LRF:s medlemsregister

Bloggar om: aktuella och inaktuella företeelser i omgivningen

Ålder: 71

Familj: mina två vuxna söner med var sina söner samt min fru Peggy och hennes två barn

Bästa egenskapen: hjälpsam
Sämsta egenskapen: envis

Intressen: att skriva, resor, samhällsfrågor och språkfrågor

Bästa minne: när vi vadade över Mississippi River vid dess källflöde vid Lake Itasca

Skrivs av

Karl-Gustav
Sjöström

Vanliga etiketter

Aftonbladet allmän sjukförsäkring betapet Bloggfeedback cykling Kristna högern O'Grejdi Nua Samsung USA västerbottens kuriren

» Visa alla etiketter

Mest kommenterat

Arkiv

Inlägg - RSS 2.0

Inlägg - Atom

Kommentarer - RSS 2.0

Hittat nåt olämpligt på den här sidan? Anmäl!

Av Karl-Gustav Sjöström, Saturday 16 June 2012 klockan 09:32,

En gång medlem i LRF och sedan livet ut tycks vara vad som gäller. Åtmintone är det den erfarenhet jag fått.

En av mina huvudmän, en gång i tiden jordbrukare och medlem i LRF, sålde sitt jordbruk i slutet på 2010. Ända sedan dess fortsätter tidningen Land och även andra försändelser att komma. Som adresskälls anges LRF.

Jag har vid minst tre tillfällen per telefon försökt att få vederbörande borttagen från medlemsregistret men helt utan framgång.

Den det gäller har alltså inte längre något jordbruk och är dessutom inte längre intresserad av LRF:s utskick.

4 Kommentarer

+ Skriv kommentar

Moffajinko säger:

God fm. Ett litet tips om oönskade försändelser, stryk mottagarens namn och ddress, skriv sedan "retur avsändaren" lägg på postlådan. Den som har skickat brevet får betala portot, brukar inte komma så många fler!!!

Sunday 17 June 2012 klockan 11:05

Karl-Gustav Sjöström svarar:

Tack för tipset, men jag tror dessvärre inte att LRF bryr sig så mycket om portoutgifter för i så fall skulle man väl hålla bättre koll på sitt medlemsregister.

Sunday 17 June 2012 klockan 11:40

Pär Andersson säger:

En annan intressant iakttagelse är att registren behåller kvinnliga medlemmar i rullorna trots att "familjemedlemskapet" upphört. I vårt fall innebär att min hustru (som bildligt och ljudligt demonstrerar ett totalt ointresse för skogen) ideligen inbjuds till den ena skogsdagen efter den andra. Särskilt fnyser hon åt de tillfällen där det vankas "kvinnodagar med lunch" i avlägsna delar av länet. Skälet till att dessa inbjudningar skickas ut är naturligtvis att organisationen som så villigt betalar portot för sändelser vill visa att de sitter inne med ett gediget genusperspektiv.

Saturday 16 June 2012 klockan 11:55