Privatiserad bilbesiktning

Av , , 1 kommentar 8

Häromdagen besiktade jag bilen för första gången på en privat station. Bättre än den statliga…tja… det beror på.

"Besiktningsmannen", som var en kvinna för ovanlighetens skull godkände bilen utan anmärkning, men…

* Hon kollade inte om jag hade någon varningstriangel

* Hon kollade inte heller säkerhetsselarna

* Inte heller brydde hon sig om att kolla min löstagbara dragkrok

Dessa tre punkter har alltid kontrollerats vid mina tidigare besiktningar.

Antingen så har reglerna för besiktningen ändrats, eller så vara detta bara ett exempel på hur en verksamhet kan effektiviseras bara den får drivas i privat regi.

Överklagat byskolebeslut

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu har jag tagit del av en överklagning hos Förvaltningsrätten i Västerbottens län gällande beslutet om nedläggning av byskolorna i Vännäs kommun. Fler sägs vara på väg.

Överklagningen består av fyra tätskrivna A4-sidor. De klagande har verkligen lagt ner stort arbete på att ange alla sina skäl till varför de tycker att beslutet skall upphävas. De yrkar också på att beslutet skall inhiberas, d.v.s. inte verkställas i väntan på ärendets avgörande.

Efter att mycket noggrant ha läst igenom deras skrivelse, väcks en viktig fråga hos mig. Jag utgår från att alla de fel och brister som anges utgör någon slags absolut sanningsenlig beskrivning av hur illa och fel ärendets skötts. Helt klart är det så sett med de klagandes ögon.

Även om det handlar om politiska beslut från kommunstyrelsens arbetsuttskott till kommunfullmäktige, finns tjänstemän med i bakgrunden.

Hur kommer det sig, att våra duktiga tjänstemän, som ju skall vara till stöd och hjälp för våra politiker i tolkningen av kommunalagen, låtit allt gå så käpprätt åt pipan enligt de klagandes uppfattning?

Har någon ansvarig tjänsteman ändå möjligen höjt ett varnande finger utan att bli lyssnad till under ärendets gång? Om verkligen den massiva kritik som tas upp i överklagningen är tillräckligt stark för att få fullmäktigebeslutet upphävt, är det nog inte bara våra politiker som har anledning ta sig en extra funderare.

Förbenade snöskotrar!

Av , , 2 kommentarer 11

Just hemkommen efter en härlig skidtur i strålande sol, vill jag lasta av en del frustration över dessa snöskotrar som blir allt fler och fler.

Egentligen är det ju inte snöskotrarnas beteende jag vill klaga på utan naturligtvis deras förare.

Första halvan av turen gick längs ett realtivt väl uppåkt skidspår. Den här gången hade jag stavar med hela kringlor också! Detta gjorde den delen av turen mycket njutbar och mindre vinglig än den senare delen.

Plötsligt försvann skidspåret helt och övergick till en välanvänd skoterled. Nu vet jag förstås inte, om det någonsin funnits ett skidspår där. Men för ha något att skylla den begynnande tröttheten i armar och ben på, valde jag att tro att spåret var utplånat av snöskotrarnas framfart.

Men om jag nu skall vara helt ärlig – och det skall jag väl, så är jag nog litet avundsjuk ändå på dem som äger en snöskoter.

 

Småsparare?

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag hörde något på radion som gav mig en ny innebörd av ordet "småsparare".

Småspararna på Cypern skulle inte drabbas av någon straffskatt på sitt sparande – eller var var det med en lägre procent? Kvittar vilket.

Som smårsparare räknas de som bara lyckats spara ihop 100 000 euro! Jag hänger inte med längre, när det gäller inkomster och sparande. Det är alldeles uppenbart för mig nu. Mitt eget sparande torde inte ens räknas som ett sparande utan som något annat. Gud vet vad.

60 ton på flaket

Av , , 4 kommentarer 10

Ett imponerande ekipage

I går fick jag uppleva något för allra första gången i mitt liv. Inget märkvärdigt alls för många, antar jag, men för mig var det det.

En god vän hade nämligen erbjudit mig att åka med i hans lastbil tur och retur till Lycksele. Med barnslig förtjusning tackade jag direkt ja till erbjudandet.

Bilen var i stort sett ny. Förarhytten var full av all möjlig teknisk utrustning och dessutom väldigt fint inredd. Eftersom min vän också är en vän av ordning var hytten minst lika välstädad som vårt vardagsrum.

I Lycksele lastade vi briketter på Hedlundaområdet. Superimponerad blev jag inte bara av metoden för lastning utan också över min väns skicklighet när det gällde att backa in det långa ekipaget under silon. Jag skulle nog ha haft problem att göra samma sak med en bilsläpvagn!

För att även kunna visa mig hur lossningen går till, lastades några ton för mycket (?). Så var det förstås inte, utan en för stor mängd hade delvis okontrollerat rasat ner ur silon. Vid den avslutande vägningen upptäcktes detta och en del av lasten måste lossas. En traktor kom sedan och lastade tillbaks den mängd som behövdes för att uppnå högsta tillåtna vikt. Att köra med övervikt skulle, om det hade upptäcts, ha lett till kraftiga böter.

Utöver vad jag med egna ögon kunde se och uppfatta, gav mig resan en möjlighet att fråga den stackars vännen om "allt" som har med lastbilar och lastbilsfrakter att göra. Inte minst fick jag litet mera information om alla olagliga transpoter som sker på våra vägar utifrån vad jag sett och hört i Uppdrag granskning.

Med farthållaren inställd på 80 km/tim och med en i bilen bryggd mugg kaffe med tillhörande smörgås i magen (tack för den Ingeborg!) blev den säkra färden med 60 ton briketter till Vännäs mycket njutbar. Till detta bidrog förstås och det vackra vårvädret.

Tack skall du ha, Håkan från Gnarp!

 

Kejsarens nya kläder

Av , , 5 kommentarer 7

Colin Dunne – Out of time – om dansen i detta korta reklamklipp finns inget illa att säga, men däremot om föreställningen i sin helhet.

Alla måste vi inse våra begränsningar, vad det gäller att förstå allt det fina här i världen. I går kväll blev den insikten verkligen uppenbar för mig.

Vi var nämligen på Norrlandsoperan och bevittnade en föreställning med den i dankretsar så hyllade och världesberämde steppdansaren Colin Dunne. I programbladet anges han vara en av världens skickligaste i sitt gebit. Läser man mer om honom, inser man också att det därom inte råder någon som helst tvekan.

Barnet i Kejsarens nya kläder kände sig säkert inte dum över att inte uppleva samma sak som de vuxna omkring det gjorde. Jag kände mig däremot mycket dum och "obildad" som inte liksom huvuddelen av publiken kunde applådera, stampa i golvet och på annat sätt visa min uppskattning av det som visades på scenen.

Jag gick dit för att under en timme få se stepdans av en av världens skickligaste dansare. Besviken fick jag dock gå därifrån.

Trots den stora scenen i Black Box, utfördes dansen till största delen i främre delen av scenen. Där vi satt, mitt i lokalen, kunde vi därför inte se hans fötter. Det vill man ju kunna under en stepdansföreställning. Jag vågar påstå att just det var tämligen oprofessionellt av den store mästaren.

Två gånger under timmen lämnade Dunne scenen, för att i halvmörker, men dock fullt synligt för publiken, byta skjorta. Sittande på scenen med ryggen mot publiken ägnade han flera minuter åt att ta på sig sina dansskor! Stående på scenen, vänd mot publiken, tog han av sig diverse "ljudutrustning". Vid ett tillfälle sprang han tre varv runt scenen, visserligen smidigt och lätt, men vad hade det med stepdans att göra, frågar jag mig.

Gamla dansscener projicerades på några mystiska lådor som hela tiden fanns centralt placerade på scenen. En stor del av tiden när så skedde, stod Dunne bara och tittade på eller passade på att byta skjorta.

Jag kände mig alltså som barnet i Kejsarens nya kläder. Lokalen var fullsatt och jag tillåter mig faktiskt att undra om där inte fanns fler som kände på samma sätt – men som ändå kände sig tvungna att applådera kraftfullt. Han är ju ändå en av världens skickligaste, och då måste väl allt han gör ändå vara bland världens bästa!

 

Stekpanneärendets avslutning

Av , , 2 kommentarer 9

Så var då ärendet med stekpannan avslutat och kan läggas till handlingarna.

Jag ringde fabriken, där den tillverkats och fick prata med självaste produktchefen. Han lovade omgående att skicka mig en ny stekpanna av samma typ, men med plan botten!

Under dagan har jag lämnat tillbaks panna nr två, som alltså hade slagit sig redan hos OBS Forum i Umeå. Utan några som helst försök att komma undan utgiften, betalade man tillbaks till mig de 399 kronor som stekpannan kostat.

OBS Forum beslutade att omgående kolla alla stekpannor av det aktuella slaget, som finns på lager för att inte orsaka bekymmer för fler av sina stekpannekunder.

Jag lovar att inte tjata mer om detta, men förstås bara under förutsättning att stekpannan som levereras direkt från fabriken inte också har slagit sig under transporten hit.

Slår sig aldrig…

Av , , Bli först att kommentera 7

Så här beskriver man stekpannan som aldrig slår sig vid användning, eftersom den redan gjort det butiken.

Här fortsätter den spännande (?) berättelsen om stekpannan som slog sig och som behövde bytas ut mot en ny.

I går besökte jag den aktuella butiken, och lyckades att få en ny stekpanna tack vare att jag visste vilket datum jag hade köpt den och att jag dessutom hade använt ett kort som betalningsmedel.

Väl hemkommen – dumt nog först då – kollade jag med linjalen hur det stod till med planheten på pannan redan innan den hade använts.

Då visade det sig att den hade slagit sig bara genom att hänga i butiken! Mitt val stod då mellan att skratta eller gråta. Efter att ha undsluppit mig ett par icke publicerbara kraftord valde jag att skratta.

Nu ser jag fram emot ett besök i butiken och det blir nog i dag, efter jag har andra ärenden till sta’n.

Varning stekpanneköpare!

Av , , 4 kommentarer 6

 

För mindre än en månad sedan köpte vi en stekpanna, vars botten nu inte längre är plan som syns på bilden.

I dag skall jag försöka byta den alternativt få pengarna tillbaks. Kvitto saknas dessvärre.

De känns som om jag nu skulle vilja varna andra att köpa sina stekpannor just på det där stället. Och än starkare blir den känslan, om man inte är beredd att ta sitt ansvar.

Jag tog kanske inte mitt ansvar fullt ut, när jag inte sparade kvittot och riskerar stå mitt kast.

”Långt svart tåg”

Av , , Bli först att kommentera 6

Här spelar det duktiga rockabillybandet Long black train från Vännäsby den kända Johnny Cashlåten "Folsom Prison Blues".

Pappan Stefan Nygren spelar bas och sjunger. I bakgrunden ser man hans son Mattias Nygren på trummor. Spelar gitarr och sjunger gör Lennart Broman till höger på scenen. Hans son, vars namn jag glömt, spelar också med i bandet men kunde dessvärre inte vara med i dag.

Det hela tilldrog sig på ett välbesökt musikkafé på festplatsen i Vännäsby, som förmodligen kommer att bjuda på liknande tillställningar i framtiden.