Vännäs hälsocentral

Rosor till vår fina hälsocentral

Jag har bloggat om det förut och gör det nu igen. Vad jag tänker på är den kritik jag ibland hör uttalas mot hälsocentralen i Vännäs, en kritik som för mig är helt obegriplig.

I dag var jag där för för sjätte gången på kort tid för att få mina sår på högerhanden bedömda och omlagda. Sår som inte velat läka, fast jag fick dem för drygt två veckor sedan.

Utöver det professionella omhändertagandet vill jag också lovorda det vänliga mottagandet jag mött såväl i receptionen som av de sköterskor som gjort omläggningarna. Vid två tillfällen fick jag också visa upp handen för läkare. Sista gången det skedde haffade sköterskan en läkare ute i korridoren, som gav sig tid att göra en snabb bedömning av såret och sedan skriva ut en annan penicillinsort åt mig.

Varför nu jag upplever hälsocentralen så positivt och andra inte, förstår jag alltså inte. Att jag känner mig extra nöjd i dag, beror förstås till en liten del på att såren nu visar tydliga tecken på att de börjat läka. Till detta bidrager förstås också min egen kropps läkande resurser och alltså inte bara de resurser som erbjuds på hälsocentralen.