Svenska banker utan kontanter

Av , , Bli först att kommentera 19

Det är inte bara Grekland som har problem med kontanter på sina banker. Sverige har i ett avseende ett ännu större problem än Grekland. I Grekland kan man ta ut begränsade belopp och i Sverige inte något alls, om man vill göra det inne på banken. Så är det åtminstone på några av våra banker.

I oktober kommer vi att få nya sedlar. Att ta fram dem och sedan trycka dem kostar massor av pengar. Men fina blir de i alla fall. Sedlarna alltså.

Men märkligaste i sammanhanget och säkert världsunikt är, att jag inte kan gå till min bank och växla till mig några av de nya sedlarna. Jag tänker mig då på en situation, när jag inte längre har ett bankkort eller de gånger bankomaten inte fungerar. Det gör den som bekant inte alltid. Jag inbillar mig, att varhelst man befinner sig ute i världen och går till en bank, där man har ett konto, så kan man gå in på den banken och ta ut sina pengar.

Inne på banken finns det inga kontanter att hämta för mig och andra! Nog är det väl märkligt?

Sedan kan man ju undra, varför man i dag väljer att kosta på en massa pengar för att förnya vårt lands sedlar, när kontantanvändningen i landet minskar i en sådan rasande fart. En fördel med det är förresten, att det blivit så mycket lättare att behålla sina sedlar i plånboken numera. Man luras lätt att tro att man varit sparsam och glömmer de många belopp som dränerar ens konton via ens olika bankkort.

 

 

 

Bli först att kommentera

Bröllop i USA

Av , , 2 kommentarer 11

RochellMike

Snart blir vi bjudna på bröllop i USA. Det känns som ”snart”, även om det ligger en bra bit framåt i tiden. Peggys son Mike, mitt vuxna bonusbarn, skall gifta sig med den förtjusande Rochell.

Redan har vi litet smått börjar prata om lämplig present till brudparet. Under det samtalet berättar min fru om något som jag finner alldeles utomordentligt smart och ”never heard about” i Sverige. Att det bland presenterna kan finnas dubbletter av vissa saker, tror jag händer ganska ofta. Med det system som tillämpas i USA, torde detta hände ytterst sällan.

Så här kan man man ordna det där. Brudparet registrerar sig hos något av de många varuhus som har ”allt”. Med en slags streckkodsläsare går de sedan runt i varuhuset och markerar alla de saker som de gärna skulle vilja få som bröllopspresenter. Dessa lagras samtidigt vid deras namn i varuhusets datasystem.

På inbjudan till festen anger de därefter, vilket varuhus de har registrerat sig hos. Om alla gäster sedan väljer att handla där, slipper de grunna över vad de skall köpa och risken för att dubbletter skall finnas med bland presenterna blir helt eliminerad. Och köper de från brudparets egen ”önskelista”, vet de samtidigt att de köper något som brudparet vill ha.

Smart eller hur?

2 kommentarer

Avis bilhyra i USA

Av , , 5 kommentarer 5

Avis 1

Alltid finns det något att reta sig på, om det är det man är ute efter :-)

I flera år har vi hyrt vår bil hos Avis vid O’Hare, Chicago, för vår vistelse i USA. Tidigare har det inte gått att boka bilen för mer 30 dagar i Sverige. På uthyrningskontoret var man därför tvungen att skriva uthyrningshandlingarna manuellt för det dagar som överskred 30.

Numera kan man faktiskt boka bilen i Sverige för längre period än just 30 dagar. Man får också ett pris för detta. Så långt verkar allt ok och tyder på att Avis äntligen har lyckats se ”outside the box” och ändrat sina datarutiner.

Tidigare har dagar över de 30 kostat mer. Det var därför spännande att se, hur det skulle bli med detta i år. I går kom räkningen från mitt kreditkortsföretag. Av den stod det helt klart, att differensen mellan det utlovade priset och det debiterade inte kunde bero bara på en dyrare dollar.

I dag har jag undersökt saken närmare och då funnit att dygnskostnaden för dagar utöver de första 30 blev nära 40 % högre. Nu var det inte så många dessbättre och inte tillräckligt många för att jag skall ”bråka” mer om saken. I stället bör vi kanske inför nästa USA-resa överväga att byta biluthyrningsföretag.

5 kommentarer

Byter ”jobb”

Av , , 3 kommentarer 10

 

Åderlåt bästEfter jag hittat detta ovanliga instrument bland min avlidne svärfars tillhörigheter och sedan för mina ivrigt lyssnande barnbarn förklarat vad det är, känner jag nu en viss lust att byta jobb, eller snarare bryta den arbetslöshet jag befinner mig i.

Under medeltiden insåg man att den som ”inte var vid sina sunda vätskor”, varav blodet var en, lämpligast borde låta sig tappas på en del av detta osunda. Åderlåtning kallades det och små tekniska underverk, ådersnäpparna, användes för att öppna en lämplig ven och via den tappa ut ”erforderlig” mängd blod. Detta skulle då helt logiskt leda till bot eller åtminstone ett bättre hälsotillstånd för patienten. Alltså en lämplig behandling för dem med sjukt blot och kanske också för dem med enbart ”ont” blod. Sådana fanns säker även under medeltiden.

Min svärfar, Arvid Kaddik, var en s.k. samediakon. Som jag förstått det av hans berättelser reste han omkring i Arjeplogsbygden och förmedlade Guds ord. Samtidigt fungerande han som en slags distriktssköterska och gav medicinska råd och ibland enklare behandlingar. En tredje roll var att förmedla önskemål och hjälpbehov till kommunens fattigvårdsstyrelse/socialnämnd och andra myndigheter.

Att använda sig av åderlåtning för att bota sjukdomar, var på hans tid ingen officiell behandlingsmetod, men den förekom säkerligen här och där ändå. Det skulle därför inte alls förvåna mig om min gode svärfar faktiskt själv har använt ådersnäpparen på bilden.

Just nu håller jag på att reparera den, eftersom den inte fungerar helt ut. Sedan det är gjort, är alla med osunt blod, men framförallt de med ont blod, välkomna att boka tid för behandling. Först måste jag förstås undersöka hos vederbörliga myndigheter, om den sortens verksamhet är förenlig med lagen. Redan innan ansökan ens är insänd, inser jag att jag nog måste försöka hitta ett annat extraknäck.

 

 

 

3 kommentarer

Alla löntagare – potentiella skattesmitare?

Av , , 6 kommentarer 5

Jag har tänkt litet mer på detta som V deklarerar, nämligen att alla män är potentiella våldsverkare. Många fler i samhället kan väl också misstänkas ha en potentiell dragning åt något annat än vad de är?

Ta t.ex. alla löntagare, män och kvinnor! Kan man inte säga om dem enligt samma logik som V använder om alla män att de faktiskt är skattesmitare? Det torde alla ha en möjlig, inneboende, slumrande, tänkbar och latent lust att få mer pengar att konsumera. Många blir också skattesmitare men inte alla – långt därifrån.

Och hur är det med ALLA kvinnor? Har inte de, åtminstone en MÖJLIG tanke att bli horor, men förstås knappast någon inneboende, slumrande eller tänkbar lust att bli det. Men skulle därför någon mansorganisation påstå att de är ”potentiella” horor? Knappast.

Min jämförelse här håller sannolikt inte, men torde ändå räcka för många att förstå vad jag tycker om de båda V-debattörernas påstående att jag skulle vara en potentiell våldtäktsman.

 

6 kommentarer

Hjälp från Hagamannen

Av , , 4 kommentarer 6

I dag läser jag i VK att Hagamannen enligt V:s gruppledare, Ulrika Edman och partiets f.d. gruppledare Eva Arvidsson, faktiskt har utgjort hjälp till kvinnorörelsen. Ytterligare något som tål att fundera över i sammanhanget.

Så här skriver de bl.a.:

”Hagamannen förtydligade tre saker om patriarkatet som kvinnorörelsen förgäves försökt framföra i decennier:

2) Alla män är potentiella förövare. Detta är ett påstående som många, framför allt män upprörs över och hävdar är osant. Den enkla sanningen med påståendet är (att?) kvinnor måste förhålla sig till alla män som om de vore potentiella förövare. Hagamannen visade är att förövare är just tillsynes en ”vanlig man”, en småbarnsfar, en omtyckt arbetskamrat, en till utseendet alldaglig man.”

Också jag är alltså en potentiell förövare av den typ av våldsbrott som Hagamannen som gjorde sig skyldig till. Naturligtvis förstår jag hur man tänker från kvinnorörelsehåll. Det gör det dock inte mera trevligt att gå omkring betraktad som en potentiell våldtäktsman. Förmodligen hamnar jag långt ner på listan över sådana – jag fyller ju snart 74 – men ändå!

 

 

4 kommentarer

Litet näthat

Av , , 2 kommentarer 7

Litet näthat får även jag tåla. Men jag tycker faktiskt att det alltid är kul när folk visar att de läst vad jag skrivit här och på annan håll. Det gäller även när det inte är snälla saker man tycker.

Under lång tid har jag då och då fått anonyma och handskrivna brev från en person. Han har rekommenderat mig att söka vård och i dag tycker han att jag skall söka ”hjälp”. Vad jag skall söka hjälp för framgår dock inte riktigt klart.

Det är inte vem helst som gör det utan en person med utbildning som formgivare på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han kanske rent av är civilingenjör och det är fint det minsann.

Här kan ni själv läsa brevet, d.v.s. hans kommentar till att jag länkade till en annan persons blogginlägg om omvärldsstrateger:

Brev 1

2 kommentarer

Vad är detta?

Av , , Bli först att kommentera 2

Fjäril

Vad är detta för ”odjur”? Någon som vet? 3,5 cm mellan vingspetsarna har den och 3 cm lång är den.

Bli först att kommentera

Benny Karlsson

Av , , Bli först att kommentera 3

Benny Karlsson har nu i Facebook meddelat att att han inte fått någon kommentar av mig där och därför heller inte har kunnat ta bort den. Då är det väl så. Jag ber därför om ursäkt för min uttalade misstanke att BK skulle ha tagit bort min kommentar.

Men han har inte, vara sig där eller i VK-bloggen, sett någon anledning att i sin tur kommentera min kritik av en del av hans Facebookinlägg. I stället ber han andra att lära mig hur Facebook fungerar – och det behövs säkert.

Herr Karlsson tycker därför tydligen att Hagamannen är ”en feg fan”, som inte offentligt har gjort något så fullständigt meningslöst som att visa ånger inför vad han har gjort. Jag noterar att han i sitt Facebookinlägg kallar mig ”Herr Sjöström” och när folk gör det uppfattar jag det som den precisa motsatsen till det artiga tilltal som det ger intryck av att vara.

Bli först att kommentera

Hagamannen – en feg fan?

Av , , 1 kommentar 6

En av VK:s mera framstående och uppenbarligen ganska allmänt uppskattad krönikör hade den 11 juli ett klokt inlägg om Hagamannen. Inlägget delades av många och ledde till många gillande kommentarer.

Nu har jag sökt efter min kommentar, som inte till 100 % var ett gillande av inlägget. Jag kan dock inte hitta det. Fick han månde fler inlägg som inte helt stödde hans synpunkter och sätt att presentera dem och valde att ta bort dem också? Helt naturligt ställer jag mig den frågan.

Slutet på hans inlägg lyder:

”Tills han öppet går ut och ångrar sig med vad han har ställt till? Hittills har han inte gjort det vad jag vet. Den fege fan.”

Vad jag tog upp i min kommentar var det allra sista konstaterandet – ”den fege fan” – genom att påminna om att bristen på mod hos honom säkert inte är problemet. Utan att vara vare sig  psykolog eller psykiater, vågar jag påstå att personer i de yrkesgrupperna säker skulle kunna lista andra problem och brister i hans mentala tillstånd än just feghet, som förklarar det han har gjort och nu enligt VK-krönikören också INTE har gjort.

Tydligen menar krönikören, att den omständighet att Hagamannen inte öppet gått ut och ångrat vad han har ställt till med, gör honom till en ”feg fan”! Men till vad nytta skulle det vara för hans offer att göra det? ”Jag våldtog någon eller jag försökte våldta andra och nu ångrar jag det”, skulle han alltså gå ut och säga. Att inte göra det är enligt min mening inte ett tecken på bristande mod utan snarare ett tecken på insiktsfullhet från Hagamannens sida.

Därmed vill jag inte säga att han visar särskilt stor insiktsfullhet eller omdöme i sitt agerande den senaste tiden och naturligtvis inte heller under tiden han begick sina fruktansvärda våldsbrott mot ett antal kvinnor.

1 kommentar