Här spelar musikervännerna, farmaceuten, psykolgie doktorn och Peggy Sjöström ”Do you Love an Apple” i Woldumar Park strax utanför Lansing i Michigan.

De senaste åren träffar vi där andra musikervänner, som kommer från Mandon en bra bit öster om Lansing. Det ville få just den låten filmad, och det fick det.

I dag roade jag mig med att ta fram mitt allra första blogginlägg. Det skrevs den 30 juli 2008. Eftersom jag än i dag har exakt samma tankar, tycker jag att det är värt att återanvända.

Häromdagen pratade vi faktiskt just om hur lätt det är i dag att här i USA utan att fråga eller ge sig in någon djupare diskussion, direkt avgöra om den vi talar med har sina sympatier hos republikanerna eller demokraterna. Vi behöver bara fråga om deras syn på Obamacare, så blottar de sig totalt.

Här kommer mitt blogginlägg från 2008:

Av det s.k. sunda förnuftet bör man direkt kunna svara ‘nej’ på frågan i rubriken. Det kan helt enkelt inte finnas några biologiska skillnader mellan människor som delar upp dem i en grupp till vänster på den politiska skalan och en annan till ‘höger’. Att hävda något sådant kan inte ses som annat än ren idioti. I stället måste det ändå vara vederbörandes uppväxtmiljö och den påverkan hemifrån, som fått många att ta avstånd från i princip alla politiska åsikter som framförs från vänster – eller från höger.

Men ändå… inte så sällan träffar vi, min fru och jag, helt främmande männiksor och talar med dem en jämförelsevis kort stund. Även om samtalet bara rört sig om väder och vind kan vi väldigt oftare senare på tu man hand kunna gissa, att personen ifråga definitivt ligger till vänster (eller höger) på den politiska skalan.

Gissa ja, tänker säkert den som läser detta. Det märkliga är att vi så ofta senare på olika sätt, kanske genom ett nytt och djupare samtal får vår ‘gissning’ verifierad. Nog är väl detta märkligt, eller hur? Är man bara tillräckligt lyhörd och medveten om att det finns en gnutta politisk koppling till nära nog varenda fråga i den mänskliga samvaron, så är detta möjligt. Det behövs absolut inte ett Aftonblad eller ett Svenska Dagblad i handen på den man pratar med för att tämligen pricksäkert kunna placera den okände någorlunda rätt politiskt.

Jag missade min viktigaste poäng nu… men jag orkar inte i denna värme att börja om från början. Vad jag vill få fram är att det är personens attityd till ett viss typ av mellanmänskligt förhållningssätt och hans handlande grundat på det, som leder oss rätt. Lika lätt är det under våra besök i USA, att på liknande sätt skilja bushvänner från demokraterna utan att behöva prata politik alls.

Mina tankar om detta är naturligtvis inte särskilt hållbara och säkerligen uppfattas de som ren ‘bullshit’ av många. Ändå tror jag inte att jag är ensam om att lätt hitta obekanta som man märker delar ens politiska uppfattning utan man alls behöver ‘prata politik’.

Som många möjligen förstått av mina blogginlägg om USA:s vapenlagar, så är de för mig något av de mest negativa med detta land. Demokraternas försök att åtminstone skärpa bakgrundskontrollen av dem som söker vapenlicens, stoppades i kongressen. I en av de intervjuer med Obama som jag läste i går sa han sig ”skämmas”. Nedan finns ytterliga några av hans uttalanden i frågan.

President Barack Obama said Tuesday that it was “stunning to me” that Congress did not take real action to tighten gun laws following the late 2012 shooting at Sandy Hook Elementary School in Newtown, Connecticut.

“My biggest frustration so far is that this society has not been willing to take some basic steps to keep guns out of the hands of people who can do just unbelievable damage,” Obama said during a question-and-answer session hosted by microblogging platform Tumblr that came hours after a school shooting in Oregon.

Mass shootings have become run of the mill, he said. The United States is “the only developed country on earth where this happens and it happens now once a week, and it’s a one-day story.”

Read more: http://www.politico.com/story/2014/06/obama-gun-law-inaction-my-biggest-frustration-107667.html#ixzz34Kugc3DM

Read more: http://www.politico.com/story/2014/06/obama-gun-law-inaction-my-biggest-frustration-107667.html#ixzz34KuXwneW

En mycket fyndig text på en bil som tömmer slambrunnar.

Caution! Vehicle may be Transporting political promises. (VARNING! Fordonet transporterar kanske politiska löften.)

I dag har vi besökt ett gammalt par, som vi gärna ser som en förebild för oss, eller vars åldrande är något att hoppas på även för vår del.

Mannen (88) är född på Filippinerna. Boende där tog han värvning i amerikanska flottan, mycket därför att han därmed helt ”gratis” erhöll amerikanskt medborgarskap. När han pensionerades från flottan hade han en officersgrad, vilken har jag glömt.

I dag är han helt utan ålderskrämpor och full av humor och livslust. Nyss köpte han en I-Pad, som han ännu inte riktigt förstår sig på helt. Tomten består av en jättestor trädgård, där han odlar såväl grönsaker som frukt för eget bruk. En del av det som skördas ger han bort.

Frun (96) är mentalt klar och redig men fysiskt handikapp som gör att hon i stort sett är bunden till sin rullstol. Kortare bitar kan hon dock gå med stöd av rollator. Paret har inget hemhjälp. Maken sköter allt hushållsarbete, inklusive matlagning.

Och hur får detta par tiden att gå? Tro inte att de ständigt sitter hemma i sitt hus! De är flitiga kyrkobesökare, dit de tar sig med egen bil. I höstas åkte de bil, hans barn körde, hela vägen till Jacksonville i Florida, för att delta i den årliga återföreningen av personal från hans fartyg. För tre år sedan körde de själva dit med sin husvagn!

Hans valspråk är: ”Your health is your wealth”.

I Arizona besökte vi statens gamla ”riksdagshus” (deras Capitol building). I dess ena ”kammare”, The House of Representatives, togs den här bilden.

Notera kärlet på golvet. Den som kan tala om vad det är för kärl – jag vet tack vare mitt kloka val av hustru – kan ju tala om det i en kommentar, så att även andra läsare kan ta del av det.

Under vår vistelse här i i Michigan har jag presenterats för två skönheter, som det var svårt att inte bli ”förälskad” i. Hade jag varit yngre och hade jag varit stadd vid bättre kassa, skulle nog förälskelsen ha kunnat leda till något mer än bara en provtur.

Först var det en Ford modell A i skick som ny (det sitter en modern tingest på intrumentbrädan, som jag ber er bortse från). Sedan mötte jag en Chevrolette Corvett -95. Den förstnämnda fick jag bara åka i men den andra fick jag köra alldeles själv en sväng i grannskapet. Trots att den var försedd med en originalljuddämpare, gav den ifrån sig ett härligt vrålande ljud vid acceleration, ett ljud som skulle ha väckt hela Brånsbyn om jag varit omdömeslös nog och dragit på där mitt i natten, vilket jag kanske också skulle ha varit…

Bilderna kräver nog inte någon förklarande text.

Många i Sverige har säkert upprörts över våra storbankers stora vinster samtidigt som de lånar våra pengar helt eller i det närmaste helt gratis. Avgifterna för de tjänster de erbjuder är också något värt att uppröras över.

Under vår middag med vänner i går fick jag mot den bakgrunden en chans att ta reda på hur amerikaner numera betalar sina räkningar. Tydligen är det numera mycket vanligt att man gör det via sin dator. Men då bara om man får räkningen till sig elektroniskt. Bankgiro eller postgiro finns inte här. Men bankerna här – i motsats till våra svenska – månar också om dem av sina kunder som inte har tillgång till internet.

i USA kan man nämligen gå till sin bank med sin pappersräkning och få den betald med medel från något av ens konton på banken ifråga. Det kan man i Sverige också. Här kan man göra det också och då utan att banken tar betalt för tjänsten. I Sverige kostar den pengar att få det gjort. Minst en femtilapp – tror jag.

Om man stiger upp redan 04.50 (tidsskillanden mellan USA och Sverige krävde det)  bara för att kunna följa webbsändningen från Vännäs kommunfullmäktiges sammanträde, tyder detta på ren hemlängtan eller bara på att man har en skruv lös? Kanske får jag just den frågan från min kära hustru, när hon vaknar.

Själv tror jag på ingetdera av de alternativen. Jag är helt enkelt fortfarande intresserad av min hemkommuns politiska liv. Dettta kan förstås av många tas som ett tecken på att jag nog ändå har en skruv lös. Dessutom är jag så intresserad av allt man kan göra via internet om man bara har en bra anslutning til nätet och det har jag.

Lite besviken blev jag till att börja med, eftersom webbsändningen inte fungerade i vår I-Pad. Det enda som ”rörde” sig där var klockan. Hade jag verkligen lämnat den sköna sängen helt onödan, var förstås den fråga jag ställde mig. Det hade jag dessbättre inte gjort, eftersom allt fungerade perfekt i vår stationära dator. Inte riktigt allt förstås. Det var nästan omöjligt att höra vad ordförande sa.

Via Twitter kunde jag dock nå kommunens alerta tjänstemän och efter någon minut blev ljudet även från ordföranden helt OK. Jag upphör aldrig att imponeras över allt gott som internet tillfört vår vardag.

Som sagt var ljudet bra den här gången och de allra flesta justerade mikrofonens läge så att det passade deras längd. Folks röster och sätt att prata gjorde förstås vissa mycket lättare att höra än andra. Min förhoppning är att kommunalrådet tränar till nästa sammanträde, när det gäller sitt sätt att artikulera.

Det är mycket jag inte förstår. Vad det är som gör ett blogginlägg intressant att läsa är en av de många saker som jag inte förstår. Det måste vara annat än  bara inlägg om Umeå kommuns märkliga tjänstetillsättningar.

Efter att ha gjort det inlägg med vad jag tycker borde ha varit av intresse att läsa även av dem som normalt läser mina inlägg utan att få någon märkbar respons, bestämde jag mig för att ta en paus från bloggen.

Så skriver jag ett  för de flesta tämligen innehållslöst blogginlägg, där jag berättar om mitt beslut. DET inlägget blev i motsatt till de övriga läst av många och blev t.o.m. det 7:e i 20-i-topplistan över lästa inlägg!

Som sagt, mycket är det som jag inte förstår. F.ö. har jag redan nu britit löftet/hotet (någon läste illa, och fick det till ett hot) om att göra ett uppehåll i bloggandet några dagar. Lita alltså inte på mig, när jag kommer med sådana löften/hot i framtiden.