Ett delmål har nåtts, Mattias L

Mattias Larsson har nu i ett blogginlägg äntligen funnit anledning att ägna intresse åt vad jag skrivit i blogginlägg och nu i dag i en insändare i VK. Detta noterar jag med tacksamhet.

Därmed kan jag tacksamt notera att jag nått ett slags delmål i mitt skrivande, nämligen att få viktiga politiker att bry sig om det jag skriver. Säkert har man nog ”brytt sig om” det tidigare också, men först nu gör Centerpartiet det offentligt. Man har tydligen insett att man nog inte som tidigare så helt kan negligera frågor och synpunkter även om de kommer från en pensionär i grannkommunen.

Inte helt oväntat tycker förstås Larsson att jag har fel i min ”svepande kritik mot politiken i Umeå”. Eftersom jag redan på olika sätt sagt vad det är som gör att jag tycker som jag gör, ser jag jag inget skäl att upprepa det.

Sista stycket i hans inlägg kan jag dock inte låta bli att bemöta. Så här skriver Larsson:

”Vad vi skall diskutera och hur den samhälleliga diskussionen skall se ut måste mejslas ut i en dialog och jag kommer inte bli mer intresserad att diskutera rekrytering av omvärldsstrateger oavsett hur mycket Sjöström tjatar!”

”Vad vi (politikerna) skall diskutera …. måste mejslas ut i en dialog”, skriver han och får det verkligen att låta klokt och demokratiskt.

Vad jag och andra, inte minst de som kommenterat mina inlägg, har efterlyst har just varit en dialog men tystnaden från politikerhåll har fått våra röster att mer likna en monolog.

Sedan bäste Mattias Larsson mitt ”tjatande” berodde enbart på din och andra politikers tystnad. Den frågan känns f.ö. inte längre värd ytterligare ”tjat” från min sida.

Jag är alltså tacksam för Larssons inlägg. Det av det enkla skälet att han och Centerpartiet tydligen ser ett värde i den dialog som VK-bloggen ger alla tänkbara möjligheter till för partiet att nå väljarna.