Umeå något för Sverigedemokaterna?

Av , , 7 kommentarer 65

Holmlund spekulerar över varför Sveridemokraterna söker sympatisörer i inlandet. Han bör inse att de troligen nu ser Umeå som en bra kommun att satsa på. För att minska risken för framgång för dem, bör hans parti förslagsvis börja med att ta väljarnas frågor som annat än bara ett besvärande surr.

Surret kring tillsättningen av omvärldsstrateg och umepolitikernas i stället totala tystnad inför alla frågor kring det ärendet, torde med största sannolikhet utgöra inte bara en risk för valdeltagandet i kommande val.  Det kommer lika säkert att få en och annan väljare att se sig om efter något annat än ”sitt” parti att rösta på.

I det sammanhanget passar det nog bra för många att välja Sveridemokraterna, ett parti som ju spelar på vanligt folks missnöje med vad de traditionella partierna har för sig. Det behöver absolut inte bara röra sig om invandrarfrågor.

Jag stoppar aldrig någon kommentar. Men under den här debatten – om man nu kan kalla det debatt – har jag faktiskt stoppat några kommentarer, eftersom jag förstått att det bara varit försök från Sverigedemokraterna att få ut proganda om det partiets förträfflighet i motsats till övriga partier.

Mitt surr fortsätter…

Av , , 1 kommentar 64

Under min promenad i det fina vädret ägnade jag åt Christer Lindvall (S) helt oacceptabla syn på frågor från väljarna. Jag finner anledning att surra vidare på det temat.

Personalutskottet har alltså funnit skäl att skärpa reglerna för rekryteringar i kommunen. Reglerna har alltså varit bristfälliga och orsakat uppståndelse vid ett par tillfällen, senast nu när omvärldsstrategen anställdes. Personalutskottets initiativ måste därför välkomnas och tas emot på ett positivt sätt.

Så långt låter allt bra, men enligt Lindvall så är inte bristerna i reglerna anledningen till att de skärps utan anledningen är i stället att få tyst på surret från dem som ifrågasätter kommunens rekryteringar! Uttalandet är så anmärkningsvärt, att det ligger nära till hands att tro att han är felciterad av en illasinnad press, som enligt en viss potentat dessutom ofta påstås ljuga.

Ytterligare en sak i sammanhanget som jag vill uppmärksamma är frågan om hela socialdemokratin i Umeå delar Lindvalls syn att olika yttringar från väljarna bara är att betrakta som surr som man måste få stopp på. Christer Lindvall uttalade sig inte som privatperson utan måste ses som en företrädare för sitt parti.

Ingen från socialdemokraterna i Umeå har hittills, så vitt jag kunna se, tagit avstånd från Lindvalls kränkande uttalande om alla dem som haft synpunkter på rekryteringen. Tiger de och samtycker eller är även detta ett ämne som man inte vill befatta sig med?

Skolnedläggning 2

Av , , 9 kommentarer 5

Borta

Det tog månader för politikerna att besluta om Bråns skolas nedläggning, men bara några dagar att montera ner och frakta bort den nya delen av skolan. Så här såg det ut på eftermiddagen den 28 november. Vad jag än tycker om nedläggningen, så är det med blandade känslor som jag framöver kommer att köra och gå förbi skolan.

Väljarsynpunkter ”surr” enligt (S) i Umeå

Av , , 3 kommentarer 108

Umeå kommun har nu skärpt rutinerna för hur rekryteringar skall gå till. Orsaken till detta enligt Christer Lindvall (S) säger en hel del om hur illa maktfullkomlighet passar in i en demokrati. Jag utgår från att han är rätt citerad av VK.

De många frågor, synpunkter, fördömande påståenden, mer eller mindre väl underbyggda misstankar om mygel m.m. som framförts på olika sätt av väljarna, betraktar Christer Lindvall på ett nedlåtande sätt som ”surr”. Med surr menas enligt enligt Svenska Akademins ordlista ”surrande ljud”. Sådana ljud försöker man i regel att stå ut med eller tysta.

Tydligen har dock det här surret inte gått att stå ut med. Det har t.o.m. bedömts omöjligt att tysta det. Åtminstone har inga försök hittills gjorts för att tysta det. Ett viktigt surr har det tydligen varit, eftersom det lett till en punkt på personalutskottets föredragningslista.

Surret har trots sin karaktär av just surrande ljud varit så besvärande för makthavarna att man tvingats ta upp det i personalutskottet och där besluta om skärpta regler för rekrytering. Men varför behövde Christer Lindvall uttala sig så nedlåtande över det befogade missnöje som rekryteringen av omvärldsstrategen orsakade? Han borde ju i stället vara tacksam över att hans personalutskott nu tack vara surret kunnat förbättra de bristfälliga regler som hittills tillämpats.

Läser man hela VK-artikeln, inser man dessvärre att Moderaterna tänker ha fortsatt möjlighet att handplocka medarbetare på samma sätt som ledde till att Åsa Ågren fick sin tjänst. En provanställning på sex månader som fallet med omvärldsstrategen är, behöver inte annonseras säger Elmer Eriksson (M), personalutskottets vice ordförande. Efter sex månader övergår tjänsten till en tillsvidareanställning och inte heller då sker någon annonsering (min slutsats)!

Frågan är därför högst befogad om ”skärpningen” av reglerna för rekrytering kommer att innebära en reell skärpning när det gäller att handplocka anställda som man vill ha utan att besväras av en massa sökanden till tjänsterna. En annan fråga är om det inte nu finns skäl att ta upp frågan igen, eftersom ordföranden och vice ordföranden har olika uppfattning om beslutets innebörd.

För mig känns det som mer måste göras för att bli kvitt fortsatt ”surr” från folk som är bra att få röster av på valdagen, men som annan tid helst skall hålla käften. Surrande ljud är samtidigt störande ljud och blir i längden en påfrestande arbetsmiljöfråga för såväl politiker och fack som för de anställda.

Läckage från de slutna leden

Av , , 1 kommentar 103

Mitt engagemang i anställningen av Umeå kommuns tredje omvärldsstrateg har lett till att människor kontaktar mig med synpunkter på händelsen som sådan. Jag får också tips på vad anledningen till politikernas tystnad i frågan kan vara. Det är alltså inte bara tips och synpunkter som lämnas i kommentarerna till mina blogginlägg, som jag tänker på.

Den senaste tiden känns det som om alla som vet något och som förmodligen tillhör de ”edsvurna” inte längre förmår hålla tyst. De tycks inse, hur allvarligt tystnaden skadar demokratin. Samtidigt vågar de inte gå ut offentligt med vad det vet.

I stället lämnar de mig information med förhoppningen att jag, förstås utan att nämna källan, skall sprida den via mitt bloggande. Onekligen känns det smickrande att få dessa förtroenden, men samtidigt är det också ett stort ansvar att förvalta dem rätt.

Det senaste i raden av uppgifter jag fått som skulle förklara tystnaden är närmast chockartat. Ett skäl att inte publicera den uppgiften är att ingen av de närmast iblandade ju vill kommentera tillsättningsärendet överhuvudtaget. Då tjänar det föga att offentliggöra den.

Det viktigaste skälet är dock att ett publicerande av den uppgiften skulle få alltför djupgående konsekvenser för så många. Detta skulle gälla vare sig uppgiften är sann eller inte sann. Dessutom vill jag inte göra det möjligt att spåra källan till uppgiften.

Jag vill med detta inlägg få dem som tror att tystnaden är det mest effektiva sättet att skyla över det som hänt att inse att läckor finns i de egna leden. Möjligen kommer de att inse att sättet att rekrytera inte var acceptabelt liksom inte heller valet att lägga locket på var det.

”M-Rekrytering”

Av , , 7 kommentarer 27

Dagens VK uppmärksammar en rekrytering som gjorts av Region Västerbotten. Artikeln får nog många att snabbt göra en jämförelse med Umeå kommuns rekrytering av omvärldsstrateg. Många ser kanske bara likheter mellan de båda rekryteringarna.

Jag kan dock inte se någon direkt parallell mellan de båda rekryteringarna. De skiljer sig däremot på några väsentliga punkter. Dessa skillnader gör att jag fortsättningsvis kommer att betrakta rekryteringen av omvärldsstrateg som synnerligen märklig.

För det första fick Micaela Molin jobbet som kommunikatör i konkurrens med ett 30-tal sökande. Fru Ågren behövde inte mäta sin konkurrenskraft med en enda medsökande.

För det andra kommer inte Micaela Molin från ett jobb som hon fått sparken från, åtminstone inte som är känt i dag. Fru Ågren klarade inte av jobbet som kommunchef utan fick sparken från det jobbet.

Även om det finns mycket ”moderat” i bilden kring rekryteringen av Micaela Molin, så ser jag ingen anledning att beskylla hennes parti för otillbörlig påverkan i beslutet att anställa henne.

 

Hundbajs kontra omvärldsstrateg

Av , , 2 kommentarer 117

Den som framöver kommer att trampa i hundbajs i parker och promenadstråk, vilket kommer att utgöra en ökad risk när kommunen tar sin hand från den sortens föroreningar, bör ställa frågan om inte detta hade kunnat undvikas.

De över 700 000 kronorna som det kostar att ha en tredje omvärldsstrateg anställd i kommunen är kanske pengar som skulle ha räckt att ta hand om det som hundar har en tendens att lämna efter sig när de är ute på promenad.

Men det förstås, hundskit här och där hindrar ju den utveckling av staden som en omvärldsstrateg förväntas bidra till.

Svär gärna åt felsteget som samlade hundskit under sulan, men glöm sedan inte att tänka på de 700 000 kronorna!

Vad engagerar Peder Westerberg?

Av , , 3 kommentarer 59

När jag läser Per Westerbergs (F) blogginlägg blir frågan i rubriken väldigt aktuell för mig.

Han bryr sig uppenbarligen mer om vad de politiska motståndarna till vänster gör, i det här inte gör, än om sin egna väljare och andra som funderar på vem de skall rösta på till hösten.

När dessa via olika vägar ställt sig frågande inför rekryteringen av omvärldsstrateg, struntar han i dem. Åtminstone visar han inte offentligt att han bryr sig om dem.

Men däremot när Vänsterpartiet uteblir från ett utbildningstillfälle för förtroendevalda, utgjuter han sitt ogillande över detta. Nog finns det väl anledning att fråga sig vad Westerberg bryr sig respektive inte bryr sig om? Just nu ser det i alla fall INTE ut att vara kommunborna, bland vilka han har en och annan väljare också.

Holmlunds omedvetna (?) kommentar

Av , , 2 kommentarer 68

Holmlunds blogginlägg i dag om att alltfler jobb går till politiker, skulle kunna tas som en träffande kommentar till tillsättningen av den nya omvärldsstrategen. Ovisst är det förstås om det var tänkt så.

Inlägget handlar om att statliga jobb inte som tidigare skulle gå till politiker eller f.d. politiker, ett löfte från alliansen alltså. Statistiken visar att det löftet inte alls har hållits utan tvärtom. Detta ”allianssätt” att tillsätta tjänster har spritt sig till Umeå.

Umeås ”duktiga” oppositionsråd Ågren har uppenbarligen påverkat andra så effektivt att även Holmlunds parti valt att följa alliansens sätt att generöst ge höga tjänster till f.d. politiker och i det nu aktuella fallet råkade det dessutom vara en partikamrat och tillika livskamrat.

Holmlunds avslöjande blogginlägg vänder sig således inte bara mot den oönskade alliansen i regeringen och deras oacceptabla sätt att rekrytera f.d. politiker på fina tjänster utan också mot alliansen i Umeå, där han i den här frågan själv förefaller ingå.

Holmlund anses vara en smidig gammal räv i politiska sammahang. Tänk om han detta blogginlägg faktiskt avsåg att indirekt kritisera den famösa tillsättningen av omvärldsstrateg i Umeå! Här har han alltså både kunnat kritisera den och själv ta avstånd från den utan att direkt behöva stöta sig med sin kommunalrådskompis.