”Hoarding”

Häromdagen hörde jag ett intressant radioprogram under min långpromenad om något som på engelska kallas ”hoarding”.

Hoarding betyder ”hamstring”, men har nu blivit en diagnos för personer som sparar på i stort sett allt, saker som i andras ögon är att betrakta som totalt värdelöst skräp. Hamstring betyder för de flesta av oss någonting annat och mera ”normalt”. Jag har faktiskt stött på några hem, där den som bott där nog skulle ha fått diagnosen sjuklig ”hoarding”, om hen hade konsulterat en psykiatriker i dag.

Programmet var intressant inte minst med tanke på att jag personligen några gånger fått tömma hem där den som bott där måste ha ”lidit” av ett patologiskt hamstrande. Enorma volymer av gamla dagstidningar, förpackningar av olika slag, gamla kläder, handväskor, skor m.m. som i varje nyktert betraktande faktiskt var att se som rent skräp. I ett av fallen krävdes en hel sopcontainer för att frakta bort det.

Men så… medan jag lyssnade på programmet, kom jag att granska mitt eget beteende i sammanhanget. Hemma har jag med hustruns benägna tillstånd haft en del av ett skåp i stort sett alldeles för mig själv. Där har jag lagt många ”viktiga” saker, som jag tänkt kunnat bli bra att ha en vacker dag. Ju mer jag tänkte på just det skåpet med sitt synnerligen varierade och ospecifika innehåll, slog det mig att jag själv kanske har fått en släng av ”hoarding”, som troligen dessbättre är mottaglig för egenvård.

Väl hemma tog jag mig direkt an att rensa bland allt värdefullt som fanns i skåpet. Vid genomgången av skåpets innehåll, insåg jag att det mesta som fanns där faktiskt var rent skräp, som jag helt utan smärta kunde göra mig av med. Men jag hittade också ett par saker, som har ett visst värde och som jag t.o.m. hade glömt att jag hade.

Med stöd och hjälp från min kära fru hoppas jag nu att jag inte skall drabbas av recidiv i mitt förmodligen inte än fullt utvecklade sjukliga ”hoarding”.