busken" (Tujan) på bilden jag syftar på.

Nyss skrev jag ett brev till webbredaktionen angående de blå siluetterna och deras störande blogginlägg.

Jag brukar inte alltid få svar på e-brev dit, men hoppas ändå att jag får det den här gången. Så här skrev jag:

"Hej!

Jag liksom många andra undrar jag över de bloggare som då och då publicerar sitt meningslösa trams och visar sig själva i form av blå siluetter.

Kan VK verkligen inte göra någonting alls för att stoppa dem?
Vänligen
Karl-Gustav Sjöström"

I går besökte jag och min bror Kussjös äldste invånare, Rune Magnusson, som på ett medryckande sätt berättade om livet förr i Kussjö samt om våra släktingar där. Kussjö är vår mors hemby.

På den tiden då Rune var ung, var det ett absolut måste att varje söndag gå till ”kyrkan”. Byns religiösa liv utgjordes dels av anhängare till Bibeltrogna vänner och dels till Missionskyrkan. Dessa båda samfund hade sina gudstjänster varannan söndag. Predikanten fick då bo gratis hos någon av sina anhängare. Då var det endast det finaste sänglinnet och den bästa maten som gällde.

En av predikanterna från Bibeltrogna vänner var en mera stillsam man, ja nästan litet blyg enligt Runes beskrivning. Hans predikan var stillsam och nästan sövande, inte bara nästan t.o.m. Sövande var den definitivt.  

Vid en av dessa sövande gudstjänster föll en av åhörarna i sömn. Strax därefter somnade även predikanten! Förmodligen var det fler som tog sig en kort tupplur så där på vilodagen, som söndagen var då i större utsträckning än den är nu för tiden.   

Efter en 10-15 minuter vaknade predikanten och fortsatte yrvaket sitt förkunnande.

 Om ett möte av något slag i byn går litet trögt och knappt någon säger något, är det ofta någon som vill få fart på det genom att undra vad det är för ”Kussjöbön” han hamnat på.

Allt detta enligt Rune Magnusson (88).

Jag är så uppfylld nu av kalkoner att jag "vettasjuk" som jag alltid är, har sökt fram en del fakta om USA:s stora kalkonätardag, Thanksgiving Day.

Visst ÄR det intressant? Detta har jag bl.a. funnit:

1. 46 miljoner kalkoner fick sätta livet till för att amerikanarna skulle kunna få sin kalkon på bordet sistlidna Thanksgiving Day. Det motsavarar 333 miljoner kilo.

2. Nästan 100 % av dessa 46 miljoner kalkoner hade kommit till genom konstgjord befruktning. Trist!

3. Huvuddelen av amerikanska kalkoner är "Broad-Brested- Whites". Genomsnittsvikten är 17 kg. Hanarnas bröstmuskler är så stora att de inte på naturligt sätt kan befrukta sina honor. Därför är det artificiell insemination som gäller!

4. 248 miljoner kalkoner föddes upp i USA till slakt hittills under 2011 med ett nettovärde värde på $4.37 billion (vågar inte räkna om det till kronor).

5. Enligt ryktet kan kalkoner få hjärtatack. Kalkoner på fält över vilka Usa:s Airforce testflyger och överskrider ljudets hastighet dör ibland kalkoner av ljudchocken

Thanksgiving Day firas i USA på den sista torsdagen i november, vanligtvis den fjärde av månadens torsdagar. Det är en tradition ända sedan 1863, då president Abraham Lincoln offentligt förklarade dagen som en nationell helgdag.

Vi kommer dock att av olika anledningar att fira den i dag, eftersom vi behövde hitta en dag som passade såväl våra gäster som oss. "Old Abe" må vända sig i sin grav, men "who cares"?

På bilden ser vi Peggy i vårt kök I Michigan ösa "turkey-juice" över den helamerikanska kalkon som fått sätta livet till för oss. Detta var 2004 och då var Peggy inte lika svensk som nu, när hon har dubbelt medborgarskap. Hon bär dock en helsvensk T-hirt som synes. Den gången var det tre amerikaner och en svensk som avnjöt måltiden.

I kväll blir det sju (åtta om jag räknar in kalkonen) svenskar plus en som också känner sig svensk men som samtidigt är den enda av oss som kan kalla sig tvättäkta amerikan.

(Konsum i Vännäs kunde inte erbjuda en tillräckligt stor kalkon, så jag tvingade köpa den hos konkurrenten tvärs över gatan).

Hjärtligt välkomna, men förstås bara ni som blivit inbjudna :-)

En ros (!) till Moderaterna som nu tydligt bestämt sig för att backa från sitt envisa ståndpunkt när det gäller att inte avslöja varifrån partiet får sina pengar.

Nu vill de att det skall lagstiftas kring frågan. De tog tid för dem att komma till den slutsatsen, men frågan är förstås vad partistrategerna väntar sig för politiska vinster som belöning för omvändelsen.

Ett nyhetsinslag som jag hörde på radion i dag ger ett ytterligare stöd för min uppfattning att en total valfrihet inom äldreomsorgen är en ren utopi.

Inslaget handlade om att det har blivit allt svårare att få bostad i äldreboende. Trots att antalet äldre har ökat kraftigt under senare år, så har antalet tillgängliga "platser" minskat högst betydligt.

Att LOV skulle öka tillgången på platser och göra valfriheten vad gäller boende möjlig, tror nog inte ens KD innerst inne på. Men det låter fortfarande fint för många att lyssna på pratet om valfrihet för de äldre.

I går kväll var jag på ett informationsmöte för gode män och förvaltare. Mötet var föranlett av att det fr.o.m. nästa år kommer att vara en administrativ samordning av överförmyndarverksamheten mellan Umeå och kranskommunerna.

Ett inslag i informationen kändes inte helt så "sympatiskt". Vi fick nämligen än en gång höra hur stort vår ansvar egentligen är för bl.a. våra huvudmäns ekonomi.

Missar vi t.ex. att för vår huvudmans räkning söka handikapptillägg, bostadtillägg eller någon annan typ av bidrag, kan detta drabba oss själva ekonomiskt. Om senare de anhöriga (arvingarna) skulle upptäcka det, riskerar vi att själva i efterhand med egna pengar få stå för det missade bidraget.

Det är nästan ett orimligt krav på oss som lekmän att vi skall känna till alla tänkbara bidrag som finna att söka. Under mötet nämnde f.ö. en av gode männen ett kommunalt bidrag, som inte ens "kursledningen" kände till.

Under mina många år som kommunalt anställd drabbades jag själv aldrig av det och hörde inte att någon annan blev personligen ersättningsskyldig för något av ekonomkisk karaktär som vi missat under vår tjänsteutövning. Kravet på gode män är tydligen större än vad de är på kommunalt anställa.

Tänk så litet man ändå vet om dagens skola, när man inte längre har några barn gående där. Detta gäller mig trots all den debatt som på senare tid handlat om skolan.

I går fick jag veta att man inte längre får lära sig skriva skrivstil. Att detta gällt mycket länge för många av våra läkare är ju känt, men nu kommer det att gälla fler.

Än en tid kommer vi väl att tvingas skriva under viktiga handlingar med vårt namn. Jag undrar om en textad underskrift går lika bra.

Den som inte kan använda sig av skrivstil kommer ju då inte ens att kunna skriva sitt eget namn. Men just det får man kanske lära sig. Att att läsa skrivstil hänger ju samman med att kunna skriva själv. Utan den kunskapen kommer man ju då inte heller att kunna läsa andras namnteckningar, något som f.ö. redan är svårt i bland.

Jag förstår fullt ut att mina fundetingar om att behålla skrivstillen är rena stenåldern för många. Kanske då speciellt när jag framför dem, jag som nästan aldrig skriver något med vanlig penna och gör jag det kan jag ofta knappt förstå det jag själv har skrivit.