Det händer då och då att jag tänker på den så omskrivna omvärldsstrategen i Umeå. Hur går det för henne? Har hon kanske rent av avancerat till chef för de övriga omvärldsstrategerna, men framförallt vad har hon och andra med samma ”fina” titel för arbetsuppgifter.

Så läser jag ett blogginlägg från den fyndige Lennart Forsberg och ser att han tycks fundera över ungefär samma saker. Troligen finns det fler än vi två som också undrar. HÄR FINNS hans blogginlägg att läsa. Var så goda.

Eftersom jag utgår från att alla måste vara intresserade av våra funderingar kring skillnaden mellan flaskor och burkar :-), fortsätter jag nu på det temat.

Medicin som ordinerats av läkare i USA får man sedan ut från apoteken (och liknande ställen) i den typ av små plastburkar som visas på bilden här ovan. På etiketterna finns samma typ av information som den som våra medicinburkar är försedda med. Så långt ingen större skillnad således. Våra mediciner packas dock i sina burkar direkt hos läkemedelsföretaget och inte på apoteket, som jag tror sker i USA.

Men i burk-flaskejämförelsefrågan finns en stor skillnad. De som för mig ser ut som små burkar kallas i USA för ”pill bottles”, d.v.s. piller/tablettflaskor. Varje likhet med flaskor saknas alltså! Intressant, eller hur?

Ibland behöver man någon med ett annat modersmål för att börja fundera över ord och uttryck i sitt eget. Detta hände igår.

Min fru med amerikansk engelska som modersmål men som också talar och skriver svenska riktigt bra, fick litet svårt att göra sig förstådd. Hon berättade för en person att hon i sin ryggsäck hade en ”glasburk med myggmedel”. Personen ifråga ringde senare på dagen och frågade vad hon hade för konstigt myggmedel i ryggsäcken.

Ja, säger då Peggy, det är myggmedel i en glasburk, och visade ”behållaren” med myggmedlet, som mycket riktigt var av glas. Ok, säger jag då, nog är den av glas men en ”burk” är det nog inte.

Allt fick oss att försöka definiera ”burk” utan att lyckas och inte heller kunde jag ge en bättre benämning på ”myggmedelsbehållaren”. Inte är det en burk och inte heller en flaska, enligt min mening. Var är det då? Vi behöver nu båda hjälp med att hitta ett lämpligt ord. ”Aplikator för myggmedel” låter inte riktigt bra. ”Aplikator” leder tanken till andra ting. Så vad sjutton är det, om man nu vill ge själva behållaren ett namn?

Säkert ingen nyhet för någon, men jag vill ändå ta upp det här. Jag tänker på de olika översättningstjänster som finns på nätet. De är alldeles enastående på ett sätt, men de översättningar som ges måste tas med en stor nypa salt.

Ibland roar jag mig med Bings och Googles automatiska översättningshjälp på nätet. Jag har vänner i USA som följer det jag skriver här och på Facebook genom att använda dessa översättningstjänster. Ibland kollar jag vad de får för översättningar och finner att det trots allt blir ganska Ok men ofta också helt missvisande.

”Putsa fönster” blev t.ex. ”trim windows” hos Bing och ”plaster windows” hos Google. Båda dessa översättningar ligger lång ifrån vad det handlade om. Översättningen av ”vägförvaltningen” var Bing och Google dock helt övens om skulle vara ”Finnish Road Administration”! De av mina USA-vänner som försöker förstå en just gjord kommentar i Facebook, där jag nämner att jag i 17-årsåldern putsade fönster på länsresidenset i Umeå, där och Vägförvaltningen hade sitt kontor, torde bli väldigt förvånade.

Efter att gjort några snabba sökningar på internet har jag nu vidgat mina kunskaper om ämnet som mitt förra inlägg här handlade om.

Mitt förra inlägg illustrerade något som i engelsktalande länder kallas ”shotgun wedding”. I Sverige säger man nog ibland att ”de blev tvungna att gifta sig”, eller åtminstone sa man så förr i tiden. Det är alltså en oplanerad graviditet, som är orsaken till vigseln, en som troligen bara blir tidigarelagd på grund av graviditeten.

Långt tillbaka i tiden var det nog så, att t.ex. brudens far någon gång måste ta till vapen för att få den ”skyldige” att gifta sig med dottern. Nu förekommer vapen bara för skojs skull, gissar jag. Att det gör det i USA med den vapenkultur som råder där, är tämligen logiskt. Samtidigt tycker jag förstås inte att det är särskilt skoj med vapen i dessa sammanhang, inga andra heller för den delen.

Att människor av olika skäl runt om i världen av olika skäl känner sig tvungna att gifta sig hör knappast till ovanligheterna. Oplanerade graviditeter är nog en vanlig orsak till detta.

Jag har gift mig två gånger och båda gångerna kände jag mig hjälplöst ”tvingad” till det. Den kärlek jag kände till de båda kvinnorna gav mig ingen annan utväg. För mig var det ett tvingande skäl väl så gott som oplanerade graviditeter.

Vid min internetundersökning fann jag att en graviditet som tvingande skäl till vigsel i Japan kallas ”Dekichatta kekkon”. Det betyder ungefär ”eftersom-vi-redan-gjort (ett barn)-bröllop”.

I Kina säger man ”Fèngzichéghun”, som betyder ungefär ”gifta efter order från ett barn”.

Enskilda uttryck för den kultur som råder i USA och förstås även i andra länder är svåra för mig som svensk att förstå. Jag behöver förstås inte heller förstå dem, lika litet som de som kommer till vårt land behöver förstå vår kultur.

När jag såg den här bilden för första gången, förstod jag inte alls vad den visade eller snarare inte dess innebörd. Pistolen i handen på mannen bakom brudparet var förstås det som fångade min blick och som gjorde hela bilden så obegriplig för mig.

Av min amerikanska fru fick jag så en förklaring. Om bruden inför en vigsel är gravid (eller kanske bara misstänks vara det), är det OK om brudens far, visserligen på ett skämtsamt sätt men ändå, under pistolhot uppmanar brudgummen att ta det fulla ansvaret för hans dotter och det väntande barnet. Ett vapen i detta sammanhang är förstås för mig synnerligen malplacerat. En annan amerikan förklarade för att detta förfaringssätt bara är ett uttryck den amerikanska kulturen.