Läckage från de slutna leden

Mitt engagemang i anställningen av Umeå kommuns tredje omvärldsstrateg har lett till att människor kontaktar mig med synpunkter på händelsen som sådan. Jag får också tips på vad anledningen till politikernas tystnad i frågan kan vara. Det är alltså inte bara tips och synpunkter som lämnas i kommentarerna till mina blogginlägg, som jag tänker på.

Den senaste tiden känns det som om alla som vet något och som förmodligen tillhör de ”edsvurna” inte längre förmår hålla tyst. De tycks inse, hur allvarligt tystnaden skadar demokratin. Samtidigt vågar de inte gå ut offentligt med vad det vet.

I stället lämnar de mig information med förhoppningen att jag, förstås utan att nämna källan, skall sprida den via mitt bloggande. Onekligen känns det smickrande att få dessa förtroenden, men samtidigt är det också ett stort ansvar att förvalta dem rätt.

Det senaste i raden av uppgifter jag fått som skulle förklara tystnaden är närmast chockartat. Ett skäl att inte publicera den uppgiften är att ingen av de närmast iblandade ju vill kommentera tillsättningsärendet överhuvudtaget. Då tjänar det föga att offentliggöra den.

Det viktigaste skälet är dock att ett publicerande av den uppgiften skulle få alltför djupgående konsekvenser för så många. Detta skulle gälla vare sig uppgiften är sann eller inte sann. Dessutom vill jag inte göra det möjligt att spåra källan till uppgiften.

Jag vill med detta inlägg få dem som tror att tystnaden är det mest effektiva sättet att skyla över det som hänt att inse att läckor finns i de egna leden. Möjligen kommer de att inse att sättet att rekrytera inte var acceptabelt liksom inte heller valet att lägga locket på var det.