I min ålder är det lätt att tolka diverse glömska och misstag på sin ökande ålder. Det gäller nog speciellt mig, som enligt mina närmaste påstås vara väldigt åldersfixerad.
Detta hände i dag. Hur skall jag nu tolka det? Är det bara ett utslag av mitt ”hyper” sätt att vara eller är det ett första tecken, ett av många, på att gubben håller på att bli gammal?
Strax för kl. 12 var jag som vanligt sysselsatt vid min dator, men skulle just lämna den för att laga mig en lunch. Jag behövde inte slå av datorn för just i detta ögonblick gick strömmen. Någon varm lunch blev det inte och ändrade planer blev det i övrigt också. Snabbt slängde jag i mig något kallt att äta, gjorde mig klar för en långtur på cykel och sedan bar det iväg.
Efter en dryga kilometern, tyckte jag att det blåste litet extra kallt om huvudet. Försöket att rätta till cykelhjälmen misslyckades och det berodde helt enkelt på att den inte satt på mitt huvud utan var kvar hemma i garaget! Jag övervägde faktiskt att återvända hem för att komplettera utrustningen men bestämde mig till sist ändå för att fortsätta de dryga två milen som återstod.
Jag har alltid hjälmen på när jag är ute och cyklar och skämdes nästan nu en aning för att så ansvarslöst uppträda utan. Det drabbar ju inte bara mig om jag råkar ut för en olycka och spräcker skallen, tänkte jag.
Väl inne i Vännäs möter jag en cyklande och glatt vinkande rektor, som inte heller han bar något hjälm på sin innehållsrika skalle. När han, som ju skall vara ett föredöme för ”barnen” på sin skola, cyklade utan hjälm, kändes det genast lättare för mig, som ju inte direkt behöver tänka på att vara föredöme för någon.
Själv kom jag hem välbehållen och jag hoppas att även rektorn gjorde det.
(Fortfarande strömlöst, när jag kom hem. När strömmen efter en kort stund återvände, fungerade inte längre bredbandet. Utan internet i ca fyra timmar var betydligt värre för mig än att cykla utan hjälm.)
Senaste kommentarerna