Kultur i kulturhuvudstaden

Bland alla kulturbegivenheter som Umeå sagts sig kunna erbjuda för att nå sitt mål att bli utsedd till kulturhuvudstad 2014, räknas nog inte den ”kultur” som för mig nu blivit alltmer uppenbar.

Jag tänker på vad som många ser som något väldigt positivt och på olika sätt värdefullt för kommunens utveckling, Umeåandan alltså. För dem är den något uteslutande bra. Möjligen är den också det, men inte med den innebörd som begreppet fått för mig de senaste månaderna.

För mig innebär den att det blocköverskridande samarbetet gör det lönlöst för väljarna att ifrågasätta det som den innersta kärnan i de båda blocken kommit överens om. Hur kraftfull och hur välmotiverad kritiken utifrån än må vara, så tycks vänster-höger alliansen, inte se minsta anledning till att bemöta den. Badhusfrågan är nog den mest tydliga i det sammanhanget.

Och skulle kritiken bara sikta in sig på någon enstaka partikamrat, ovidkommande på vilken sida om blockgränsen vederbörande står, så är det ingen som ser något skäl att vare sig försvara den som kritiserats eller ställa sig bakom kritken.

Toppolitikerna i Umeå använder flitigt social medier, men då bara för att slå sig på bröstet och sprida kunskap om hur duktiga de varit, när det gällt att driva vissa frågor. Problemet för dem är att deras göranden och låtanden ifrågasätts i samma medier. I sann Umeåanda väljer de då bara att strunta i detta. Det kan de tryggt göra, eftersom de ju vet att i den rådande Umeandan kommer med största sannolikhet ingen av deras politiska motståndare att klanka på dem för det eller på något sätt ställa sig bakom den framförda kritiken.

Jag har drivit (ältat, som en kommentator kanske med rätta kallade det) ett par frågor, där det för mig och säkert för väldigt många är fullkomligt obegripligt att tystnaden varit så kompakt från samtliga partier. Det borde det inte ha varit, om dessa partier verkligen menar något med den ideologi de säger sig företräda.

För mig är det nu tämligen klart att denna tystnad är ett uttryck för de negativa och på intet försvarbara effekterna av Umeandan.

5 kommentarer

  1. Urban Bengtson

    Precis, Umeåandan känns alltmer som inget att direkt rekommendera, och i badfrågan, m fl planeringar, är Umeåandan mer av ”besluta först och utreda sedan” (om ens det, ofta tystnad i stället). Umeåandan i halsen man man säga. Vore bättre att släppa Umeåanden ur flaskan så det blir synligt vad som sker över ytan i kommunen.

  2. Lisa

    Detta inlägg borde tas in på VKs och VFs insändarsida eller som debattartikel då det borde vara av intresse för fler att läsa än för de som läser din blogg.

  3. Nisse

    Hej Karl-Gustav! Instämmer i din analys och jag menar att nu behövs nya politiker (och kanske partier) i kommunen för att komma med nya idéer och rensa ut det gamla i Umeå. Egenintressen är aldrig fruktbara i politiken!

  4. lf

    Hur många gånger har vi vanliga medborgare försökt bryta den tystnad som de ledande politikerna omger sig om.
    Hur är det att vara politiker i Umeå och inte kunna gå ut i offentligheten.Jag har jobbat i 4 kommuner, under mitt yrkesverksamma liv och jag har aldrig varit med om något liknande.
    Hur kan dessa politiker gå ut i kommande valrörelse och prata om transparent och öppenhet som ju bör råda inom offentlig verksamhet.
    Detta är obegripligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.