Vad är det för idioter som tror att världen är så full av andra idioter att de tror sig kunna fånga några med följande massbrev:

"Dess nцje att introducera dig till en del av $ 25,3 miljoner (Twenty-fem miljoner, Three Hundred tusen dollar) i min bank i Kina. Som en hцg chef och kontot officer den avlidne insдttaren, kan jag fцrsдkra er om att denna transaktion kommer att ske lagligt utan risk fцr dig.

Detaljerad information om denna transaktion kommer att skickas till dig nдr jag fеr ditt svar."

De kunde väl åtminstone bemöda sig om att skaffa en riktig översättning av vad de vill ha sagt!

Lycklig kan man klänna sig av många olika anledningar. Man kan t.o.m. bli lycklig över en laserskrivare som äntligen börjat skriva ut med perfekt skärpa på det utskrivna.

Problemet började för minst en månad sedan. Efter råd från en skrivarkunnig person, köpte vi en ny trumma för dryga tusenlappen. Med den isatt skrev jag ut två sidor, som var lika bleka som med den gamla trumman. Den nya ligger nu och väntar på att en dag få träda i tjänst.

Nyss har jag hämtat en ny tonerkasett med svart toner. Den gamla var halv.

Snålheten bedrar som bekant visheten ibland. Så även i detta fall. Den förra kasetten var en piratkasett, som förstås var något billigare. Den som nu sitter i är Samsung original. Hädanefter blir det originalkasetter.

Den första utskriften efter kasettbytet är perfekt och jag är lycklig som en barn på julaftonen. Tänk så litet jag behöver för att bli lycklig! Om en kvart kommer Peggy hem och då blir jag än lyckligare.

Många band var det...

Många band var det som lockade folk till folkmusikfestivalen i Umeå i lördags. Här spelar ett av banden, Root's Family.

Att här finns spelglädje och skicklighet går inte att missa. Inte heller kan man undgå att förstå att filmaren inte är lika professionell.

Längst till vänster spelar Thord Söderberg, en av Norrlands absolut bästa banjospelare, här gitarr. I bakgrunden tittar Lars-Gunnar Norberg fram, för kvällen hanterande basen.

"Basen" för bandet, Helén Norberg, spelar fiol som synes och hennes son Amandus Norberg står längst till höger. Möjligen är han bandets duktigaste gitarrist.

I lördags befann jag mig i Folkets Hus från 16.45 till 01.45, där den stora folkmusikfestivalen pågick. Det var på många sätt en trevlig upplevelse, men...

Jag undrar hur länge man kan fortsätta att betala stora pengar till utifrån kommande kändisband och på sin höjd bjuda de lokala banden på en semla och inget mer. Skulle festivalen överhuvudtaget kunna bygga enbart på kändisbanden, kan man undra?

En oklar information via e-post fick många att tror att alla åtminstone skulle få en matkupong som "gage", men se det gällde tydligen bara de välbetalda, influgna banden.

Måste man ändå inte börja tänka om inför kommande festivaler? Alla spelglada lokala band riskerar att helt tappa intresset för att ställa upp gratis och utan att ens få sina kostnader täckta. Åtminstone gäller det ett par av de band, som jag är nära kopplad till.

Jag vet inte hur det står till med ett eventuellt stöd från den blivande kulturhuvudstaden Umeå. Saknas det, så borde det komma nästa år och då skulle kanske även de lokala banden åtminstone få ett mål mat som gage för sina insatser i festivalen.

Det kan väl inte vara så, att folkmusik inte är "fint" nog för den kulturhuvudstad som Umeå är på väg att bli?

Jag är god man och förvaltare för några personer. När nu Swedbank i Vännäs slutar med sin hantering av kontanter, kompliceras mitt arbete en aning.

Den enda gång jag hanterar kontanter för mina huvudmän är när de får behov av påfyllning av "fickpengar". Det är också den enda gång som jag tar ut pengar från deras konton inne i banken. I stort sett alla av deras övriga utgifter betalar jag via internet baserat på den fakturor de får.

Alla mina huvudmän hade Swedbank som sin bank när jag fick dem och jag har hittills inte sett någon anledning att byta bank.

Från och med tisdagen den 17 april är jag hänvisad till Bankomaten, om jag behöver ta ut kontanter till mina huvudmän. Detta i sin tur betyder att jag måste skaffa bankkort åt dem, som dessutom ju kostar en slant. Själv måste jag sedan hålla reda på ett antal kort och deras lösenord. Jag kan visserligen ha samma lösenord på samtliga kort, men tänker av säkerhetsskäl inte ha det.

Enligt banken är anledningen till att kontanterna försvinner dels en säkerhetsfråga och dels en åtgärd för ge bättre och mer tid för service åt de bankkunder som trots allt kommer in på banken.

Nackdelarna för mig uppvägs till en del av jag ju inte kommer att behöva köa inne på banken, när jag vill göra ett uttag. Möjligen får jag i stället köa utomhus vid Bankomaten!

Nu skall också vår fina Swedbank i Vännäs sluta hantera kontanter "över disk". Som vanligt accepterar vi lätt alla förändringar som gäller våra banker. Detta torde gälla även den här förändringen.

Men nog är det väl ändå märkligt att man snart inte kan ta ut kontanter eller sätta in dem på banken. Om det är någonstans man förväntar sig att det skall finnas pengar, så är det väl på banken? Snart gäller inte den självklarheten längre.

Få har velat betala sina räkningar kontant via banken på grund av de höga avgifterna. Snart går det alltså inte. Många av fortsätter som tidigare att göra det via datorn i hemmet. Många äldre saknar fortfarande vad som behövs för att kunna göra det.

Hur länge kommer det att dröja, innan vi ens kan gå in på banken och be om råd i olika frågor? Själv har jag f.ö. redan upptäckt att jag mycket smidigare kan göra det i många fall via e-post.

Kommer ortens andra bank också att sluta med hanteringen av kontanter, finns det nu skäl att fråga sig.

Annars finns ju möjligheten kvar att sätta extra mycket på sitt Konsum- eller ICA-konto och där ta ut de kontanter som man fortfarande inte kan fungera helt utan.

Under månader har Moderater glatt sig åt de dalande opinionssiffrorna för Socialdemokraterna och förstås samtidigt åt sitt eget partis ökade väljarstöd. Men nu är det tyst från det hållet.

Tystnaden är förstås både mänsklig och lätt att förstå, men det kan ändå vara av värde att påminna om den.

Dagens ledare i Aftonbladet är väl värd att läsa även de Moderater som säkerligen oroar sig över Socialdemokraternas fina siffror.

HÄR FINNS LEDAREN

Nog rimmar det väl illa med ens normala tankar, när något så underbart i våra liv som att få uppleva en barnafödsel, måste firas med krigiska kanonskott?

Kanonernas ursprungliga syfte har väl ändå varit att döda folk och förstöra fiendens skyddsmyrar och krigsmaskiner?

Det känns tryggt att veta, att mannen som basade över kanonskottens avfyrande i anledning av vår nya prinsessas födsel är överstelöjtnant.

Just nu är spänningen både olidlig och i det närmaste helt förlamande för mig.

Vad kommer den lilla prinsessans namn att bli?

I går fick jag möjlighet att närvara vid PRO:s årsmöte i Vännäsby. Ett sådant trevlligt gäng det visade sig vara.

Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bli medlem, när jag blir gammal :-).

Naturligtvis bidrog starkt Peggys uppträdande till den trivsamma aftonen. Det gjorde även den jättegoda maten som tillhandahölls av Hotel Vännäs.

Få torde ha undgått det som Försäkringskassan av och till framhållit, nämligen att kritiken mot kassan för för sent utbetalda bidrag eller inga bidrag alls haft sin grund i dåligt skrivna läkarintyg.

I dag fick jag ett mycket belysande exempel på hur bundna de stackars försäkringskasseanställda tydligen är av läkarintygen. Jag har alltid tyckt att kritiken av Försäkringskassan inte bör vara riktad mot kassans handläggare utan i stället mot de svårtolkade och alltför strikta regler, som någon annan "hittat på".

Mitt ärende gällde ansökan om "Aktivitetsstöd på grund av nedsatt arbetsförmåga". Den mycket vänliga och tillmötesgående handläggaren meddelar att man redan hade ett färskt läkarintyg för den det gäller. Men nu behöver man ytterligare ett, där läkaren intygar att personen ifråga verkligen har nedsatt arbetsförmåga.

Eftersom det var jag som skickat in läkarintyget, kände jag till dess innehåll. Det fick mig att fråga, om det verkligen behövs ett läkarintyg för att inse att en förståndshandikappad person med en intellektuell kapacitet som en 4-5-åring inte kan få ett avlönat arbete.

Handläggaren fortsätter att tålmodigt att försöka få mig att förstå, att hon måste ha ett läkarintyg.

Så kom vi in på hennes möjlighet att snabbt handlägga ärendet och då undslapp det henne, att hon snart skulle gå på barnledighet. Jag vet inte om det var min provocerande fråga, om hon kunde tänka sig att skicka ut sin 4-5-åring att söka jobb, som fick henne att tumma på reglerna.

I vart fall ringde hon upp mig efter stund och meddelade att det nu bara var komma in med ansökan och att man inte behövde något ytterligare läkarintyg.

Jag till sist vill jag ytterligare framhålla att jag ingenting har att klaga på, när det gällde det bemötande jag fick. Det är ju inte handläggarna, som har hittat på de regler för sitt arbete som de är satta att följa.

Här spelar Peggy på ett av sina många olika instrument, nämligen sin irländska penny whistle

Håll med om att min kära fru, även när det gäller musikutövande, är en fantastisk person!

På lördag kommer hon att delta på Umeåfolk i Folkets Hus, Umeå i tre olika band/grupperingar.

16:15 spelar hon i Pub Freja i bandet New Mountain Music till sammans med Thord Söderberg och Helén Norberg. Det är ett bluegrassband som också spelar amerikansk old-time music.

Direkt därefter spelar hon med Umbygdens Spelmansgille i Foajén. De börjar redan 16:45, varför hon dessvärre inte kommer att hinna vara med alldeles från början.

Till sist kommer hon 15 minuter efter midnatt att spela i det irländska band som hon tillhör, nämligen O'Grejdi Nua. Där spelar hon med Per Lundberg och Erik Anderberg.

När allt är över har hon inte bara hunnit med att spela i tre olika band. Hon har också trakterat ett varierande utbud av olika instrument. Instrumenten som hon använt under kvällen/natten är gitarr, hammered dulcimer, Irish penny whistle, tvärflöjt och bodhran. Till allt detta kommer så hennes fina sångröst.

Jag är både stolt och imponerad av hennes musikaliska förmåga.

Dagens Nyheters ledare i dag bör läsas av fler än bara av dem som normalt läser Dagens Nyheter.

HÄR FINNS LEDAREN

Efter att ha sökt bostadstillägg åt ett antal personer, några som jag är god man för och några andra, inser jag hur många det måste vara som går miste om detta bidrag.

Bara genom att jag sett till att dessa personer sökt tillägget, har deras ekonomi väsentligen förbättras. Att söka det är för många personer inte helt lätt. Försäkringskassan kräver nämligen ett antal handlingar bilagda ansökan. Det gör man även om det rör sig om handlingar med uppgifter som redan finns i statens databaser.

Många känner inte ens till möjligheten att söka och få bostadstillägg. Många andra tror att deras ekonomi trots allt är för god för att de skall kunna få bidraget i fråga.

Jag får nästan känslan att staten gärna ser att informationen om bidraget inte är alltför tydlig. Det relativt krångliga ansökningsförfarandet "sparar" även det pengar åt staten.

Varför skulle man inte kunna gå ut med information på ett mera aktivt sätt till dem som kan ha rätt till bostadstillägg? Och varför skulle man inte kunna förenkla ansökningsförgfarandet t.ex. genom att inte kräva in uppgifter som staten redan har? Om detta skulle kräva rätt till samkörning av olika dataregister, ordna då så att den rätten ges till Föräkringskassan.

Den som söker och får bostadstillägg, får det tre månader retroaktivt. Min senaste ansökan resulterade i dag till att 14 000 kronor har satts in på vederbörandes bankkonto.

LÄS MER OM TILLÄGGET HÄR

Om jag ändå visste... behöver jag minska tyngden på taket eller håller det för tyngden? Jag tror att det gör det men ändå...

Visserligen vill inte min fru att jag skall vara uppe på taket, när jag är ensam hemma. Trots att jag vanligtvis lyssnar på det hon säger med vetskapen att hon bara vill mitt bästa, kommer jag nog att trotsa "förbudet" i morgon.

Det platta garagetaket torde det ju ändå vara ganska svårt att ramla ner från. Vi får väl se, om jag vågar mig upp på hustaket också.

Om jag skall vara riktigt ärligt, så måste jag erkänna att det är ganska kul att skotta tak och det kanske för att de många kilona snö ju faller ner på marken nästan av sig själv genom tyngdkraftens försorg.

Jag kunde väl aldrig tro, att Melodifestivalen skulle locka mig att skriva nogåt i bloggen om den. Men nu har den det i alla fall.

Något urskuldande vill jag först "erkänna" att jag följer programmet huvudsakligen bara för att jag vill tillbringa den tid Peggy är ledig tillsammans med henne. Annars skulle jag nog knappast välja att "offra" tid på att se det. Peggy som både sjunger och musicerar själv har därmed ett mera naturligt intresse av det.

I går såg jag som ytterligare några miljoner svenskar också Ranelids bidrag i programmet. Självklart tyckte även jag att det var av ett mycket annorlunda slag. På morgonen har jag tagit del av ett stort antal nedlåtande kommentarer.

En kvinna sjöng och i bakgrunden läste Ranelid en text av ett tämligen enformigt slag. Det är nu framförallt hans insats som förlöjligas och kommenteras, inte sångerskans.

Enligt min mening skiljde sig inte ranelidsinslaget särskilt mycket från övriga inslag. Mer och mer tycks det numera satsas på allt omkring den tävlande artisten. Jag tänker allt dansande och doande i bakgrunden och alla olika ljuseffekter som finns med i alla inslag. I går hade man t.o.m. ett stort antal levande ljus i bakgrunden.

För mig var Ranelid bara ett annat exempel på en störande bakgrundsaktivitet, som effektivt tog ens koncentration bort från artisten, som i det här fallet nog mera var sångerskan än Ranelid själv.

Vad jag tyckte om inslaget, undrar kanske någon. Det enda jag vill säga om det är att det naturligtvis inget har att hämta i Globen. Däremot kommer det, om det inte redan har gjort det, att vinna första pris vad gäller mediauppmärksamhet.

Så långt jag kan minnas har ingen vinter sedan jag flyttade till Brån 1975 varit så snörik som den här. All handskottning har gett en bra motion även om det nu känns som om jag fått nog.

Bland det sista vi gjorde i går var att skotta garageinfart och övriga ytor utanför vårt hus. I natt har det fortsatt snöa och blåsa och nu har vi än mer tung snö att ta hand om.

Jag visar här en liten videosnutt som jag tagit inifrån hallen, som dock inte torde ge en rätt bild av mängden snö. Mycket är det. Utan skottning tar jag mig troligen inte ut från garaget med bilen. Vår duktiga traktorskottare har dessbättre gjort sittt jobb. Vår väg ut till "storvägen" är därför framkomlig nu.

Anders Sjöström (44)

För litet drygt 44 år sedan missade jag mitt andra barn, Anders födelse. Att jag även missade hans storebrors födelse grämer mig än i dag.

Bilden visar en av mina älskade söner, Anders, när han intar ett födelsedagsfika någonstans på Borneo den 12 februari i år. Bilden togs så vitt jag kan förstå av hans resesällskap och flickvän Kerstin.

För pappa är det lätt att av bilden förstå att lillpojken Anders nu är i skede av sitt sitt liv, när det mesta omkring honom får honom att känna lycka och må allmänt bra.

Just den av mig förmodade vetskapen gör även mig glad och lycklig.

Under natten har ca 20 cm lätt snö fallit.

Tänk så lycklig jag borde vara och förstås även är över att utan problem klara av snösnlottningen! Dessutom har jag en "ung" och frisk fru som så gärna hjälper till, om jag så skulle önska.

En gammal dam ringer mig och ber om hjälp. Hon förmår inte dölja sin oro över det som ärendet gäller. Det känns direkt som om jag borde försöka hjälpa henne.

Men ärendets karaktär stämmer inre riktigt överens med mina eventuella kvalifikationer. Jag undrar därför om jag ändå inte är fel person att vända sig till.

Men när hon så uttrycker sitt starka förtroende genom att säga: "Men vi har ju bara dig", försvinner direkt all min tvekan inför hennes önskan om hjälp. Vad ärendet gäller kan väl kvitta här. Jag vill bara berätta om hur lätt det går att stärka mitt självförtroende och genom väl valda ord få mig att ställa upp på det mesta.

I dag roade jag mig med att ta läsa några av vår kommuns webbsidor, sedan de översatts till engelska.

All vet att de snabba översättningar som bl.a. Google kan göra, inte blir särskilt grammatikaliskt korrekta. I de allra flesta fall blir de dock begripliga. Säkert blir nog de engelskatalande läsarna då och då tämligen konfunderade.

Jag började att läsa sidan "Medborgardemokrati" på svenska och sedan i engelsk översättning. De flesta meningarna - om inte rent av alla - innehåller fel och "lustigheter". Här tar jag bara upp några av dem, som t.ex.:

"... och att vissa sammanträden är öppna för alla." uttrycks så här på engelska:

"... and that some trees that are open to all."

"... Genom att du också får närvara som lyssnare" blir

"... By that you also may attend as listeners..."

"... kommunbo" blir på engelska

"... kommunbo"

Lättare är det att de acceptera ordet "demoktatiskt" i den engelska översättningen, eftersom det här rör sig om ett skrivfel i den svenska texten.

Mest lustigt är det kanske ändå att se, att man t.o.m. har översatt kommunsekreteraren Erik Sedigs namn till Erik GENTLE!

Den avgörande frågan är förstås, om det är bättre att ha webbplatsen översatt på dålig engelska än att vara helt utan engelsk översättning.

Självklart är det mycket värdefullt att kunna erbjuda en engelsk översättning, men kanske borde ändå en kommun med sina resurser kunna erbjuda en mera korrekt översättning än vad de automatiska översättningstjänsterna erbjuder.

Tidigare i dag såg jag bl.a. Anne Lööf i TV:s morgonsoffa. Det handlade om Reinfeldts utspel om pensionsåldern i framtiden.

Centerledaren tycktes liksom miljöpartisten i programmet hålla med om att samhället behöver mer inkomster för att klara av den alltmer ökande pensionskostnaden.

Hon fick då ett naturlig anledning att hänvisa till arbetslinjen utan att direkt nämna den. Arbeta mer (och längre) är vad som behövs för öka samhällets inkomster som behövs för att vidmakthålla vår sociala trygghet.

Men när programledaren logiskt kopplade den frågan till den skatt som alla måste betala och undrade hur man både vill öka samhällets inkomster och samtidigt sänka skatterna, blev Anne Lööf svarslös. Mer än sitt vanliga leende gav hon inte som svar eller kommentar till skattsänkningsaspekten.

Lojal är hon definitivt mot den "arbetslinjeregering" som hon ganska nyss blivti en del av.

Nu har jag i TV sett den alltid så "coole" statsministern svettas inför besvärande frågor från TV-utfrågare.

Det är alldeles uppenbart att Reinfeldt nu har försatt sig i en knepig situation, när han gått ut med sina tankar om en kraftigt höjd pensionsålder.

Aldrig någonsin har jag sett honom så pressad i TV förut. Aldrig tidigare har han heller visat det mänskliga uttrycket för psykisk press, som väl en av svett glänsande överläpp väl måste betyda.

Någonstans har han förmodligen rätt i sitt resonemang om att något måste göras för att vi i framtiden skall kunna bibehålla en någorlunda god social standard när vi får så många gamla. Dock har han gått ut med frågan utan minsta fingertoppskänsla.

Nu är han i det närmaste utsatt för ett mediadrev "light". Jag väntar nu bara på en tjusig pudel av en klass som anstår en statsminister.

 Här övar man i en halvkall källarlokal. Bandets jätteduktiga - och nyklippta - (därav den värmande huvudbonaden) banjospelare Thord spelar här mandolin. Helén och Peggy håller sina huvuden varma ändå.

Om någon möjligen undrar vill jag härmed medela att New Mountain Music fortfarande lever och är vid god hälsa. De har bara hållit sig borta från offentligheten för att ladda batterierna inför kommande gig.

Den 25 februari spelar de på UmeåFolk i Folkets Hus, Umeå.

Nu har väl ändå Högern genom Reinfeldts tankar om en höjd pensionsålder visat sitt rätta ansikte? Han har tydligt låtit oss förstå att talet om Moderaterna som vårt nya och enda arbetarparti bara är rent struntprat.

Reinfeldt har som bekant rest land och rike runt för att bekanta sig med sina undersåtar och deras livsvillkor. Under de resorna har han uppenbarligen missat eller inte alls lyssnat på landets riktiga arbetare.

Jag bryr mig inte om att förklara vad jag menar med arbetare. Alla som omöjligen kan tänka sig en generellt höjd pensionsålder till 75 år förstår det säkert.

I en TV-intervju med Reinfeldt i morse, som jag dessvärre bara såg slutet på, fick Reinfeldt förklara vad han tänkte sig för jobb som man kan fortsätta med ända fram till 75-årsdagen. Det var inte särskilt imponerande.

Man skulle t.ex. kunna stanna kvar på sitt jobb som "rådgivare"! Han har tydligen liten vetskap om hur svårt många bland de yngre på en arbetsplats det är, som redan i dag har svårt att lyssna på "åldringar" över 40-50 år.

En annat jobb för 65-plussarna skulle enligt Reinfeldt kunna vara att bli företagare! Vad finns det för hinder i dag för hinder för företagare att jobba vidare efter 65-års ålder?

Och hur går det med ungdomsarbetslösheten, om pensionärsavgångarna skulle minska? Borde man inte i "arbetslinjens" namn se det som viktigare att få ungdomen ut i arbetlivet än att hålla kvar äldre i det?

Självklart är jag medveten om samhällets problem att orka med det allt mer ökande antalet åldringar, som kräver pension. Men att så enkelt lösa den problematiken genom drastiskt höja pensionsålder på sätt som Reinfeldt tänker sig är knappast en framkomlig väg.

Ovanstående är skrivet och tyckt av en 70-åring, som gick i pension vid 67 och som tror att han nog hade kunnat jobba vidare ytterligare några år utan att prestera så mycket sämre än före han blev 65. Men han var och är fysiskt frisk och sitt arbete utförde han via datorn i en hyfsad inomhusmiljö utan tunga lyft och utan alltför stressiga förhållanden.

Om "hans" arbetssituation hade gällt för alla på arbetsmarknaden, hade Reinfeldts förslag inte alls varit så dumt.

Vad skönt det är att stiga upp 4:30 och känna sig riktigt trött!

Det sköna ligger i vetskapen att ha hela dagen fri och kunna ta sig en tupplur när som helst. Det är en av fördelarna med att vara pensionär, som bara finns där men som jag så sällan förmår mig att utnyttja.

Men jag kan om jag vill. Hur kan man förresten vara så dödstrött, när man väcks så här tidigt, men sedan vara jättepigg om ett par timmar?

Det där med possessiva pronomen har varit och är fortfarande en svår språklig sak för min amerikanska fru Peggy i sin strävan att bli duktigare på vårt svenska språk.

Ett av hennes problem är nog att jag, hennes närmaste "språklärare", inte har kunnat presentera en begriplig regel för just det som är hennes problem.

Hennes stora svårighet är att varje gång välja rätt mellan "hans och sin" och "hennes och sin". Ibland blir det fel och då är det föga tröst för att jag då och då ser att även infödda svenskar i bland tar fel.

Jag påminns om detta, när jag i Facebook ser att "redaktionen" där skriver:

"Karin P har uppdaterat hennes status".

Helt begripligt är det ju att det är SIN (eller SITT) status, som hon har uppdaterat och inte någon annans, men inte är det väl språkligt korrekt att skriva som man gör?

 Så här glada och hungriga var de häromdagen - blåmesar tror jag att det är.

Min egen dåliga planering ger mig dåligt samvete i dag. -32 fick mig i morse att bestämma mig för att låta bilen stå i dag, men nu...

Jag såg just en liten talgoxe eller om det nu var en blåmes, som hungrig och förmodligen också frusen kom fram till vårt fågelbord. Just nu erbjuder det inget mer än en halv stelfrusen talgboll, från vilken det nog inte går att få loss ett enda frö eller en enda gnutta fett.

Den dåliga planeringen är alltså min underlåtenhet att inte köpa en ny säck fågelfrö under mina många turer till Vännäs förra veckan.

Att dessa fåglar med en kroppsvikt på några få gram verkligen behöver "bränsle" för att inte frysa ihjäl, förstår jag verkligen. Att de överhuvudtaget kan hålla kroppsvärmen i sträng kyla förstår jag däremot inte.

Inget speciellt märkligt foto alls, men nog är det väl ändå fint med snöklädda granar mot en blå himmel?