Vid skollunchen i dag kom jag och barnen vid in på detta med att ha både farfar, farmor, morfar och mormor.

Alla barnen berättade villigt vad var och en av dem hade i den vägen. Till sist sa hon som hade suttit tyst hela tiden:

"Jag har också en farfar, man han är död!

Med ens insåg jag hur hur många "roliga" saker alla som arbeter med barn eller har egna småbarn får höra. Förmodligen var jag den enda, som tyckte att det hon sa var litet "annorlunda". Jag var ju förstås också den ende som inte pratade barnens språk fullt ut.