Onda makter i dubbelt avseende motarbetar mig nu.

I dag talade allt för sovmorgon. Barnbarnet sov djupt, liksom jag själv gjorde. Men så väcks jag av en numera så välbekant känsla av ett njurstensanfall under vardande. Allt var över inom en halvtimme, även lusten och förmågan att somna om igen.

Det positiva i det hela är att jag nu kan glädja mig åt en smärtfri tillvaro och ett stimulerande umgänge med sonsonen, f.ö. sista dagen för den här gången.

Inga fler anfall i Åketsberga hoppas jag nu och helst inga fler i Brån heller. Väl hemma förlitar jag mig på snar hjälp från NUS.

Uppdaterad: fredag 06 juli 2012 klockan 20:16