Obama odemokratisk?

Häromdagen hörde jag en uppsatt republikan framhålla att Obamas beslut, att om vissa förutsättningar är uppfyllda, ge stora grupper att illegala invandrare meborgarskap, skulle vara brist på demokratiskt handlande från hans sida.

Detta fick mig förstås att undra över hur man skall se på demokratin i USA. Om det låga valdeltagande har jag redan bloggat.

Så vitt jag förstår, har Obama bara utnyttjat den rätt som konstitutionen ger honom. Den kan man läsa mer om här:  Article II of the United States Constitution. Han har enligt konstitutionen rätt att fatta mängder av viktiga beslut alldeles på egen hand utan att först ”fråga” kongressen. Att han sedan också uttnyttjar de rättigheter han de facto har, kan väl ändå inte vara odemokratiskt?

Däremot finns det kanske andra skäl att undra över, hur demokratiskt det är att ge en enda person så mycket makt, när det samtidigt finns en folkvald (må så vara att den är vald av ett fåtal av befolkningen) församling.

Det sätt som lagar stiftas i USA, känns för mig mycket märkligt utifrån demokratiaspekten. Så här går det till. Den demokratiskt folkvalda kongressen beslutar om en ny lag med betryggande majoritet, eller åtminstone med erforderlig majoritet. Men lagen gäller inte, förrän presidenten godtagit den. Först om han godtar den, vinner den laga kraft. Om han uttalar sitt veto mot den, måste han klargöra för kongressen hur han vill ha den ändrad. Kongressen kan ändå med 2/3 majoritet fastställa det utrsprungliga beslutet. När inte det är möjligt, har alltså presidenten fråntagit kongressen dess lagstiftande makt (jag bara gissar att den har den makten).

Vad skulle vi i Sverige tycka, om Riksdagen beslutar om en ny lag och den sedan inte skulle gälla, förrän statsministern hade godkänt den?

Mina funderingar får mig personligen att tycka att det finns anledning att ifrågasätta graden av demokrati i USA. Mina kunskaper om amerikansk politik är inte särskilt djupa och kanske har mina funderingar lett mig helt fel. Jag ser nu fram emot kommentarer som kanske leder mig rätt – om jag nu HAR fel förstås.