Här hamnar de till sist, njurstenarna.

Nu har jag fått svaret på njurröntgenundersökningen. Alla vill förstås få veta vad det sa :-).

Min teori, att det sista, tre timmar långa anfallet, pågick så länge stenen pressade ut genom uretären, visade sig vara riktig.

"Resan" för den 3 mm stora stenen från njurbäckenet till blåsan via den 15-30 cm långa uretären tog ganska exakt tre timmar. De var mitt livs mest smärtsamma timmar och nu är det rena njutningen att tänka på att de nu är över - för den här gången åtminstone.

Riktigt var stenen finns just nu, vet jag inte och så länge den inte stör mig struntar jag helt i det.

Jag släpper fram alla kommentarer som jag får här, även de som är helt obegripliga.

Som den här. t.ex.:

"hej
Rose är den bästa bilden som jag såg min fru med mig. Tack så mycket
Var glad hela tiden"

Den var en kommentar till mitt inlägg om den honungsburk som någon hade ställt på "bron" till vårt hus.

Kanske finns det någon som kan hjälpa mig att förstå den. Först trodde jag att det var en dålig Googleöversättning från engelska och lät därför Google översätta den till engelska. Det blev inte mer begripligt för det.

 

I lördags hade jag förmånen att få följa med till Holmön och ta del av två av underhållningspassen där. Alldeles otroligt bra var det, men ändå vill jag klaga på en sak.

Ordentliga parkeringsplatser fanns naturligtvis inte till alla besökare. Den huvudsakliga parkeringen gjordes längs vägen. De flesta fick därigenom en bit att gå till färjeplatsen. Helt Ok med det, men...

Vad som även den här gången retade mig en aning var kravet att betala parkeringsavgift längs den skattefinansierade allmänna vägen.

När jag frågade en av funktionärerna, som uppgav sig vara en slag parkeringsvakt, om hur man överhuvudtaget har rätt att ta betalt, fick jag ett något underligt svar.

- Du måste ju förstå hur stort behov av pengar de olika engagerade idrottsföreningarna har.

Det var ju inte precis svar på min fråga! Han t.om. antydde något om man inte skulle vara så snål att man inte vill betala avgiften.

Jag  hänger alltså upp mig på det tveksamma att överhuvudtaget ta avgift längs vägen. Jag skulle med glädje frivilligt lämna ett belopp för att stödja de aktuella föreningarna och tycker därför att det borde vara så, även om man då kanske förlorar en och annan krona.

Frågan är alltså om vem som helst kan ta betalt av folk som parkerar längs en allmän väg?

Ännu ett mysterium...

Någon har ställt en honungsburk utanför vår dörr utan att ge sig till känna. Jag var hemma - och vaken - när den hamnade där.

Nu vet jag ju inte vem jag skall tacka och faktiskt inte ens om vi vågar äta av innehållet!

Vad sjutton betyder detta? Det här andra gången som nedanstående blogginlägg publicerats med mig som författare:

"MMS från mobilen

Holmlund funderar på att bojkotta media. Jag gör det lätt för mig genom att helt hålla med Näslunds reaktion på detta.

Utöver vad han skriver skulle jag vilja tillägga en sak. Varför löper inte Holmlund linan ut genom att också sluta medverka i VK genom sitt bloggande? Gör han inte det, så blir ju bojkotten ofullständig.

Jag skulle då inte sakna hans inlägg, eftersom jag för länge sedan har slutat läsa dem.

 

Att ägg går sönder under kokning och att både gulan och vitan rinner ut, är inte så ovanligt, men...

Att ägg som på bilden först låter sig kokas färdigt och sedan öppnas sig så snyggt, är däremot inte så vanligt. Varken jag eller Peggy har någonsin tidigare varit med om det.

(Kolla förresten det förra inlägget, som jag inte alls har medverkat till. Hur kan det då ha kommit till?)

I dag fick jag oväntad hjälp med städningen, eftersom Peggy per telefon från jobbet ombads jobba kvällsskift i stället för det morgonskift som egentligen hade.

Jag tog naturligtvis tacksamt emot hennes erbjudande att delta i städningen, även om jag nog tyckte att hon säkert hade annat att göra på de extra lediga timmar hon nu hade fått.

Nu känns det jätteskönt. Städningen är klar och jag blev samtidigt en erfarenhet rikare - kanske även hon.

Efter att i flera år stort sett ensam haft hand om städjobbet hade jag hunnit utveckla vissa rutiner. När vi nu var två, uppstod förstås en och annan diskussion om var den ena av oss skulle vara och hur arbetet skulle fördelas.

Kanske är jag ändå en person, som helst skall jobba ensam. Nu var det inte alls så besvärligt som det kan låta här. Situationen vara bara litet ovanlig för mig.

Tack för din insats, Peggy, och tack för ditt tålamod med en envis man som jag!

 

För ett par år sedan kunde man läsa om det dåliga skick som många av broarna i USA är. Underhållet av dem har förfallit på grund av dålig ekonomi och förstås även felaktiga prioriteringar.

Nu är man i alla fall på väg att förstärka åtminstone de svagaste broarna. Ekonomin är fortfarande dålig, men en smart person på "Vägverket" (troligen med egna aktier i "The Duct Tape company") har nu kommit på ett ekonomisk möjligt sätt att göra det.

"Duct Tape" är vad man kallar vår silvertape för i USA.

Bilden visar en av de många reparationsteam som nu är på väg att ta sig an problemet.

I dag åt vi lunch ute, men hade inte beställt bord i förväg och vara lite oroade över det.

Men uppe på Flakabergets topp visade det sig att det fanns ett ledigt bord och där kunde vi inmundiga den medhavda lunchen. Promenaden fortsatte sedan till Vännäsbadet, där vi unnade oss var sin glass, varvid några av de förbrända kalorierna återtogs.

Nu har hastigheten sänkts till 40 km per timme en lång sträcka längs infarten till Vännäs. Orsaken torde förstås vara det befarade vägraset. Lägre hastighet ger förstås mindre vibrationer i vägbanan

Så vitt jag förstår av den skylt som satts upp, gäller detta alla bilar, även om alla som till synes irriterat kör om mig där får mig att undra.

En som jag tycker märklig sak är förbudet för tunga fordon att köra längs vägsträckan överhuvudtaget. Gränsen går vid 3,5 ton, allt för att minska risken för ras antar jag. Kommer man från Vännäshållet sägs detta på en vägskylt men kommer man från Vännäsbyhållet finns ingen sådan skylt!

Men för tunga bussar i linjetrafik gäller detta inte! Spontant känns det som gods på en tung lastbil med sin förare värderas högre än en buss med många människor ombord.

Krånglet att än en gång ändra på busstidstabellerna är förstås anledningen till undantaget. Att leda bussarna en lång omväg, så att de till sist passerar Vännäsby låter sig helt enkelt inte göras. Ändå ser det litet märkligt ut, när man ser skylten.

Låt oss nu bara hoppas att den nya vägen hinner bli klar, innan vare sig buss eller lastbil rasat ner i älven.

 

I dag skall det fastställas. Har jag en - eller flera - stenar i njurbäckenet eller ej? Blåsstenar kan man visst också ha.

Nu skall jag röntgas. Något besked får jag förstås inte där, eftersom resultatet av röntgenundersökningen först skall delges min doktor i Vännäs. Hon är troligen på semester och det skall bli intressant att se, om någon annan kan ge ett besked i hennes ställe.

Jag inser att utgången av detta måste vara av allra högsta intresse för mina läsare och kommer därför förstås att hålla er informerade :-).

För mig personligen är den stora frågan - lämnade stenen njurbäckenet under det tre timmar långa anfall som jag hade häromdagen? Före den händelsen hade jag ett anfall i stort sett varje dag och efter den inget alls.

Jag börjar mer och mer att inse hur pålitliga dessa hästar är.

Under mina första 40 år här på jorden användes de uteslutande för dagliga normala förflyttningar av min kroppshydda. Aldrig användes de för sport eller motion. Jag hörde dem aldrig klaga över det.

Under de senaste åren har de använts för jogging, "power walks" och cykling. Igår och idag har de trampat mig runt på min cykel i sammanlagt hela tio mil och en kilometer. Imponerande, om jag får säga det själv och det får ju.

Alla har förstått att det är min 71 år gamla apostlahästar som jag pratar om.

För ett så länge sedan skrev jag ett inlägg om skryt och ville hävda det ju inte borde uppfattas som skryt, när man berättar om något man gjort och är stolt över.

Det här inlägget skulle jag dock själv vilja beteckna som skryt och väntar nu på bekräftelse på hur duktig jag varit.

Såklart jag inser att "någon" välsignat mig med en god hälsa. Annars hade ju detta inte varit möjligt.

Borde haft en bild av prästen här, men här är en av Umebygdens spelmansgille i stället, som ju också medverkade i gudstjänsten.

I går följde jag med min fru och resten av Umebygdens spelmansgille till Balsjö och deltog i firandet av byns 250-årsjubileum.

Det var en mycket trevlig dag, som t.o.m. vädret visade hänsyn och därmed gjorde ännu trevligare. Några få regnstänk under den sista halvtimmen var allt som störde firandet en aning.

Dagen inleddes med en gudstjänst. Den unge prästen från Bjurholm talade så att t.o.m. med jag lyssnade koncentrerat på honom under hela hans predikan. För mig är det något ovanligt. Jag börjar alltid att lyssna på en predikan för att förstå, men när det blir mer och mer obegripligt går mina tankar till något annat.

En annan märklig och "modern" sak med den här prästen var, att han hade allt på en i-Padliknande läsplatta och behövde därför vare sig bibel, psalmbok eller något annat att läsa från.

Bl.a. detta fick mig att samtala med honom efter gudstjänsten. Och om vi nog inte har så mycket gemensamt, vad gäller gudstron, så hade vi en annan sak gemensam.

Han visade sig nämligen också vara gift med en amerikanska och åker inom kort till USA med hela sin familj för att stanna där några månader.

Biter hen eller sticker hen?

I morse hörde jag t.o.m. en myggexpert prata om myggor som bits. Finns det sådana också?

Hur kommer det sig, att så många anser sig bli bitna av mygg, när de med största säkerhet ju måste känna till att myggorna faktiskt inte biter utan sticks?

Eller är det jag som har fel igen? Det händer då och då. Är det kanske trots allt så att myggan först biter och sedan suger i sig blod från såret?

Bilden visar det som jag hoppas har hänt i natt

I natt vaknade jag kl tre med en begynnande smärta från det jag utgår från är njurstensproblem.

Smärtan gick i vågor och kulminerade vid sextiden och fick mig nästan att kräkas. Som genom ett trollslag försvann smärtan därmed direkt.

Nu är det bara att hoppas att något alldeles av sig själv passerade uretären och nu hamnat i ett större utrymme, för att så småningom följa "mainstreamen" ut - om den nu inte redan gjort det förstås.

Vänner och ovänner håll nu tummarna för mig så att detta inte upprepas!

 

Sport eller rent vansinne?

I hela mitt liv har jag haft för mig att man "gräddar" pannkakor, men nu...

En twitterkompis skrev att han höll på att "steka" pannkakor och jag som den besserwisser jag är tipsade honom om att "grädda" dem i stället. Han nämnde nämligen att köket var fullt av os.

Nu har jag gjort en snabbkoll på nätet. Tydligen används "steka" lika ofta som "grädda". Nu vet jag framgent hur det är.

Västerbottens Kuriren är verkligen ute i god tid för att informera oss bloggare om vad som kommer att hända med bloggportalen.

Läs bara här:

OBS! Planerat driftstopp av Bloggportalen, onsdag 4/7 kl 08.00-12.00.

Kan det vara så illa, att den som skrev in den raden har gått på semester och ingen annan kan ta bort den? Eller är det så att driftsstoppet blir den 4 juli 2013?

Jag  hörde i går, att de extra färjor som behövs under festivalen kommer att kosta en enorm massa pengar.

Staten, d.v.s. Transportstyrelsen betalar inte för dem. Om det i stället hade varit en viktig fotbollsmatch i den högsta serien, skulle staten "gladeligen" ha betalt för den extra polisbevakning som då hade behövts.

Men Umeå kommun då? Den blivande kulturhuvudstaden är väl ändå med och betalar färjekostnaden? Visfestivalen torde väl ändå vara en bland de större kulturevenemangen i Umeå, antar jag.

Finns det någon "där ute" som kan informera om vilket stöd Umeå kommun ger till den uppskattade visfestivalen?

 

Onda makter i dubbelt avseende motarbetar mig nu.

I dag talade allt för sovmorgon. Barnbarnet sov djupt, liksom jag själv gjorde. Men så väcks jag av en numera så välbekant känsla av ett njurstensanfall under vardande. Allt var över inom en halvtimme, även lusten och förmågan att somna om igen.

Det positiva i det hela är att jag nu kan glädja mig åt en smärtfri tillvaro och ett stimulerande umgänge med sonsonen, f.ö. sista dagen för den här gången.

Inga fler anfall i Åketsberga hoppas jag nu och helst inga fler i Brån heller. Väl hemma förlitar jag mig på snar hjälp från NUS.

...och även stora karl'n.

Jag kommer just in att ha varit ute och flugit F/A-18 Hornet med sonsonen vid spakarana. Nu avr det förstås bara en superlätt radiostyrd leksk, men kul var det ändå - även för farfar alltså,

En sådan skillnad 65 mil ändå gör i detta vårt avlånga land! Jag har inte helt utan förvåning noterat ett par saker under mina och min sonsons promenader i grannskapet. På ett par ställen har jag sett krusbärsbuskar med stora bär, som faktiskt såg riktigt mogna ut. Jag vågade dock inte ta ett för att smaka. Ett av skälen till det var förstås att jag nu bör vara ett gott föredöme för min sonson. Så fanns det förstås ett annat också. Buskarna växte ju inte vilt utan stod på villatomter gränsande till vårt promenadstråk.

På ett annat ställe låg en stor gren från ett körsbärsträd tvärs över stigen. Grenen var full med mogna körsbär och av dem lät vi oss väl smaka.

För att då inte tala om alla prunkande trädgårdar fulla av blomster, som jag knappt ens sett förut. Ändå har man inte haft det särskilt varmt här under våren men dock förstås snöfritt en längre tid än vanligt. Som sagt, 65 mil söderut från Brån betyder mycket för växtligheten.

Vad gör man i ett främmande kök när man tömmer diskmaskinen och inte vet den rätta platsen för en del av det diskade?

Skall man stoppa in allt i skåp som man själv tycker att de borde vara i eller skall man lämna en del i en hög på köksbänken? Som alla förstår är detta ett allt annat överskuggande problem för mig just nu.

Att vara barnvakt för mitt fina barnbarn Alvin (8) är dessbättre inget problem utan tvärtom bara trevligt.

Vid fler än ett tillfälle har jag svårt att hänga med, när jag är i en grupp med pratglada vänner i USA. Då känner jag mig förstås tämligen dum.

Dessutom är min hörsel nedsatt och det har en avgörande betydelse när det gäller att uppfatta vad som sägs och då särskilt om det görs på annat språk än mitt modersmål.

En gång frågade jag vad det amerikanska ordet för dövstum är och fick direkt det för mig mycket överraskande svaret "deaf and dumb". Naturligtvis ställde jag då frågan om man inte genom att säga så visar ringaktning för en handikappad människa och dessutom ger uttryck för fördomen att den som inte talar måste vara dum.

Till min stora överraskning var detta en tolkning som man inte hade tänkt på men "tvangs" förstås hålla med mig.

I brittisk engelska används tydligen även "deaf and dumb" men också "a deaf mute", som ju låter bättre.

Även om jag den gången upplevde mig själv som något åt dövstumhållet, var de närvarande vänliga nog att säga att jag varken var döv eller dum. Tills vidare väljer jag att tro på dem.