Hade gråtit om jag kunnat

Av , , 6 kommentarer 20

Vi kommer som planerat, bäste herr Sfinx

Jag har just genomlidit en händelse, som om jag bara hade kunnat, skulle ha fått mig att gråta förtvivlat.

I morgon börjar vår resa till Egypten. Allt är i stort sett packat och klart och ett antal tusenlappar har för alltid lämnat vårt konto för turistresor. Vi såg båda fram emot en skön resa och en mängd nya erfarenheter som den skulle ge oss.

En av de sista förberedelser var att få håret klippt av min egen duktiga herrfrisör, som är det i kombination med att också vara min kära fru. Under hårklippningen pratade vi igenom en saker nödvändiga för resan, passen t.ex.

Peggy har nyligen förnyat sitt pass och det kändes det som om även jag hade gjort. Ändå kände jag intuitivt en viss oro över att passet kanske var var för gammalt. En kontroll efter hårklippningen visade att det går ut redan i januari 2013!

Efter en chatkontakt med Ving och tips därifrån att ringa Egyptiska ambassaden, som förstås är stängd den här tiden en lördag, stod det klart att resan inte skulle kunna bli av. Jag har aldrig i mitt liv känt en så stark förtvivlan och sådan lust att gråta utan att kunna.

Peggy, som är en klart lugnare person, tog det ganska "coolt" och fortsatte sina förberedelser inför resan. Själv gav jag upp tanken på resan och blev temporärt tämligen handlingsförlamad.

Till sist ringde jag passpolisen i Umeå, som hade stängt. Men på Arlandas webbplats fann jag ett telefonnummer till gränspolisen. Där lugnades jag av en vänlig kvinna med beskedet att jag kunde komma till dem i morgon för att få ett tillfälligt pass. Resan blir alltså av ändå.

Att inte Ving direkt kunde ge mig telefonnumret till gränspolisen vid Arlanda, har jag förstås svårt att förlika mig med. Det var inte särskilt professionellt av dem där.

Godemansuppdrag som inkomstkälla?

Av , , Bli först att kommentera 10

Under några år som god man och förvaltare har jag förstått av folks frågor, mer eller mindre direkta, att många tror att dessa uppdrag verkligen är lukrativa.

Jag tror inte att så många av oss har accepterat våra uppdrag bara för att tjäna pengar på dem. I stället tror jag att vår lust att göra en insats för samhället och förstås i första hand för dem som behöver god man eller förvaltare har fått oss att ta uppdragen.

Det betyder dock inte att ersättningen för det arbete vi utför är helt ointressant för oss. Det finns inslag i det sammanhanget, som får en att nästan känna sig uttnyttjad av myndigheten som är ansvarig för verksamheten. Det gör jag även fastän jag inser att myndigheten givetvis har att följa det som fastställts av regering och riksdag.

Ett exempel på detta är de ekonomiska reglerna kring den utbildning vi behöver för att klara av våra uppdrag. Vi erbjuds delta i den men det får ske helt på egen bekostnad. Inte ens bilersättning utgår för dem av oss som måste köra åtskilliga mil till utbildningen. Vilka andra på arbeten eller förtroendeuppgdrag skulle acceptera en sådan ordning?

Men det mest upprörande blev känt för mig först i går. Det visade sig då att våra måttligt tilltagna arvoden i vissa fall, trots beslut från överförmyndarnämnden, inte helt säkert kommer att kunna betalas ut till oss.

Många av våra huvudmän får god man eller förvaltare därför att de inte klarar av att sköta sin privatekonomi. När inkomsten är låg och deras förmåga att använda den på ett sparsamt sätt har saknats, har vi som gode män att ta över en ekonomi som inte räcker till det mest nödvändiga utgifterna.

I dessa lägen har jag trott att kommunen, som "anställt" oss som gode män, tar sitt ansvar och ger oss det arvode som man där själv har beslutat att vi skall ha. Så är det märkligt nog inte alls.

Om vederbörandes inkomster når en viss nivå, måste nämligen hen själv betala hela eller en del av arvodet. D.v.s. att då blir det alltså jag som god man som skall prioritera mitt arvode högre än t.ex. huvudmannens alla andra utgifter. Detta känns givetvis i allra högsta grad otillfredsställande.

I samtal med överförmyndarnämnden har jag nu förstått att detta har att göra med nivån på det s.k. förbehållsbeloppet, som fastställts av regering och riksdag. Om huvudmannens inkomst överskrider det beloppet anses hen med automatik också ha råd att betala arvodet – helt eller delvis – till sin god man eller förvaltare.

Överförmyndarnämnden "bryr sig inte om" hur huvudmannens ekonomi i övrigt ser ut. Det gör däremot vi som är gode män eller förvaltare.

 

 

Också folkpartister?

Av , , 4 kommentarer 4

Inte bara sverigedemokrater utan tydligen också folkpartiser tycks ha inte särskilt rumsrena tankar.

På text-TV läser jag att folkpartisten Göran Lundholm i Gnesta i sin blogg bl.a. skrivit nedsättande om "zomalier" samt tyckt att "polisen borde skjuta folk som talar Rinekebysvenska".

Snälla Skatteverket förlåt!

Av , , 1 kommentar 4

Skamvrån av Carl Larsson

Jag beskyllde i ett tidigare in Skatteverket för att vara omodernt som inte kunde skicka en av mig begärd handling via internet.

Då trodde jag att den var både en allmän och en offentlig handling. Det var den dock INTE och att man inte får skicka sekretessbelagda handlingar över internet är faktiskt en gammal kunskap som jag har.

Nu skäms jag litet och önskar att jag hade en lika trivsam skamvrå att ställa eller sätta mig i som den som Carl Larsson illustrerar på bilden ovan.

Förståndshandikappades klotter

Av , , Bli först att kommentera 4

Det mesta kan tolkas på flera sätt, också nu när det gäller det olyckliga uttalandet från S-politikern om risken att förståndshandikappade skulle vara presumtiva klottrare.

Själv har jag alltid undrat över om klottrarna faktiskt har brister i sin förståndsmässiga utrustning. Ta t.ex. de som klottrat på det nya tåget! Inget med fullt förstånd skulle väl kunna hitta på att göra något så vansinnigt?

De förståndshandikappade som omfattas av LSS har med största säkerhet bättre förstånd än tågklottrarna. Det är jag helt övertygad om.

För S-politikernas uttalande finns förstås ingen ursäkt. Ingen får tro att jag är av någon annan uppfattning.

”Gammeldagsa” Skatteverket

Av , , 9 kommentarer 3

Jag har nyss förstått hur långt efter teknikens framsteg Skatteverket är.

Jag behöver en speciell handling därifrån. Den beställde jag per telefon i torsdags. När jag inte fick den i dag, ringde jag Skatteverket. Min fråga var om den inte kunde skickas elektroniskt som en PDF.

Svaret blev att man bara kunde skicka den via fax! Jag tror inte att privatpersoner någonsin i någon större omfattning haft tillgång till fax i bostaden. Detta gjorde gälla i ännu mindre omfattning i dag. E-post har däremot de flesta tillgång nu för tiden.

"Sä nog ger dem väl nalta ätter säj på skattevärke, visst ger dem? Eller ger hä jag söm ger hä då jag int ha nån faxmaskin?"

 

Pensionärers ekonomi

Av , , 1 kommentar 11

Ännu en gång har jag stött på en allvarlig brist, när det gäller samhällets hantering av en viktig fråga som rör pensionärers ekonomi. Möjligheten att få ett skattefritt bidrag till sin boendekostnad borde göras mera känd för pensionärerna.

Långt ifrån alla pensionärer kämpar med en dålig ekonomi. Många av oss har dessbättre en hyfsad pension, som befriar oss från oro över ekonomin.

Väldigt många måste dock klara sig på en pension som just så pass får det att gå ihop för dem. Utan att ha något statistiskt belägg för det vågar jag ändå påstå att flera av dessa faktiskt skulle kunna ha det bättre, om de bara kände till sina rättigheter. 

Vad jag nu tänker på är den rätt till bostadstillägg för pensionärer, som många av dem med stor säkerhet har. Bristande vetskap om detta och bristande förmåga att söka tillägget, medför att deras ekonomi är sämre än vad den kunde vara.

Bostadstillägg måste nämligen sökas. Numera kan detta lätt göras via dator. Alla pensionärer torde ha någon som skulle kunna hjälpa dem med det, om de nu inte själva har dator och skrivare, och även vara behjälplig med att ta fram de handlingar som måste bifogas ansökan till Pensionsmyndigheten.

Kännedomen om det skattefria bostadstillägget saknas uppenbarligen hos alltför många. Många går därför miste om ett välkommet tillskott till pensionen.

Alla ni som har äldre bekanta och anhöriga bör, tycker jag, erbjuda dem er hjälp med söka bostadstillägget.

 

Telefonen bättre förr

Av , , 4 kommentarer 8

Att telefonen förr var ett bättre hjälpmedel att nå myndigheter och andra är en uppfattning som väl borde delas av fler än jag.
 

Nu tänker jag inte på de många olika nya möjligheter som det nu finns för att ringa. Ser man till det, så var det förstås sämre förr i tiden, när man bara hade sin stationära telefon att ringa med.
 

Jag tänker i stället på möjligheten att nå den man vill prata med. Hos myndigheter får man ett antal val att göra och när man gjort det sista valet hamnar man med stor sannolikhet i en telefonkö. Till myndigheter ringer jag därför aldrig med min mobil. Att stå i telefonkö med sin gammaldags fasta telefon kostar ju som bekant i  stort sett inte mer än ens arbetstid som ju för en pensionär är försumbar.
 

Det har inte bara blivit svårt att ringa myndigheter. I går behövde jag ställa ett par korta frågor till vårt lokala apotek i Vännäs. Det finns ett 0935-nummer dit, men tro därför inte att man hamnar där, när man ringer det numret. I stället hamnar man även där någon annanstans i landet med knappval och telefonkö.
 

Förr hade inte så många som nu fastställda telefontider. Möjligen har jag fel där men nog känns som om detta med telefontider har ökat hos våra offentligt anställda tjänstemän. Det finns anledning att undra om frågan om telefontider verkligen har getts det utrymme som den kräver hos de olika myndigheterna. Kan det vara så illa att det är upp till varje enskild befattningshavare att bestämma hur man vill ha det?

(Nu tar jag en promenad och funderar vidare i ämnet)

 

Föredömligt Åkesson

Av , , 4 kommentarer 11

Med risk att bli missförstådd valde jag ovanstående rubrik till inlägget.

Säg vad man vill om Åkesson och hans invandrarfientliga parti – och mycket både vill man och kan man säga om det! Här har han handlat föredömligt.

Vad jag menar är föredömligt är att han utan dröjsmål gjorde sig av med en av sina närmaste män. När de mera rumsrena partierna drabbas av sina ministrars och andras felsteg, brukar de få "säga upp sig" själva. Partiledningarna hukar sig och vidhåller ofta t.o.m. att de fortfarande har förtroende för dem som felat.

Åkesons snabba agerande är ett smart drag och jag tror tvärs emot vad experter sagt att detta kommer att gynna honom i stället för motsatsen.

Personuppgiftslagen

Av , , Bli först att kommentera 14

Mediauppgifterna om att poliser gör "slagningar" på sig själva i polisens dataregister, väckte intresset hos mig för just personuppgiftslagen.

Numera skrivs det inte så mycket om personuppgiftslagen (PUl). Den tycks inte vara lika intressant längre för någon.

I korthet reglerar lagen vad som gäller när myndigheter (och även andra) samlar in, registrerar och sedan använder sig av personuppgifter. Detta får inte ske hur som helst.

Var och en har rätt att årligen via en skriftlig begäran få veta vilka uppgifter som behandlas, varifrån uppgifterna hämtats, ändamålen med behandlingan och till vilka som uppgifterna lämnas ut. Begäran skickas till myndighetens personuppgiftsansvarige. Allt enligt PUl 26 §

Nu har jag bestämt mig för att ta reda på vad som finns om mig i polisens register. Men när jag ringer polisen för att få reda på adressen till den personuppgiftsansvarige, kan den mycket vänliga och hjälpsamma kvinnan i växeln inte direkt hjälpa mig. Begreppet är inte ens känt för henne. Så småningom får jag så adressen till polismyndigheten i Luleå.

Kanske tar jag nu en stor risk, när jag lovar att återkomma här och redovisa vad som finna i registret. Intressant blir det även att se, om lagens utfästelse om att jag skall få mitt svar inom en månad kommer att hållas. Skulle mitt "fall" vara särskilt knepigt och det alltså finns "särskilda skäl" skall svaret lämnas inom fyra månader.

Fortsättning följer…