Vår nya hövding

Länge har vi västerbottningar fått klara oss utan en ordinarie hövding. Med nöd och näppe har vi genomlidit den tiden med bara en tillförornad sådan.

Nu har vi fått en ny "riktig" hövding. Hon har hälsats välkommen av makthavare och höga tjänstemän på olika nivåer. VK har ägnat en hel del spaltutrymme för att beskriva hennes bakgrund i olika avseenden för oss.

Möjligen har jag helt missat det, men vad den så kallade mannen på gatan tycker om saken har jag inte sett till. Min gissning är att de allra flesta av länets invånare inte bryr sig det minsta om ifall vi ha eller inte har en landshövding. Den förra vi hade hade var så duktig, duglig och omtyckt av de som i sin verksamhet stod henne nära.

Men vad gjorde hon egentligen som vi vanliga människor hade nytta om och ens fick veta?

Jag förstår att jag nu stämplas som en som inte alls följer med i vad som händer i länet, när jag frågar så dumt. Till viss del gör jag faktiskt det, men ändå inte peka på något landhövdingen gör som jag har direkt nytta av. Och jag tror alltså att detta gäller huvuddelen av övriga västerbottningar.

"Landhövding" förresten, kunde hon inte få en mera tidsenlig titel? Före 1958 var den "Kunglig majestäts befallningshavande", varefter man bytte till det modernare (?) "landshövding"!

Min salig hädanlidna svärfar, en same som ibland mötte såväl konungen, som han kallade honom, och även hövdingen, sade aldrig landshövding utan "hövding". Jag visste då inte om han gjorde det på fullt allvar eller om även han tyckte att det något av skämt i just benämningen landshödning.

Om vår nya hövding som person eller statlig tänsteman har jag naturligtvis ingenting att säga. Jag har nämligen aldrig mött henne – och kommer med största sannolikhet heller aldrig att göra det.