Sjukt på hälsocentralen

Av , , 3 kommentarer 9

Sedan en tid har det varit känt att hälsocentralen i Vännäs inte bara tar emot sjuka människor utan dessutom själv är sjuk, d.v.s. befinner sig i ett hus som också är sjukt. Även en del av personalen är sjuk. Mycket sjukt med andra ord på ett ställe som inte längre vill vara vårdcentral utan i stället hälsocentral.

När jag läser om detta i dagens VK påminns jag om en händelse från 1991. Då var jag som äldreomsorgschef delansvarig för införandet av ÄDEL-reformen i kommunen.

På ett möte kring detta deltog bland andra även kommunens kommunalråd. På mötet informerades bl.a. om att taket på dåvarande sjukhemmet måste bytas eftersom det inte höll tätt. Kommunen hade då redan köpt fastigheten av landstinget och stod alltså inför en betydande kostnad.

Min kommentar i anledning av den informationen blev något i stil med : ”Kanske kommunen inte borde ha köpt huset utan i stället ha hyrt det.” Det skulle jag inte ha sagt. Jag borde ha begripit att jag som tjänsteman inte ens borde antyda att den politiska ledningen gjort något dumt. Men nu var det gjort.

Med en skarpt röstläge och en nästan mördande blick lät mig kommunalrådet då förstå att inget fel var begånget och framförallt att jag inte skulle lägga i vad kommunledningen gjorde. Aldrig tidigare och inte heller senare under mina 38 år i kommunen har jag blivit så tillplattad av en politiker.

Med tiden blev vi goda vänner kommunalrådet och jag och hade inga svårigheter alls att samarbeta den tid vi båda var i ”tjänst”. Med tiden lärde jag mig också uppskatta hans raka och okonstlade sätt att kommunicera med omgivningen.

Vi kanske skulle ha hyrt fastigheten ändå och inte köpt den? I så fall hade det ju fått bli sjukvårdshuvudmannen som fått ta ansvaret för behandlingen av det sjuka huset.

 

Obama odemokratisk?

Av , , Bli först att kommentera 5

Häromdagen hörde jag en uppsatt republikan framhålla att Obamas beslut, att om vissa förutsättningar är uppfyllda, ge stora grupper att illegala invandrare meborgarskap, skulle vara brist på demokratiskt handlande från hans sida.

Detta fick mig förstås att undra över hur man skall se på demokratin i USA. Om det låga valdeltagande har jag redan bloggat.

Så vitt jag förstår, har Obama bara utnyttjat den rätt som konstitutionen ger honom. Den kan man läsa mer om här:  Article II of the United States Constitution. Han har enligt konstitutionen rätt att fatta mängder av viktiga beslut alldeles på egen hand utan att först ”fråga” kongressen. Att han sedan också uttnyttjar de rättigheter han de facto har, kan väl ändå inte vara odemokratiskt?

Däremot finns det kanske andra skäl att undra över, hur demokratiskt det är att ge en enda person så mycket makt, när det samtidigt finns en folkvald (må så vara att den är vald av ett fåtal av befolkningen) församling.

Det sätt som lagar stiftas i USA, känns för mig mycket märkligt utifrån demokratiaspekten. Så här går det till. Den demokratiskt folkvalda kongressen beslutar om en ny lag med betryggande majoritet, eller åtminstone med erforderlig majoritet. Men lagen gäller inte, förrän presidenten godtagit den. Först om han godtar den, vinner den laga kraft. Om han uttalar sitt veto mot den, måste han klargöra för kongressen hur han vill ha den ändrad. Kongressen kan ändå med 2/3 majoritet fastställa det utrsprungliga beslutet. När inte det är möjligt, har alltså presidenten fråntagit kongressen dess lagstiftande makt (jag bara gissar att den har den makten).

Vad skulle vi i Sverige tycka, om Riksdagen beslutar om en ny lag och den sedan inte skulle gälla, förrän statsministern hade godkänt den?

Mina funderingar får mig personligen att tycka att det finns anledning att ifrågasätta graden av demokrati i USA. Mina kunskaper om amerikansk politik är inte särskilt djupa och kanske har mina funderingar lett mig helt fel. Jag ser nu fram emot kommentarer som kanske leder mig rätt – om jag nu HAR fel förstås.

 

 

 

Folkets vilja i en demokrati

Av , , 1 kommentar 5

Att ens antyda att USA inte skulle vara en demokrati torde få en och annan att idiotförklara mig – om man nu inte redan gjort det an skäl.

För mig finns ett mycket nära samband mellan röstdeltagande och styrkan på en demokrati. Om så många som möjligt är med och röstar fram dem som skall styra landet, blir det demokratska utfallet stort. Samtliga som uppfyller kravet på på ålder och nationalitet skall ges rätt att rösta utan nåot annat krav på dem att just gå och rösta. De som av olika skäl har svårigheter att göra det, skall erbjudas hjälp med det. USA kräver att den som vill rösta skall registrera sig först, något som för många utgör ett oöverstigligt hinder.

Valdeltagandet i USA har alltid varit lågt. Och ännu lägre är det än vad den officiella procentsiffran visar, om man beaktar att alla de miljoner som uppfyller alla krav på rösträtt UTOM kravet på att registrera sig. Jag väljer att direkt citera några meningar från en artikel jag nyss läst:

GOP Columnist in Houston analyzes the bad news from 2014. The GOP won 52 percent of 35 percent of the voters. The GOP ”mandate” is 17 percent of the registered electorate (and 13 percent of those eligible to vote).

GOP=Old Grand Party=Republikanerna

Jag överlåter till dem som är kunnigare än jag i engelska att förstå inlägget och begränsar mig till bara översätta det som sägs inom parentesen. Alltså vann republikanerna mellanvalet med stöd endast från 13 % av det totala antalet som borde haft rätt att rösta, om de bara hade varit registrerade.

Det betyder att endast 13 % av USA:s ”röstberättigade” del av folket nu har gett fullmakt till kongressen att t.ex. stoppa eller åtminstone allvarligt försvåra den för landet så nödvändiga Obamacare-reformen!

För mig är ett land som styrs med ett så ytterst svagt stöd av folket svårt att betrakta som en demokrati, hur väl det än må följa alla tänkbara krav som ställs på en demokrati. Vad det amerikanska FOLKET egentligen vill, är det ju ingen som vet, eftersom det ju inte är något som visar sig i landets allmänna val.

Athena Omsorg AB

Av , , 3 kommentarer 5

För en tid sedan hade jag ett tillfälle att direkt till Mattias X Lundberg ställa ett antal frågor kring hans välfärdsföretag. Frågorna grundade sig förstås på min egen skepsis inför privat företagande i den aktuella branchen.

Jag litade på de svar jag fick, även om de kom från en person som förstås inte förväntades kritisera sin egen verksamhet. Samtalet gav mig tvivelsutan värdefull information, som till en del fick mig att ompröva min kritiska inställning till privat driven hemtjänst.

I dag på bilverkstaden medan jag väntade på en uppgradering av ”mjukvaran” i vår bil, fick jag ett ypperligt tillfälle att ta reda på mer om en av företagen, nämligen Athena Omsorg AB. En ung kvinna iklädd en röd jacka med texten ”Athena Omsorg” slog sig ner i soffan intill mig.

Efter en stund började jag försiktigt att prata med henne. ”Försiktigt” eftersom gamla gubbars intresse av unga damer ju ibland riskerar att missuppfattas. Det visade sig vara en mycket trevlig och öppen person, som villigt besvarade mina frågor kring sin anställning hos Athena Omsorg.

I korthet fick jag fram följande: Hon trivs med sitt jobb som hon har på heltid. De som inte redan har en utbildning inom området, får en sådan genom företaget. Hon upplevde inte någon speciell stress för hinna med sina hjälpmottagare. Företaget tillhandahåller bilar i tillräcklig omfattning. Ingen behöver riskera liv och lem genom att cykla till sina hälpmottagare. Cyklar finns också för den som vid fint väder och kort avstånd till hjälpmottagaren föredrar att cykla.

Eftersom mötet skedde på Bergners Bil, frågade jag förstås om de hade Mazda som tjänstebilar. De har man inte – och inte heller Ferrari för den delen – men Kia!

De som tycker att min positiva beskrivning, eller snarare den beskrivning jag fick, inte stämmer med verkligheten är givetvis välkomna att ge sin syn på företaget utifrån egna erfarenheter av det. Den som vill göra det bakom anonymitetens täckmantel göre sig dock icke besvär.

 

Ni som inte kom…

Av , , 1 kommentar 4

I ett samarrangemang mellan Visans Vänner i Umeå och Forskningsarkivet (Umeå universitetsbibliotek) kunde i går kväll en entusiastisk publik lyssna till det irländska bandet O’Grejdi Nua med Peggy Sjöström, Per Lundholm och Erik Anderberg..

Ni som inte var där, kan i alla fall LYSSNA PÅ EN av bandets sånger. Douige MacLeans hustru och manager har gett mig tillstånd att lägga ut sången men med föjande informativa text:

”Caledonia” – Music and Lyrics by Dougie MacLean. Published by Limetree Arts and Music (PRS & MCPS UK)

Samhällets stöd – ej för de svaga

Av , , 3 kommentarer 15

Rubriken till detta är nog inte den bästa. Jag har dock problem att hitta en bättre. Inlägget kommer förhoppningsvis att visa vad jag menar.

Än en gång ger mig mina upplevelser av att vara god man och förvaltare ett förhållande att blogga om. Samtliga mina huvudmän, d.v.s. de som jag är utsedd att vara god man/förvaltare för, är av skilda orsaker att se som ”svaga” personer. De behöver hjälp att klara sig i samhället. Dit hör deras rätt att få det stöd och den hjälp som kommun, landsting och stat under olika förutsättningar kan ge dem. Och det är minsann inte litet.

Den allt annat övergripande förutsättningen är att känna till vad som finns. Därnäst kommer vederbörandes egen insats, d.v.s. att ansöka om stödet. Med ansökan skall i de flesta fall ett antal handlingar bifogas. Handlingar som vederbörande inte alls har koll på. Det är här som gode mannens/förvaltaren träder in.

Men inte heller för hen är det alla gånger så lätt. Men hen vet åtminstone på ett ungefär vilken myndighet hen skall kontakta för besked. Det är ju bara att ringa…

Men det är minsann inte så bara. Ingen av de mest aktuella myndigheterna kan man nu ringa utan att hamna i en växel, där val skall göras mellan olika alternativ. Och när valet är gjort, väntar en telefonkö på ibland upp till en halvtimme. Ofta hänvisas man till myndighetens webbplats.

På webbplatserna finns ”all” önskvärd information, men ofta har man ett klart behov att ställa frågor direkt till en levande människa på myndigheten, vilket också går förstås. Att hitta den rätte är ofta svårt och ytterligare tid i telefonkön har man att se fram emot.

Trots min internetvana och trots min vana att läsa myndighetstext och lagtext, är det ofta väldigt svårt att få den information jag behöver för att kunna bevaka min huvudmans intresse.

Jag tror alltså, att det är många fler än de som har hjälp av god man eller förvaltare, som ger upp redan i telefonkön och därmed går miste om det stöd som de har rätt till. Samtidigt tror jag inte att det finns någon enda myndighet som vill ha det på det sättet.

Uppenbart är det nog ändå så, att ju ”starkare” man är, desto lättare är det att dra nytta av det samhällsstöd som finns. Jag tror inte att jag kommit på något nytt med det påståendet, men jag tycker att det är värt att upprepas.

Ångdriven MC

Av , , Bli först att kommentera 6

Ångdriven

Få om en någon i dag levande människa torde ha sett en ångdriven motorcykel på vägen eller ens i ett museum. Den var absolut den mest intressanta motorcykeln i museet som vi besökte.

Utan att vara expert på ångmaskiner vågar jag ändå peka ut oljetanken, oljebrännaren, ”ångtanken” och pistongen.

Tänk om jag ändå hade fått sett någon starta och köra den!

Dryga hundra år…

Av , , Bli först att kommentera 5

Indian

Drygt 100 år är denna skapelse. Personligen är det några detaljer som jag särskilt noterar, när jag ser den. Vi fann den på ett motorcykelmuseum i USA under en av våra årliga ”side trips” där.

Förgasarens placering framför cylindern är väl ovanlig, eller hur? Sadeln ser inte ut att vara så lämplig för långfärder. Och hur bromsar man fordonet ifråga? Och vad sjutton är det där svarta föremålet som sitter snett framför vevhuset?

Indian är ju ett gammalt känt MC-märke. Skapelsen torde därför inte ha varit ett hembygge. Vem har fler synpunkter utifrån bilden?

Har någon sett en ångdriven motorcykel, förresten? Jag har. Snart visar jag också den här. Hav tålamod.

 

Det fria vårdvalet

Av , , 1 kommentar 14

Märkligt vad tyst det är från ”det fria vårdvalets” förespråkare, när vi fått bevis för att att det definitivt inte har gynnat de mindre bemedlade sjuka utan tvärtom de rika i samhället.

Riksrevisionens slutsatser kan väl inte bara avfärdas helt utan vidare kan man tycka. KD-ledaren tiger och hänvisar till andra.

I Dagens Nyheter finns mer att läsa om Riksrevisionen fördömande av det fria vårdvalet.