Samhällets stöd – ej för de svaga

Rubriken till detta är nog inte den bästa. Jag har dock problem att hitta en bättre. Inlägget kommer förhoppningsvis att visa vad jag menar.

Än en gång ger mig mina upplevelser av att vara god man och förvaltare ett förhållande att blogga om. Samtliga mina huvudmän, d.v.s. de som jag är utsedd att vara god man/förvaltare för, är av skilda orsaker att se som ”svaga” personer. De behöver hjälp att klara sig i samhället. Dit hör deras rätt att få det stöd och den hjälp som kommun, landsting och stat under olika förutsättningar kan ge dem. Och det är minsann inte litet.

Den allt annat övergripande förutsättningen är att känna till vad som finns. Därnäst kommer vederbörandes egen insats, d.v.s. att ansöka om stödet. Med ansökan skall i de flesta fall ett antal handlingar bifogas. Handlingar som vederbörande inte alls har koll på. Det är här som gode mannens/förvaltaren träder in.

Men inte heller för hen är det alla gånger så lätt. Men hen vet åtminstone på ett ungefär vilken myndighet hen skall kontakta för besked. Det är ju bara att ringa…

Men det är minsann inte så bara. Ingen av de mest aktuella myndigheterna kan man nu ringa utan att hamna i en växel, där val skall göras mellan olika alternativ. Och när valet är gjort, väntar en telefonkö på ibland upp till en halvtimme. Ofta hänvisas man till myndighetens webbplats.

På webbplatserna finns ”all” önskvärd information, men ofta har man ett klart behov att ställa frågor direkt till en levande människa på myndigheten, vilket också går förstås. Att hitta den rätte är ofta svårt och ytterligare tid i telefonkön har man att se fram emot.

Trots min internetvana och trots min vana att läsa myndighetstext och lagtext, är det ofta väldigt svårt att få den information jag behöver för att kunna bevaka min huvudmans intresse.

Jag tror alltså, att det är många fler än de som har hjälp av god man eller förvaltare, som ger upp redan i telefonkön och därmed går miste om det stöd som de har rätt till. Samtidigt tror jag inte att det finns någon enda myndighet som vill ha det på det sättet.

Uppenbart är det nog ändå så, att ju ”starkare” man är, desto lättare är det att dra nytta av det samhällsstöd som finns. Jag tror inte att jag kommit på något nytt med det påståendet, men jag tycker att det är värt att upprepas.