Som pensionär är jag glad över att bo i Sverige och inte i USA.

Det skulle jag kanske inte ha varit, om jag hade varit "riksdagsman" och fått nöja mig med den "låga" lönen för det i Sverige.

När jag ser detta, börjar nästan undra om vi inte skall ställa in nästa USA-resa. Risken att kollidera med något annat plan verkar överhängande.

Nu är det förstås inte så illa som det ser ut på videon. Den är gjord med s.k. "time lapse teknik" och visar alltså flygtrafiken under ett antal timmar. Hur många vet jag dock inte.

Tack Paul Redstig i Vindeln som funnit videon och lagt ut den i sin Facebook.

Att förstå politikers argumentation för eller emot olika åtgärder är inte lätt.

Jag tänker på Riedels och andras kritik mot Socialdemokraternas förslag att i vissa sammanhang öka arbetsgivarnas kostnader för att anställa folk. Detta måste leda till ökad arbetslöshet, menar man.

Den moderatdominerade regeringen har som bekant i stället minskat arbetsgivarnas kostnader. Vad som har hänt med arbetslöshetssiffrorna är bekant för alla. De har inte minskat utan i stället ökat.

Om någon nu mot förmodan skulle besvära sig med att förklara detta för mig, antar jag att man kommer att kunna peka på ett antal faktorer som är orsak till den ökade arbetslösheten. Och antagligen kommer man också lätt undan bara genom att påstå att arbetslösheten skulla vara ännu större om inte vissa kostnader för arbetsgivarna har sänkts.

Det är minsann inte lätt för oss alla att förstå och värdera vad som sägs från politikerhåll.

(Jag vaknade nyss med dessa tankar i huvudet och är det svårt att förstå vad jag menar beror det kanske på att jag ännu inte har vaknat riktigt)

Peggy sjunger och spelar vid Bjurholm Vännäs Reumatikerförenings träff.

I går kväll hade jag förmånen att få vara med vid föreningens träff. Förmånen bestod inte bara av att få träffa några trevliga föreningsmedlemmar och sedan fika med dem utan förstås också av att få lyssna till "sångfågeln" Peggy, som föreningens ordförande Lena Lundgren valde att kalla henne.

Medan andra går på After work har man här i stället fyndigt nog valt att gå på After verk, en benämning som möjligen (!) har med orsaken till medlemskapet att göra.

I går hände något i Brån som kunde ha slutat mycket illa. Ett barn blev påkört av en bil när han lämnade "skolbussen". Nu är han dessbättre hemma igen med endast blåmärken, ont här och där och förstås fortfarande chockad.

För att förhindra liknande olyckor har USA en lag, som gör landet till ett föredöme i sammanhanget. Lagen kan skilja sig i detaljer mellan olika stater, men dess olycksförebyggande innebörd är densamma överallt.

USA:s gula skolbussar fungerar genom sin färg själva som varningsmärken. De har dessutom ljussignaler och stoppskyltar, som vid rött sken hindrar övrig trafik att passera dem. T.o.m. mötande trafik måste stanna tills dess skolbarnen stigit på eller av bussen.

Väntar nu bara på Obama och sedan blir det sängen. Konstaterar att det var värt att vara vaken i natt.

EN röst på Obama från Brån avgjorde förstås inte valet, men för henne känns den jättebra att ha kunna lämna den via en "absentee ballot".

Något fel måste det väl ändå vara, när en så arbetsam yngling som jag nästan dagligen känner sig arbetslös och understimulerad.

Den här veckan hoppas jag dock att posten skall innehålla saker som ger mig uppgifter att ta mig an. Men vad gör jag fram till 13-14-tiden då posten kommer? En långpromenad torde bli ett sätt att slå ihjäl litet tid.

Till alla er som längtar till pensionen – mycket är skönt med den men långt ifrån allt. Hur man upplever den beror förstås mest på ens personliga läggning och graden av trivsel på det jobb man hade innan pensioneringen.

Intressanta fakta och om man tror att det är "bra" med många kromosomer borde man ju vara en potatis i stället. Att bara vara en soffpotatis ger en nog inte fler kromosomer, antar jag.

Då och då hör man folk uttala Obamas namn "ObÄma".

Att inget "ä" skall höras när man uttalar Obamas namn torde väl alla, åtminstone mediafolk veta.