Sjukt på hälsocentralen

Sedan en tid har det varit känt att hälsocentralen i Vännäs inte bara tar emot sjuka människor utan dessutom själv är sjuk, d.v.s. befinner sig i ett hus som också är sjukt. Även en del av personalen är sjuk. Mycket sjukt med andra ord på ett ställe som inte längre vill vara vårdcentral utan i stället hälsocentral.

När jag läser om detta i dagens VK påminns jag om en händelse från 1991. Då var jag som äldreomsorgschef delansvarig för införandet av ÄDEL-reformen i kommunen.

På ett möte kring detta deltog bland andra även kommunens kommunalråd. På mötet informerades bl.a. om att taket på dåvarande sjukhemmet måste bytas eftersom det inte höll tätt. Kommunen hade då redan köpt fastigheten av landstinget och stod alltså inför en betydande kostnad.

Min kommentar i anledning av den informationen blev något i stil med : ”Kanske kommunen inte borde ha köpt huset utan i stället ha hyrt det.” Det skulle jag inte ha sagt. Jag borde ha begripit att jag som tjänsteman inte ens borde antyda att den politiska ledningen gjort något dumt. Men nu var det gjort.

Med en skarpt röstläge och en nästan mördande blick lät mig kommunalrådet då förstå att inget fel var begånget och framförallt att jag inte skulle lägga i vad kommunledningen gjorde. Aldrig tidigare och inte heller senare under mina 38 år i kommunen har jag blivit så tillplattad av en politiker.

Med tiden blev vi goda vänner kommunalrådet och jag och hade inga svårigheter alls att samarbeta den tid vi båda var i ”tjänst”. Med tiden lärde jag mig också uppskatta hans raka och okonstlade sätt att kommunicera med omgivningen.

Vi kanske skulle ha hyrt fastigheten ändå och inte köpt den? I så fall hade det ju fått bli sjukvårdshuvudmannen som fått ta ansvaret för behandlingen av det sjuka huset.