Jag är så stolt och så nöjd över att jag äntligen börjar förstå mig på Pinnacle. Och inte är jag blyg att berätta det heller!

Men jag måste erkänna att jag haft god hjälp från en kompis i Skåne, inte minst uppmuntrande ord. Blåsten i kamerans mikrofon är förstås störande. Säkert finns det sätt att få bort det oljudet. ( Hur lätt som helst. Nu har jag kommit på hur man gör)

Hela dagen har jag då och då försökt närma mig vårt köksfönster, för att fösöka filma de fåglar som låtit sig väl smaka av de solrosfrön som jag hade dukat fram åt dem.

Men så fort jag visat mig i fönstret, lämnade samtliga fröna och lät mig alltså inte filma dem.

Men se Peggy tycktes man inte alls vara rädd för och det är alltså hon tagit den här videosnutten.

Nu hoppas jag på hjälp från bloggläsarna med att artbestämma fåglarna. Så vitt jag kan se är alla utom en av samma art. Vilken art är det och vad heter den gulaktiga fågeln?

Snart tänker jag ta itu med städning av huset. Det är liksom min uppgift men av olika anledningar ligger jag just nu litet efter med det jobbet.

Det får mig att tänka på mina förra svärföräldrar. Några nuvarande har jag inte. De var strängt religiösa och levde med inställningen man inte skulle arbeta på vilodagen, om man nu inte hade ett arbete som krävde det.

Eftersom jag alltid har haft svårt med att inte ha något att göra, blev detta ofta ett mindre problem för mig, de gånger vi var hos dem över helger. Snöskottning, klippning av gräsmattan och tvätta bilarna, kunde till nöds godtas men inte så mycket mer.

Ofta vistades vi på svärfars fjällnära hemställe utan grannar inom syn- och hörhåll. Där gick det alldeles utmärkt att arbeta med allt möjligt från morgon till kväll även på söndagarna. Det fick mig naturligtvis att starkt undra om det mera var grannarnas reaktioner på söndagsarbete än respekt för Bibels tal om vilodagen som avgjorde förbudet att arbeta.

Av förståeliga skäl vågade jag aldrig ta upp den kontroversiella frågan med svärföräldrarna och kommer därför aldrig att få veta vad den egentliga anledningen till förbudet var.

Hur som helst är jag snart i full gång med städningen och kommer även att utföra den med gott samvete, trots att det är söndag och vilodag.

Jag är så lycklig i dag, när min yngste sons fina flickvän flyttad hem till honom i Åkersberga.

Han är verkligen värd det efter en tid utan kvinna i huset.

Swedbanks jurister - svårbegripliga paragrafryttare!

Jag gör nu ett nytt försök att få synpunkter på hur man klarar behov av namnunderskrift, när vederbörande varken kan skriva sitt namn eller förstår innebörden av att själv eller med hjälp göra det .

"Med hand på penna" var tydligen ett sätt som användes förr i tiden. Då satte man symboliskt pennan i handen på vederbörande, men förde den sedan så att man fick en namnunderskrift.

Såvitt jag kunnat utröna, förekommer den sortens underskrifter även i dag, men skulle inte accepteras hos banker och på andra ställen om det var känt hur underskriften hade tillkommit.

Om jag hade varit god man för en person som tillfälligt hade sin högerhand satt ur funktion, men som fullt ut begrep vad det var för handling han skrev under, skulle jag med gott samvete hjälpa honom att få till en namnteckning med hans "hand på pennan".

Men om vederbörande på grund av demens eller förståndshandikapp inte förstår vad hans namnteckning på en aktuell handling innebär, skulle jag under inga omständigheter hjälpa honom att skriva. Inte ens om vederbörande själv kunde skriva sin namnteckning, skulle jag be honom skriva under något, vars innebörd han inte förstår.

Många som har god man eller förvaltare tillhör ovan nämnda kategori. För dem som har förvaltare har förvaltaren övertagit rätten att skriva under avtal fullmakter m.m. Detta går oftast även bra för dem som "bara" har god man.

Om det skall anses viktigt att även dementa och förståndshandikappade skall få rätt att använda de pengar som de lånat ut till t.ex. Swedbank, och saknar förmåga att skriva sitt namn, ser jag ingen annan möjlighet än att alla dessa sätts under förvaltarskap.

Alternativet till att en så drastisk åtgärd vidtas är förstås att Swedbank behandlar frågan utifrån ett mera logiskt mänskligt synsätt än det rent juridiska, som banken nu valt att göra.

Nyss kom jag hem från en tripp till Vännäs. För obanlighetens (!) skull gick jag direkt till datorn, sedan de inköpta varorna var undanplockade.

Men när jag startat datorn, förblir skärmen länge svart. Sedan visas Windowsloggan och därefter händer inget mer. När jag stänger datorn och startar den igen, poppar ett fönster upp som säger något i stil med att Windwos inte går att starta.

Ett program går i gång som skall försöka reparera Windows. Efter flera minuter får jag beskeded att Windows INTE går att reparera!

Och jag som just nu har så himla mycket att göra just med datorn, tänkte jag, bl.a. skriva ett blogginlägg om den vänliga personalen på Dressman i Umeå. Jag började direkt fundera på att handlöst bege mig till Umeå och lämna in datorn igen men insåg samtidigt att jag inte skulle hinna få igen den före den 12 maj, då vi lämnar landet.

Kallsvetten bryter fram på pannan, min nervösa mage hör (!) av sig och hjärtat bultar i mitt bröst. Sammanbrottet är nära.

Men så upptäcker jag att min fristående hårddisk stod påslagen! Jag stänger datorn igen, slår av hårddisken och när jag sedan starta datorn igen beter den sig precis som vanligt. Lugnet och lyckan av att ha en fungerande dator har återvänt och kvällen är räddad.

Dressmanpersonalen - väl värda denna ros!

Jag har tidigare berättat om en besvärande konsekvens av att Swedbank i Vännäs inte längre har kontanter. Sist gällde det köp av en rakapparat - utan kontanter. Nu gäller kläder till en annan person - också nu utan kontanter.

Vederbörande bor i ett äldreboende i Umeå. En av personalen ringde och bad om pengar för att köpa kläder till honom. Hon tänkte göra det på Dressman "nere på stan". Tyvärr blev jag tvungen att upplysa henne om att jag i dag inte kan ta ut en enda krona från hans konto men lovade försöka ordna det ändå.

Jag ringer Dressman och får där tala med några väldigt serviceinriktade personer. Tyvärr fakturerar man inte privatpersoner. Man lovade ändå ringa huvudkontoret och höra efter vad man kan göra åt saken.

Nyss fick jag ett positivt besked, som visade att det företaget verkligen kan se "outside the box". Om jag bara förser personalen med ett brev och adress till mig som god man, så skulle det gå att ordna sig. Jag skickar även med beslutet om godmanskapet.

Här har alltså Dressman gått in och löst en konskevens av bankens märkliga beslut att sluta hantera kontanter. Inte heller den här personen kan skriva under och förstå innebörden av en fullmakt till mig att beställa ett bankkort.

Banken tror sig inte kunna få nya direktiv i sammanhanget från sina jurister förrän framåt hösten!

Att sälja något för 700 000, som senare visar sig vara värt 20 000 000 kronor, är väl inte så smart?

Moderaterna i Stockholms Läns Landsting sålde en vårdcentral till några läkare för ett så klart underpris. Man gav helt enkelt bort drygt 19 miljoner av skattepengar i och med affären.

I dag finns det ingen från moderathåll av de inblandade som vill uttala sig i frågan och det kan man lätt förstå.

Ibland undrar man om inte "Riksmoderaterna" hanterar våra skattepengar lika generöst och ansvarslöst.

I dag fick jag känna av hur det är att vara kändis, eller åtminstone en sekundär kändis.

Jag sökte en person på "andra sidan" Mjösjön. Nästan framme stannade jag för att fråga efter vägen. Den jag frågade visade sig vara mamman till den jag sökte. När jag så skulle presentera mig, säger hon:

- Det behövs inte. Jag vet att du heter Karl-Gustav Sjöström och är gift med en amerikanska, säger hon leende.

Jag blev inte litet förvånad och frågade förstås hur hon kunde känna mig så pass väl. Själv kunde jag inte placera henne bland folk som jag mött förut.

- Jag var på PRO:s årsmöte I Vännäsby och där var din fru, amerikanskan, och sjöng och spelade och du var också där, svarar hon lika leende.

På hemväg, nägra hundra meter från huset där kvinnan bodde, stannade jag för att prata med en äldre man som höll på att skotta fram en översnöad vägsladd. Han tyckte sig också känna igen mig och snart kom vi fram till att hans mor en gång för många år sedan bodde och dog på Vängården, där jag då var föreståndare.

Tänk att vara så känd bland kommunens dryga 8 000 invånare!

Häromdagen puffade jag för Peppes, som hade engagerat O'Grejdi Nua i morgon kväll. Det blir av den spelning, i vart fall inte i morgon.

Orsaken till att det hela har ställts lär enligt hittills obekräftade rykten bero på följande:

Sedan det blev känt om spelningen för allmänheten, har så många visat intresse, att man bestämt sig för att utöka lokalen till kommande spelning med O'Grejdi Nua.

Jag betonar att förklaringen bara bygger på obekräftade rykten :-)

En framtidsbild?

Ett annat skäl att köpa en iPad är att med den i handbagaget kunna göra USA-resan litet trevligare.

Om vi har tur, kommer vi att flyga i ett SAS-plan, som har WiFi. Tyvärr kan man inte upplysa om detta förrän ca en vecka innan det bär i väg. SAS alla plan är tydligen ännu inte klara i detta avseende.

Inte heller kan SAS i dag säga vad det kostar att vara "uppkopplad" i under resan. Sannolikt är det så, att detta är gratis för dem som har gott om pengar eller får sin biljett betald av sin arbetsgivare. Vi som betalar biljetten själv får kanske betala, säger SAS. Samtidigt säger man att det kan vara gratis "i början". Säker var man dock inte.

Vadå, vara uppkopplad mot internet under flygresan, undrar kanske någon. Har man som jag tillräckligt mycket kvar av barnasinnet, så kommer det bli en otrolig upplevelse att kunna skicka e-post, blogga m.m. på mer än 10 000 meters höjd över Atlanten.

Dagens stora händelser är av olika karaktär. Båda kostar pengar, en mer än den andra men också betydligt roligare.

Sedan tandläkarbesöket är avklarat, blir det ett besök på något av våra stora elektronikvaruhus. Vi har nämligen bestämt oss för att köpa en iPad.

Huvudskälet till detta är att vi börjar tycka att laptopen är onödigt tung och besvärlig att dra med sig på våra resor. Vi tror, dock ännu utan att säkert veta, att iPaden skall ge oss de möjligheter som vi behöver.

Vi tillhör den minoritet (?) som bara har var sig "vanlig" mobiltelefon och inte en de smarta som "alla" har i dag. Med en sådan kan man ju också göra "allt", men vi väljer ändå en iPad.

Stör mig inte i eftermiddag, eftersom jag då sannolikt kommer att vara strängt upptagen med att försöka klura ut iPaden.

Dålig start på dagen, när e-posten inte fungerar.

Skicka går bra men inte att ta emot. Inloggning krävs men användernamn eller lösenord är fel, trots att jag vet att båda är rätt.

Vad som får folk att läsa mina inlägg kommer jag nog aldrig att begripa.

I går skrev jag, som jag själv åtminstone tycker, några ganska angelägna inlägg. De handlade i grunden om bankernas steg mot allt aftersom få slippa sina kunder inne på kontoren - men förstås inte våra pengar som bankerna tjänar bra på.

De inläggen möttes med tystnad och gav måttligt antal besök. I dag har jag skrivit några mera nonsensliknande inlägg och de har visats betydligt större intresse. Åtminstone om jag skall tro vad statistiken på sidöppningarna visar.

Tydligen är det så att mina läsare är mera intresserade av smålustiga inlägg än inlägg med allvarligare innehåll och det får jag naturligtvis acceptera.

Vad tyst det är från Vindeln numera. Där finns en man som var väldigt flitig på att uttrycka sin förtjusning över Socialdemokraternas dåliga opinionssiffror.

Nu går det inte så bra för hans eget parti och då är han tyst. Inte heller har han hittills funnit något "roligt" och nedlåtande att säga om Löfven.

Tänk vilken skillnad det är mellan att må gått över motståndarnas problem och att reflektera över det egna partiets problem. Tyst är han också när det gäller regeringen i sin helhet och dess problem.

Här kommer några fler saker, som vi måste passa oss för i USA, än om risken att lagarna tillämpas torde vara obefintlig.

* Det är mot lagen att kliva av ett flygplan i luften, när det befinner sig i luften över staten Maine

* Om du inte gillar en staty i Star, Mississippi, håll tyst om det, eftersom det är olagligt att tala illa om offentliga kostverk

* I Lexington, Kentucky, är det olagligt att ha en glasstrut i fickan.

* Om du klagar på tillståndet på gatorna i Baton Rouge, Louisiana, kan du bli ålagd att göra dem bättre.

* Man får inte gå barfota i Austin, Texas, utan att först köpa ett tillstånd till det för 5 dollar.

Obsoleta lagar finns det också i USA, d.v.s. föråldrade lagar som inte är i bruk.

Här är ett exempel från Michigan:

- Det är olagligt att spotta i motvind i Sault Sainte Marie.

Det torde väl vara av hänsyn till andra fotgängare. Sault Sainte Marie är förresten en stad på "The upper Penninsula" (den övre halvön gränsande till Kanada), som vi kanske skall besöka under vår vistelse i Michigan i år. Bra att veta då det där med att inte spotta i motvind.

Som bekant har alla språk uttryck, som det inte alltid är så lätt att förklara.  Här vill jag nämna ett av dessa i engelskan.

"Fram och tillbaka"  heter på engelska "back and forth". För mig låter detta mycket märkligt, eftersom man väl inte inte kan åka tillbaks (back) från en plats förrän man kommit fram (forth) till den. Vårt svenska "fram och tillbaka" är därför i mina öron och språksinne det enda logiska.

En av våra vänner i USA är psykologie doktor och väldigt språkintresserad, men inte hon hade tänkt på hur märkligt uttrycket är.

Inte heller Peggy har gjort det, men tycker nu även hon att det låter ologiskt att "åka tillbaka innan man kommit fram".

Nu är det bara ca tre veckor tills vi åker till USA igen. En av Peggys årliga uppgifter inför resan är att planera för vår traditionella resa inom USA.

I dag har hon ägnat åtskillig tid åt det, utan att vi för den delen riktigt har bestämt oss för var det skall bära av.

Av olika skäl tänker vi oss en flygresa inom landet. Ett av skälen till det är att vi betat av områden som ligger inom rimligt bilavstånd från Michigan. Ett annat är att vi nu har bytt flygbolag och vi därför har ett antal bonusmil att ta vara på.

Vi pratar också om att åka tåg någonstans och sedan använda de ihoptjänade milen/poängen för hotellnätter, något som också är möjligt för oss.

Kanske blir det en bilresa till den nordligaste delen av Michigan. Peggy vill gärna visa den mäktiga Macinawbron, som förbinder huvuddelen av Michigan med den norra halvön som också hör till Michigan. Jag vill också se den samt förstås även uppleva Michigans nordligaste delar.

En annan tanke är att flyga till Denver, Colorado, och sedan hyra bil där och köra mot Mount Rushmore, där den berömda jätteavbildningen på en bergvägg av tre av USAs presidenter finns.

Vi har också en eventull plan på att flyga till Kansas City, hyra bil där och sedan köra till Kansas och hälsa på vänner där. Kansas City ligger inte i Kansas, som det är så lätt att anta.

Peggy gjorde slut på sina "miles" i fjol genom sin gratisresa då. Jag har så många miles kvar att de räcker till två flygresor tur och retur varsomhelst inom USA.

Jag utgår från att den här redogörelsen skall vara minst lika intressant och av samma stora allmänintresse som mina många blogginlägg under dagen om bankfrågor.

Här spelar O'Grejdi Nua under en övningskväll.

Onsdag kväll är det en slags premiär på Peppes i Umeå, så vitt jag har förstått.

Det Irländska Umeåbandet O'Grejdi Nua kommer att spela där från kl 22.00 nu på onsdag den 25 april. Att de spelar på en krog i Umeå är inte någon premiär precis, men att Peppes den här kvällen har musikunderhällning, fastän det är onsdag, är en nog slags premiär.

Här ligger Peppes:

O'Grejdi Nua består av Peggy Sjöström, sång, hammered dulcimer, irländsk penny whistle och tvärflöjt, Per Lundholm sång och gitarr samt Erik Anderberg cajun och mandolin samt ibland även litet sång.

Anmäl er till överförmyndarkontoret i Umeå och ange intresse för att bli god man eller förvaltare!

Uppragen kan bli väldigt intressanta och även ibland ta en hel del tid i anspråk. Mest positivt är det att mestadels möta stor tacksamhet från såväl huvudmännes som anhöriga och eventuell vårdpersonal.

Mindre positivt är det dock att arbeta ett helt år med uppdragen och att sedan inte få sitt arvode och ersättning för kostnader i form av bilresor, telefonkostnader m.m. förrän en 4-5 månader inpå efterföljande år.

Jag undrar många förtroendemän, ett slags förtroendeuppdrag är det ju, som skulle nöja sig med en så lång eftersläpning, när det gäller ersättningen för sina uppdrag.

Även om mina superintressanta (?) bankfrågor inte tycks intressera så många, fortsätter jag med ytterligare en sådan.

En av mina huvudmän har bett mig att, i samband med inventering av hans backfack, sätta in de pengar han har där på en av sina bankkonton.

Banken får för övrigt numera inte tillåta kontantförvaring i bankfacken. Även om bankfack ju inte är några tvättmaskiner, kan de användas som ett led i "penningtvätt".

Men hur gör jag nu med kontanterna från bankfacket, när Banken där bankfacket finns inte tar emot kontanter längre?

Måste jag frakta dem till en annan bank i Umeå, eller skall jag öppna ett nytt konto i den andra banken på orten?

Ännu ett inlägg om problemet med att som god man kunna ta ut pengar i den pengalösa Banken...

Min huvudman skall alltså teckna ett avtal med banken om att få ett bankkort, som jag sedan kan använda för att via det disponera det konto som huvudmannen angett.

Ett problem i sammanhanget uppstår, när huvudmannen vare sig kan skriva sin namnteckning eller ens förstå det han skriver under, om han nu kunde göra det.

Jag tror att flertalet av dem som fått förvaltare eller god man befinner sig i mer eller mindre djupa demenstillstånd eller är förståndshandikappade. Många i de kategorierna kan förmodligen ändå skriva sina namn, men dessvärre inte förstå vad de skriver under i form av avtal, fullmakter etc.

Banken bryr sig sannolikt inte alls om detta, bara där finns en namnteckning på det aktuella formuläret. För mig som god man är det dock en moralisk fråga av djupaste innebörd. Jag kan därför omöjligen tänka mig att använda mig av metoden "Med Hand på Penna" (M.H.P.P.), när inte vederbörande förstår vad det är han eller hon skriver under.

(Vid förvaltarskap finns inte detta problem, eftersom jag då i juridisk mening ju ÄR vederbörande och av tingsrätten getts rätten att ta över vederbörandes rättigheter)

Jag behöver alltså kontanter till min huvudman i min egenskap av god man. Det går inte utan vidare i Vännäs. Banken har inte längre kontanter.

Trots att jag som godman utan problem kunde ta ut pengar från min huvudmans konto tidigare inne på banken, kan jag inte göra det från samma konto men i Bankomaten.

Både Banken och överförmyndaren tillät mig göra det utan några som helst problem. Nu vill jag med samma dispositionsrätt till kontot göra det med ett bankkort. Men se då verkar det som om jag inte längre har någon dispositionsrätt till det.

Nu skall nämligen min huvudman först ge ge mig lov att beställa ett kort och sedan också använda det. Det skall göras på en särskilt blankett - "Avtal om bankkort". Eftersom jag redan har dispositionsrätt till kontot, skall jag alltså ge mig själv rätt att ta ut pengar med ett kort. Förr kunde jag ju göra det bara genom att fylla i en blankett "Uttag/insättning" och det UTAN särskilt tillstånd från huvunmannen.

För mig är detta obegripligt och tydligen är det det för Bankens jurister också, eftersom de behövt en hel vecka utan att kunna tala om för Banken hur den skall hanteran ärendet.

- Men var inte så besvärlig utan låt huvudmannen skriva under avtalet då, så att  Banken blir nöjd, kanske många tycker. Jag återkommer till detta med huvumannens underskrift.

Jag har tidigare ondgjort mig över att Banken inte längre vill ha med kontanta pengar att göra. Nu har dagen kommit, när Banken vare sig betalar ut eller tar emot kontanter.

För mig som god man och förvaltare har det för banken fått en oväntad konsekvens. Bankens jurister vet inte hur man skall hantera en speciell fråga i sammanhanget. Jag återkommer till den.

F.n. administrerar jag 14 olika konton i Banken. På dessa konton finns närmare 7 miljoner kronor, varav en mindre del (tyvärr) finns på mina egna konton. Av mina huvudmäns konton disponerar jag bara en del, men är ändå ansvarig för att även de "spärrade" kontona ges bästa möjliga avkastning för min huvudmän.

Ibland behöver jag kontanter för att t.ex. kunna ge min huvudman fickpengar eller för att köpa något åt henne eller honom på en affär som inte fakturerar privatpersoner. Eftersom Banken inte längre har kontanter, hänvisas jag till Bankomaten utanför banken.

För att det skall vara möjligt att få ut kontanter där, behöver förstås huvudmannen ha ett bankkort, som jag kan använda.  Här ligger det problem, som Banken märkligt nog inte har förutsett och fastställt rutiner för.

Inlägget blir för långt för att förklara närmare, varför jag återkommer i nästa inlägg i samma fråga.

Breivik erkänner allt det så uppenbara som han har gjort. Det sätt han förklarar det med borde göra det lätt för rätten att ta ställning till hur "tillräknelig" han är.

Han gjorde det i självförsvar, påstår han. När en person som dödat 77 människor, de flesta av dessa helt försvarslösa ungdomar, påstår sig ha handlat i självförsvar, behövs väl inga psykiatriska utredningar för att fastställa hans mentala tillstånd?

Jag antar att han förstås inte kände sig hotad till liv och lem av de människor som han mördade. Hotad ansåg han sig i stället vara av allt det onda som de företrädda.

Just nu förklarar han sig ytterligare inför rätten och avslöjar säkert på samma gång hur sjuka hans tankar är.

En enkel biljett i Venedigs kanalsystem kostar 6:50 euro och då får man åka hur långt som helst.

Jag bjuder här på en kort tur i en Vaparetto som här närmar sig en av de tre broarna över Grand Canal, den mest berömda, och sedan går under bron.

Den skakiga filmen skyller (!) jag på den gungande Vaparetton som vi åker med. Det nervösa viftandet med kameran hit och dit skyller jag på den amatör från Brån som tog videon.

På andra sidan ser man en fullastad Vaporetto med turister lika nyfikna som vi följa tvättbåtens angörande av kajen.

Venedig är en märklig stad, som de flesta vet utan ha varit där. Nu tänker jag det behov av transporter som ju alla städer har.

Den första dagen reagerade vi över alla de olika slag av båttransporter vi kunde se. Allt fraktades på båt i de många kanalerna. På bilden ser vi en båt lastad med smutstvätt. Båten hade vissa problem att komma till kaj, tills dess en mera erfaren person tog hand om roder och gasreglage. Då hade den yngre "praktikanten" ganska kraftigt stött emot kajkanten ett par gånger.

Vi såg t.o.m. en fullstor betongbil lastad på en pråm vid ett bygge.

Utöver de många vattenbussarna, gondolerna och andra båtar såg vi även polisbåtar och ambulansbåtar trängas i kanalerna.

Puben Harry's finns på många orter. Att den ursprungligen bara fanns i Venedig, var en nyhet för mig.

Om man nu skall tro turisguidens beskrivning av puben i Venedig, så är det så. Den var f.ö. en av Hemingways favoritpubar - även det enligt guiden.

Vi sökte upp den, tittade in genom dörren, men avstod från att gå in och det av två skäl - puben var packad med folk och priserna avskräckte (mig åtminstone, som är familjens snåljåp).

Även om jag som f.d. kommunanställd i Vännäs kommun kan uppfattas som "part i målet", vill jag härmed utdela rosor till kommunens personal.

Mina uppdrag som gode man och förvaltare gör att jag då och då behöver kontakta personal i olika delar av den kommunala förvaltningen. I dessa kontakter har jag hittills alltid fått ett vänligt och professionellt bemötande. Det har gällt även de gånger då jag förmodligen varit ganska besvärlig genom att ställa knepiga frågor.

Häromdagen, när jag nästan bad om ursäkt för att jag än en gång ställde frågor och ifrågasatte bristen på en fungerande rutin i visst sammanhang, fick jag svar med följande innebörd av den chef som jag då hade ringt upp:

- Vi är inte alls besvärade av dina frågor. Vi är ju till för allmänheten och lyssnar på synpunkter från den, bedömer dem och förändrar våra rutiner, om vi finner synpunkterna riktiga.

Jag vill inte tro att det fina bemötande jag får bara beror på att jag fortfarande ses som en kollega och inte som en helt vanlig person från den s.k. allmänheten. Jag får f.ö. lika fint bemötande även från personer som anställts i kommunen efter det att jag gick i pension.

Då och då försvagas ens tro på expertutlåtanden. Nu är det expertisen inom psykiatrin som måste ifrågasättas, åtminstone den i Norge.

Jag tänker förstås på de båda expertgrupper som kommit till mosatta uppfattningar om Breiviks mentala status. Var han vid sina sinnes fulla bruk när massmorden skedde eller var han det inte?

Visserligen försvarar man det första utlåtandet med att det baserar sig på en utredning som inte gjordes lika utförligt och "professionellt" som den andra. Då måste man ju fråga sig hur mycket expertis den första gruppens utredare besatt, som inte ens visste hur utredningen borde ha gjorts.

För första gången hade vi valt ett fyrstjärnigt hotell. Så här såg det ut på "baksidan".

En gång i tiden var det ett kloster. Frukosten var minst femstjärnig och rummet fyllde väl våra anspråk, även om vi nog bott i minst lika bra trestjärniga hotell.

För eller senare hamnar vi på en kyrkogård (!) under våra resor utomlands. Så blev det också under vår vistelse i Venedig över påsk.

Den här kyrkogården var mycket olik de vi tidigare besökt. Den var enormt stor och upptog i stort sett hela den lilla ön San Michele, som man passerar om man åker ut till Mureno, ön som är mest känd för sin glastillverkning.

Det mest märkliga med den var det sätt som de avlidnas aska förvaras och att varje sådant "fack" var försett med den avlidnes bild. Liknande arrangemang har vi sett på annat håll men inte i sådan dominerade omfattnig som här.

En inte särskilt vacker grav efter en så berömd kompositör.

"Vanliga" gravar fanns också och i en av dem är Igor Stravinsky begravd. Här ligger han trots att han ju är född i Ryssland och sedan varit verksam i Frankrike och USA. Anledning till att han ligger just här är att en berömd balett (Ballets Russes) så ofta använde sig av hans musik. Detta berättade en australiensk musiklärare och kompositör för oss, som liksom vi fotograferade graven trots att fotoförbud förelåg. Balettens koppling till Venedig uppfattade vi dessvärre inte.

Att besöka berömda kyrkor under våra resor har nästan blivit något självklart. Häromdagen blev det ett besök i Venedigs största och mest kända kyrka, Markuskyrkan.

De stora kyrkor vi hittills besökt har i många avseenden liknat varandra väldigt mycket om än inte externt. Markuskyrkan skiljer sig på ett avgörande sätt från vad vi hittills sett i kyrkväg, när det det gäller den inre utsmyckningen.

I ställer för målade motiv på väggar och i tak, så har motiven skapats av miljoner av mosaikbitar, där ingen av bitarna såg ut att vara större än ca 10 mm i kvadrat. Motiven kring de olika antréerna består också av mosaik.

Totalt sett är en yta på hela 4000 kvadratmeter täckt av mosaik, en helt obegriplig uppgift.

Min mor sa det och en av mina kommentatorer har också gjort det, nämligen att jag skulle vara "vettasjuk". Så är det nog.

Nu vill jag veta hur det kommer sig att vattnet i de många kanalerna i Venedig tycks rinna åt något håll. Venedig omges av hav och genomkorsas av kanaler i olika riktningar. Havsnivån torde väl vara lika hög på ömse sidor av Venedig, men hur kommer det sig då att vattnet är strömt?

Videosnutten visar att vattnet utanför vårt hotellfönster inte är stillastående. Detsamma har jag sett gäller för andra kanaler.

 Under färd med Venedigs "vattenbussar" (Vaparettos) kan det det av och till gunga en aning. Därför vill man gärna hålla i sig i något med ena handen.

Bussarna är ofta fyllda även längs mittgången och trängseln kan vara stor. Det är inte alltid man når något att stödja sig på.

I går kväll var det särskilt packat just på den Vaparetto som vi åkte hem med från Vivaldikonserte. I trängseln och bland alla händer och armar så jag ett böjt handtag och tog tag i det eftersom jag trodde att det verkligen var något att stödja sig på. Direkt insåg jag mitt misstag.

Det jag hade tagit tag i var nämligen en promenadkäpp! En äldre dam, säkert en bra bit över 80, lyfter glatt sin käpp mot mig och av ansiktsuttrycket förstod jag att hon skämtsamt erbjöd sig att låna ut den till mig.

Peggy uppfattade inte det hela, så jag fann anledning att på engelska förklara mitt misstag och det fick både henne och ett antal andra att skratta gott.

Att ha "Uncle John's Bathroom reader" tillgänglig i "hemlighuset" innebär inte bara ett sätt att fördriva tiden. I den hittar jag då också intressant ny kunskap.

Tecknet "&" har en ganska intressant bakgrund, åtminstone utifrån mitt sätt att bedöma vad som är intressant här i världen. Det må så vara meningslöst vetande, men intressant är det ändå.

Enligt den här upplagan av boken, som är den tionde i en lång serie av "bathroom readers" i USA, är "&" den äldsta kända symbolen som representerar ett helt ord - "och" alltså som alla vet.

Ursprungligen var den ett av de 5 000 tecknen i världens första förkortningssystem, sammanställt av Marcus Tiro i Rom 63 år före Kristi födelse.

Det lärde jag mig (och vill gärna tror att det är sant) i det lilla rum i vårt hus som vi ibland kallar "the library", även om utbudet av litteratur där är ytterst begränsat.

Jag lärde mig också ett nytt engelskt ord, nämligen "ampersand", som tydligen är så pass ovanligt att min engelsktalande fru visserligen kände igen ordet men inte kunde komma ihåg vad det står för.

Forskarvärlden vet jag inget om. Ändå tillåter jag mig att ha synpunkter på den.

Inte så sällan presenteras forskningsresultat av alla de slag av våra media. Under åren har jag intagit en personlig attityd till forskningsrapporter.

Jag tänker nämligen på att det i väldigt många fall inom kort kommer en ny rapport, där minst lika kvalificerade forskare kommit fram till ett motsatt resultat.

Dagens forskarbesked om cancerrisken som partiklar som dubbade vinterdäck river upp och som leder till ett antal dödsfall, torde väl snart följas av ett annat som räknat ut hur många dödsfall vi skulle få av att folk kör odubbat.

Aftonbladet listar i dagens ledare ett antal löften och besked som politikerna har gett oss, som skulle kunna ses som slögner och dag rent av kallas aprilskämt.

HÄR finns ledare.