Inaktuella VK

Av , , 2 kommentarer 8

NUS

Bland alla stora och viktiga problem här i världen finns det ett litet som jag har svårt att släppa. Och det är VK:s bildval, när tidningen skriver om Norrlands Universitetssjukhus.

Flera gånger har jag ringt till VK och i bästa välmening påpekat att man använder en bild som visar entrén till sjukhuset, som inte längre gäller. Den togs bort för minst tre år sedan.

Varje gång har man vänligt tackat mig för påpekandet och lovat se till att den felaktiga bilden inte skall användas mer. Den fortsätter ändå att användas. Senast för bara en dryg vecka sedan och nu idag igen.

Nu skall jag ringa till VK än en gång om detta.

Näslunds oro

Av , , Bli först att kommentera 10

Ingvar Näslund, chefredaktör och ansvarig utgivare för VK, framför i dagens VK sin oro över Facebook, som han bl.a. menar håller på att bli en sopstation.

”Där nöts ord ut för att till slut inte betyda någonting” och Facebooks baksida ”är att ord som tidigare betydde något förlorar sitt värde”, framhåller Näslund i sin krönika.

Helt förkastlig är dock inte Facebook, menar han, eftersom att ”allt fler skriver, delar med sig och i vissa fall utvecklar vårt språk.

Vi är många som håller med Näslund såväl i hans negativa omdömen som i de positiva, vad gäller Facebook.

Jag kan dock inte samtidigt låta bli att ställa frågan hur VK själv använder vårt språk. Nog används där ibland också ord, vars tidigare och egentliga betydelse, ges an annan betydelse när de används i text i VK? Språket utvecklas hela tiden och till det bidrar såväl VK-skribenternas som skribenterna i Facebook.

För mig och miljoner andra i världen innebär Facebook annat än risken att få sitt skriftspråk förstört alternativt fördelen med att få det ”utvecklat”.

Näslunds inlägg påminner mig om en händelse för några år sedan, när jag ringde honom och hade några kritiska synpunkter på VK:s blogg. Hans föga kundvänliga eller läsarvänliga besked till mig var att jag ju kunde lämna bloggen helt, om den nu inte var så tekniskt bra.

Samma typ av råd ligger nu väldigt nära till hands för mig att använda, nämligen, lämna den ”sopstation” som du ser så många risker med, Ingvar Näslund!

Läs och begrunda!

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är många som har synpunkter på vad som hänt den senaste tiden angående den s.k. Hagamannen. De allra flesta av har ingen egen erfarenhet av det hela utan har skaffat oss en vår egen uppfattning genom media och de ”experter” som de åberopar.

Alla bör vi läsa och nogsamt begrunda Urban Karlssons, lektor och forskare vid Umeå Universitet, debattinlägg i dagens VK. På det borde man kunna förvänta sig ett antal ytterligare inlägg, sannolikt fler än VK kan eller rent av VILL publicera.

Artikeln finns att läsa HÄR

 

Vännäscenterns motioner

Av , , 4 kommentarer 4

Oppositionsrådet Ulf Eriksson (C) berättade i ett blogginlägg igår vad som hände med partiets motioner i kommunstyrelsen i måndags. Man kan nog säga att det gick litet halvbra/halvdåligt med dem.

Den fjärde motionen, den som gäller en överbyggnad vid Vännäsbadet så att det blir en åretruntbassäng, gick det däremot heldåligt med. Den avslogs nämligen direkt trots att frågan inte närmare hade utretts. Enligt Ulf Erikssons inlägg räckte det med kommunalrådet Johan Söderlings ord att han inte ”tror inte på detta som en bra lösning”.

Centerpartiet var ensam att reservera sig. Tydligen var det fler partier i oppositionen som inte heller ser detta som en ”bra lösning”.

Men för alla som någorlunda känner till hur motioner till fullmäktige skall behandlas, känns det förstås litet märkligt att det räcker för avslag med att ett kommunalråd inte tror på förslaget i en motion. Om det nu inte är en bra lösning, varför kunde man då inte få komma till den slutsatsen det i snabb utredning ? Om det finns några snabba sådana förstås…

Kommunalrådet ser man tyvärr inte så mycket av i VK-bloggen, men ändå hoppas jag på en närmare förklaring av honom i anledning av oppositionsrådets uppgifter från kommunstyrelsesammanträdet.

 

Knäppskallen anfaller

Av , , 2 kommentarer 11

Nu har den anonyme kommentatorn från Lycksele via brev än en gång kommenterat ett av mina blogginlägg. Jag kan inte låta bli att ge hans dimmiga tankar spridning. Antagligen vill han det men saknar förmåga att göra det på det mest effektiva sättet, d.v.s. genom att direkt kommentera själva bloggen.

I brevet konstaterar han att jag i flera månader ”jagade en moderatkvinna” i Umeå, men att jag slutade med det sedan ett kommunalråd gett mig titeln ”knäppgök”. Därmed avslöjar han att inte begrepp ett skit av vad mitt engagemang i den frågan handlade om.

Om det nu var ett jakt, så var den definitivt inte riktad mot någon enskild individ utan mot hela det inblandade etablissemanget som bara hukade sig och väntade på att ”jakten” skulle ta slut. Att den gjorde det, berodde enbart på att ingen vågade eller ville försvara det hela och alltså inte det minsta på att någon gav mig diagnosen ”knäppgök”.

Knäppgöken och fegskiten från Lycksele, utbildad designer på Chalmers med en son som blev chef vid Umeå Airport och lyckselemoderaternas försvarare konstaterar nu i sitt brev att jag har ”anfallit” en moderat kvinna i Lycksele! Han menar alltså att jag anfallit henne bara genom i ett par blogginlägg väcka ungefär samma frågor som Radio Västerbotten tagit upp i ett radioprogram. Ingår därmed också Radio Västerbotten i jaktlaget?

Mitt andra blogginlägg (jaktpass?) berodde enbart på en anonyme kommentatorns brev till mig. Det gör också detta tredje inlägg.

 

Bönhörelse

Av , , 3 kommentarer 5

Av naturliga skäl har vi ett antal facebookvänner i USA. Genom dem har jag fått anledning att fundera litet över att tron på bönhörelse ser ut att skilja sig mellan våra båda länder.

Förmodat troende personer i USA går ofta ut i Facebook och vädjar till sina vänner att be för sina sjuka anhöriga, kära husdjur m.m. som de menar behöver hjälp från den allsmäktige för att bli friska och helst även överleva. En del av dem blir faktiskt friska och överlever, men om det beror på bönesvar eller professionella insatser från sjukvården, vet man förstås inte.

Hittills har jag inte sett något liknande från våra svenska facebookvänner. Vad beror nu det på, finns det anledning att undra över. Är inte vi svenskar lika religiösa som amerikanerna eller är det så att vi väljer att be för oss själva utan att uppmana andra via Facebook att göra det? Gud ser allt vet man och då borde han ju även se och höra den som ber hemma i sin kammare. Och då behövs ju Facebook.

Hoppsan, nu brister jag i logiken… Amerikanerna uppmanar andra via Facebook att be. De BER ju inte själva där. Den till vilken bönerna riktar sig är alltså inte beroende av Facebook.

Syftet med detta inlägg är inte att såra eller dumgöra dem hos oss som tror på Gud. Det är bara en ärligt menad undran, varför inte också svenska troende använder Facebook för att uppmana sina vänner att be för sina närstående i nöd.

Dessvärre räknar jag som vanligt inte med svar på frågor jag ställer i detta medium, men kanske ändå den här gången…

Stora Stenen friluftsområde

Av , , 3 kommentarer 7

IMG_0567

Här är den stora stenen som förts dit av inlandsisen. På den finns några tecken inristade, som sannolikt är från medeltiden.

I dag besökte vi ett utflyktsmål, som vi inte ens hade hört talas om fastän det ligger bara ca 10 km från oss i Brån. 

Stora Stenen friluftsområde heter det. Det ligger alldeles i närheten av Överboda och vägen dit är tydligt skyltad. Området har utvecklats genom privat engagemang och med stöd av EU-bidrag.

Vi kan verkligen rekommendera området. Från parkeringen får man en lagom arbetsam promenad i ca 1 kilometer med en måttligt uppförsbacke.

IMG_0568

Nära anläggningen ligger något överraskande en tjärn, Gåstjärnen, som fått sitt namn efter gäss brukar ”mellanlanda” där under sin färd söder- eller norrut.

Besök gärna först friluftsområdets webbplats, www.storastenen.com och ta redan på mer om själva friluftsanläggningen och Dalsjöbygden med dess många fornminnen.

Dödsstraff för Hagamannen?

Av , , 4 kommentarer 14

Mattias X Lundberg upprepar i dag i ett blogginlägg vad så många tycker om det som Hagamannen gjort sig skyldig till. Det finns det inget att invända emot utöver själva upprepandet, som väl knappast leder till något.

Däremot tycker jag att det är fel att hetsa mot denne man, i allas ögon en ”sjuk” person. Mattias får med sig många och hans inlägg renderar till en hög placering bland de mest lästa blogginläggen.

Indirekt verkar Mattias genom sitt blogginlägg tycka att det är OK att gemene man ger Hagamannen det straff, som inte ett ”ett flummigt och icke fungerande rättssystem ” lyckats ge honom. På honom bara! Mattias har ”svårt att inte le” åt de golfklubbeanfall som hade nu har utsatts för. Och det kan ju bara tolkas på ett sätt.

Mattias tycker t.o.m. att om vi hade haft dödsstraff, så skulle han ha varit förtjänt av det. Mordiska våldtäktsmän har samhället absolut ingen nytta av, skriver Mattias.

Jag kan omöjligen tänka mig att Mattias vill återinföra dödsstraff i Sverige och inte heller att han tycket att ALLA brottslingar som samhället absolut inte har någon nytta av skall straffas med dödsstraff.

Av vad jag förstått, drar sig inte Mattias för att säga vad han tycker och det är en bra egenskap. Men här tycker jag ändå att han borde tänka sig för litet extra, innan han offentliggör sina tankar. Det finns ju som bekant många med golfklubbar i vårt samhälle i dag, som nu kan tycka att det är lika OK att slå på sina golfbollar som på en av alla jagad f.d. våldtäktsman.

USA bättre?

Av , , 1 kommentar 4

Ibland stöter jag på förhållanden som får mig att undra över om ändå inte USA är bättre än Sverige i vissa sociala sammanhang.

Min frus son har startat en insamling till sin blivande svåger, som ligger på sjukhus efter en svår MC-olycka. Det som gäller i USA i sjukförsäkrings-sammanhang medför stora kostnader för den skadade och hans familj. Min fru framhåller att detta att hjälpa varandra i liknande sammanhang är ett uttryck för något fint hos amerikanerna, någonting som är djupt kulturellt förankrat.

När vi diskuterar saken närmare, inser vi att det inte är helt enkelt att dra några säkra slutsatser av förhållandet. Är det så att beredvilligheten att hjälpa varandra enbart beror på en ”inbyggd” sympatiskt inställning till sina medmänniskor? Eller är det i stället en direkt följd av den dåliga hälso- och sjukvårdsförsäkringen i USA?

För mig känns det inte bra att välja det andra av de båda alternativen, efter som det samtidigt skulle kunna vara ett accepterande av att ett dåligt samhällsstöd med automatik skulle frammana fina egenskaper hos enskilda individer. Den uppfattningen finns redan i politiska partier, som jag inte sympatiserar med.

När jag tänker på detta erinrar jag mig något som pappa gjorde för ca 60 år sedan. En familjeförsörjare i byn med många barn hade hamnat i ett svårt ekonomiskt läge grund av arbetslöshet, eller om det nu var sjukskrivning. Min pappa startade en insamling till familjen genom att på cykel ta sig runt till närliggande byar med en lista och helt enkelt tiggde ihop pengar till den utsatta familjen.

Om det var ett uttryck för ett dåligt utbyggt socialt skyddsnät i Sverige på den tiden, eller om det bara var ett uttryck för min käre fars empati och vilja att hjälpa medmänniskor i nöd, kommer jag aldrig att få veta.

Nu har jag i alla fall donerat några dollar till den illa skadade motorcyklisten i Michigan, USA.

 

Moderatkvinnan och arbetslinjen

Av , , 5 kommentarer 22

För en tid sedan ifrågasatte jag allvaret bakom Moderaternas s.k. arbetslinje, eller snarare den f.d. riksdagskvinnan från Lycksele och hennes syn på arbetslinjen.

Hon har nämligen valt att avstå från att ta ett arbete och i stället leva flott på bidrag från riksdagen. Hennes yrkesmässiga bakgrund finns inom sjukvården, där hon arbetat som chef på IVA vid Lycksele lasarett. Som sjuksköterska borde hon inte ha svårt att få jobb skrev jag i ett tidigare blogginlägg. Men sedan kolleger till henne, också de sjuksköterskor, i kommentarer påmint om oegentligheter i hennes tidigare jobb som sjuksköterska, misstänker jag att hon nog är ”körd” som sjuksköterska.

Häromdagen fick jag brevledes en kommentar från en anonym person i Lycksele, sannolikt moderat, som liksom alltid rycker ut för att försvara sina partikamrater. Kommentarerna och hans brev fick mig att ”forska” litet djupare i saken. Enligt hans skriftliga kommentar gäller detta beträffande moderatkvinnan:

”Vi är så glada över moderatkvinnan som är gift med en läkare, och som är ordförande i LIF, har med tränare utvecklat hockey här i Lycksele…

Det har dessutom blivit många moderater här i stan, för vi lyfts av hennes idéer. I slutet av månaden ska vi träffas och prata hatbloggar. Det kommer ett nytt brev och då får du veta mer.”

Vårdförbundets tidning Vårdfokus tog upp händelsen, som sannolikt inte underlättar för moderatkvinnan att i fortsättningen få jobb som sjuksköterska, i vart fall inte inom landstingets sjukvård.

Artikeln FINNS ATT LÄSA HÄR.