Högtalare i örat

Av , , 2 kommentarer 10

I går fick jag den, en ny hörapparat, som känns mycket bra. Låt mig berätta litet om den! Försök hindra mig från att göra det, den som kan.

Tekniken går framåt på detta område precis som på de flesta andra. I stället för att ha ”högtalardelen” monterad i själva hörapparaten, sitter den nu längts ut i den ledning som jag stoppar in i örat. Just det, en ledning och inte som på den gamla som hade en tunn platslang, som ledde ljudet in i örat från högtalaren i hörapparaten.

Intresant, eller hur? Jasså inte, förlåt då att jag lurade dig läsa innehållet, lockad av rubriken antar jag. Men rubriken stämmer i vart fall med innehållet och det är mer än professionella rubriksättare lyckas med ibland.

Resonabel?

Av , , Bli först att kommentera 7

Till hörcentralen i dag för att prova hörseln och förhoppningsvis få en ny hörapparat. Tekniken går framåt även på det området.

Den stora frågan är nu om jag kommer att bli mer resonabel, sedan jag bättre uppfattar vad folk säger. Men därifrån till att göra som de säger är förstås en annan fråga. Förra gången för 6-7 år sedan var apparaten gratis. Nu kostar den 500, men vad är väl det jämfört med USA, där man får betala den helt själv.

Bankernas service

Av , , Bli först att kommentera 7

Banker gör enorma vinster och en del av orsaken till detta är lätt att förstå. I går påmindes jag än en gång om detta.

Alldeles uppenbart medför sämre service till kunderna ökad vinst för bankerna. Det mest uppenbara är förstås att man inte längre hanterar kontanter på många banker. Talet om att detta är en förändring som syftar till att öka säkerheten för personal torde inte vara hela sanningen.

De som inte har ett bankkontor i närheten och inte har tillgång till internet behöver också kontakta sin bank ibland. Då återstår bara att söka kontakten via telefon. Ringa till bankerna kan man fortfarande göra, men dock inte direkt till den bank man vill ringa till. Vilket nummer man än ringer leder till ett centralt nummer någon annanstans i Sverige.

I går ringde jag Nordea. Där meddelade man bara att många ringde just då, bad mig ringa senare samt meddelade att det inte fanns plats i telefonkön! Det gjorde jag, ringde senare alltså, och efter ca 20 minuters väntan i telefonkön tutade det upptaget och samtalet bröts!

Eftersom jag ju har internet, sökte jag efter andra telefonnummer, men alla ledde till samma ställe och samma fina erbjudande att ansluta mig till telefonkön igen, vilket jag förstås avstod från.

Så hittade jag ett formulär för e-post och skrev via det till banken. Ett automatsvar meddelade då att jag skulle få svar inom 24 timmar, alternativt ”nästföljande vardag”.

Nordea har även en Facebooksida och där fick jag äntligen ett svar, men bara ETT. Min följfråga har man ännu inte besvarat. Den som bevakade sidan hade kanske gått hem för dagen. Att ha hen anställd på heltid har kanske inte Nordea råd med.

Nordea är säkert inte ensam om att göra sig i stort sett okontaktbar. Min egen bank, Swedbank, får jag alltid svar hos både via e-post och telefon. Av dem har Nordea något att lära.

VK-kritik blir ”trams”

Av , , 4 kommentarer 15

För någar dagar sedan kritiserade jag i ett blogginlägg VK:s rubriksättning. I går kommenterades inlägget av VK:s nyhetschef, Patrick Krainer. Eftersom inlägget lästes av tämligen många, vill jag lyfta fram nyhetschefens kommentar i ett ett nytt inlägg.

Så här skriver han:

”Jag tycker att kritiken du riktar är tramsig. Att bli utkastad är ett vedertaget begrepp som inte brukar läsas bokstavligen. Precis som att ingen tror att de som fått sparken verkligen har blivit utsparkad ur huset medelst en fot.
”Patient som tagit sömnmedel väcktes mitt i natten och skrevs ut kort därefter” fungerar väldigt dåligt som rubrik då det är alldeles för långt. En rubrik kan inte täcka vad hela artikeln handlar om. Den innehåller endast några enstaka ord. I ingressen förklaras betydligt mer om vad artikeln handlar om. Den rubrik vi använde nu kan jag inte se några problem med. Du är välkommen att mejla mig på [email protected] om du har fler frågor.
Mvh Patrick Krainer, nyhetschef VK”

Tramsig eller ej, men nog tycker jag att VK, Norrlands största dagstidning, borde kunna hitta andra sätt att försvara sig än att dumförklara en kritiker bara genom att klassa kritiken som tramsig.

Jag torde inte vara den förste som kritiserar tidningars rubriksättning. Att bara avfärda den sortens kritik med att kalla den tramsig visar bara på den mediala maktfullkomlighet vi måste finna oss i.

 

Vännäs kommun igen

Av , , Bli först att kommentera 5

Efter att ha läst mitt förra blogginlägg på nytt, misstänker jag att det kan missförstås.

Inläggte får absolut inte uppfattas som en indirekt beskrivning av något som ledde till en personalutökning på kommunledningskontoret, sedan jag gick i pension. Den slutsatsen är kanske lätt att dra.

Om så var fallet, vet jag ingenting om. Kanske var det precis tvärtom. ”Min” tjänst drogs in och alla de arbetsuppgifter som hörde till den, fördelades på andra befattningshavare inom kommunledningskontoret.

Men om det nu var så, måste det ju tolkas som om alla de andra där hade för litet att göra och därför utan vidare kunde ta på sig ytterligare uppgifter – ta på sig eller bli ålagda ytterligare uppgifter.

Om det skulle finnas någon i dag som kan förklara detta, så är det högst tveksamt om någon vill göra det.

 

 

Vännäs kommunledning

Av , , Bli först att kommentera 4

Vännäs kommunledning, inklusive tjänstemannaledningen, har bevisligen tänkt om tämligen ordentligt, sedan jag för några år gick i pension. Det tänker jag nu påvisa med detta blogginlägg.

Min officiella titel var ”utredningssekreterare”. Mina huvudarbetsuppgifter, utöver det som titeln indikerade, d.v.s. att göra en och annan utredning, var beredskapssamordning, försäkringssamordning, webbansvar, arkivansvar och handläggare av ansökningar om serveringstillstånd.

De som var med på den tiden och minns mina arbetsisatser, torde kanske inse när de läser detta varför de inte blev bättre utförda än de blev. Uppgifternas omfattning och komplicitet var alldeles för stor. Jag hoppas förstås ändå, att alla insåg att jag gjorde så gott jag kunde. Själv trodde jag förstås att den dåvarande kommunledningens bedömning av min arbetskapacitet var riktig. Om någon tror, att jag kände mig smickrad av den bedömningen, så tror de alldeles rätt.

Min tjänst var placerad på kommunledningskontorets kansli. Kommunchefen var min närmaste chef. I går roade jag mig med att via webben ta reda på hur man i dag har fördelat mina arbetsuppgifter på olika befattningshavare på kansliet. Vad jag då fann är faktiskt en tröst för mig, som nästan alltid hade en känsla av att jag inte skötte mina arbetsuppgifter så bra som jag själv hade önskat.

Dessa tre av mina arbetsuppgifter är nu utlagda på var sin befattningshavare (tre olika): beredskapssamordningen, försäkringssamordningen och webbansvaret.

Dessa två av mina arbetsuppgifter är nu utlagda på en (1) befattningshavare: handläggning av ansökningar om serveringstillstånd och ansvaret för kommunens arkiv.

Utredningar är en uppgift som delas av fler på kansliet.

Att senare års kommunledning måste ha insett, att den arbetsbelastning som låg på ”min” tjänst var alldeles för stor, är helt uppenbart. Om den nya fördelningen av arbetsuppgifter beror på att de i dag blivit så mycket mera tidskrävande och komplicerade eller om det beror på att man till sist insåg hur dåligt skötta arbetsuppgifterna var under min tid, vill jag inte spekulera i.

Helst vill jag förstås tro att någon med min arbetskapacitet inte kunde uppbringas. Till denna mening torde det nog vara bäst att lägga till ett :-).

VK:s roll?

Av , , Bli först att kommentera 15

I går bloggade jag om VK:s missvisande och helt felaktiga rubrik över en artikel om en helt oacceptabel händelse på NUS.

Sedan dess har jag funderat litet över varför VK väljer att presentera händelser som länets sjukvård på sätt som får dem att framstå än mer oacceptabla än vad de ibland är.

Det krävdes inte särskilt mycket funderande för att inse det faktum att min dagstidning kanske uppfattar som en del av sin roll att få vårt socialdemokratiska landsting att framstå sämsta möjliga dager. I det sammanhanget är det t.o.m. tillåtet att genom felaktiga rubriker uppfylla den rollen.

Varför fortsätter jag trots detta att vara VK-prenumerant, frågar sig säkert en och annan. Jag själv också ibland.

VK:s rubriksättning

Av , , 3 kommentarer 22

Än en gång, och absolut inte för första gången, väcker VK:s rubriksättning frågor. Jag antar att syftet med dem är just det, men ändå…

”Sovande patient utkastad från NUS” är rubriken som toppar dagens förstasida. Frågor som för mig direkt uppstod blev förstås följande. Blev vederbörande utkastad via en dörr på markplanet, eller skedde det genom ett fönster några våningar upp? Hur klarade patienten själva landningen? Hur djupt sov patienten, när personalen lyckades flytta henne till platsen för själva utkastandet utan att hon vaknade? Vem hade i så fall ordinerat en alldeles för hög dos sömnmedel?

Men redan i den efterföljande ingressen till artikeln får jag svar på en av frågorna. Den ”sovande” patienten väcktes tydligen, innan hon kastades ut!

Bör verkligen en ledande dagstidning som VK vara så slarvig med sina rubriker? Skall ändå inte en rubrik i VK någorlunda berätta om innehållet i det som rubriksatts?

Kan det möjligen vara så illa, att rubriksättaren satte rubriken utan att först ha läst själva artikeln? Borde inte artikelförfattaren, som vet vad artikeln handlar om, kanske rent av ha fått en chans att före publiceringen hjälpa rubriksättaren att formulera sin rubrik så att att stämmer med artikeln?

Händelsen är naturligtvis helt oacceptabel, men varför måste VK med sin helt felaktiga rubrik få den att låta ännu värre?

Dublin – Usa – Sverige – Dublin

Av , , Bli först att kommentera 5

Bodhran

Så ser den ut – Peggys bodhran

Allt som är en följd av slumpen tycker jag är extra minnesvärt. Nu vill jag berätta om en sådan händelse, som nästan låter för otrolig för att vara sann.

För några år sedan köpte min fru en bodhran, eller Irish frame Drum, som den också kallas. Eftersom hon är med i ett irländskt band, tyckte hon sig behöva detta typiska keltiska intrument. Trumman köptes hos Elderly Intrument i Michigans huvudstad Lansing.

När vi året därefter gjorde en resa till Dublin, valde Peggy ett ställe där, där man erbjöd en snabbkurs just i användandet av bodhran. Efter en snabb koll av trumman, kunde intruktören leende berätta att trumman var tillverkad just på det ställe vi var! Det hade Peggy ingen aning om, när hon valde just detta ställe för snabbkursen.

 

Waltons

Efter två långa resor över Atlanten och en relativt långt resa från Sverige, så hade denna äkta irländska trumma till återvänt till fadershuset för en snabbvisit!

Så här kan det låta från en bodhran:

http://youtu.be/NhpybB6lfcc

 

 

Skrämselpropaganda a la USA

Av , , 2 kommentarer 7

Hitler

Jag fortsätter rapportera om märkliga saker från det stora landet i väster, USA alltså, även om jag förstått att de som läser mina blogginlägg inte bryr sig så mycket om det jag skriver.

I dag fann jag något som en av våra republikanska vänner hade delat eftersom hon säkerligen delade den uppfattning som förmedlas genom ovanstående bild.

Bilden kommer hade hon funnit på WRM:s Facebooksida. WRM står för ”Womens Resistence Movement. En snabb koll på den sidan visar att dess största och förmodligen enda uppgift är att agitera mot Obama och allt som demokraterna står för i USA. Med det syftet finns uppenbarligen inga gränser för anständighet.

Men vem vet, kanske finns det folk i Sverige som känner likadant inför hotet av en S-regering som lägger sig för mycket i enskilda medborgares göranden och låtanden?