”I had a dream…”

Man behöver inte vara en känd person från USA, som det ju gick väldigt illa för, för att ha en dröm. Jag har också en dröm och för den blir jag nog inte skjuten. Drömmen kommer dessvärre aldrig att bli verklighet.

Vi flyger rätt så mycket. I dag slog mig en tanke eller snarare en tanke som min smarta fru förmedlade. Nu har den blivit en dröm för mig.

Vi retar oss ofta på turordningen efter vilken flygplan bordas. Helt OK tycker vi naturligtvis att det är, att handikappade som ofta behöver hjälp får stiga på först. Men varför skall också de som flyger i first class göra det?

Vår elaka tanke och numera min dröm är att alla de som betalt sin biljett själv ur egen plånbok får stiga på först. De som fått sin biljett betald av stat, landsting, kommun eller sin privata arbetsgivare borde få nöja sig med den förmånen och stiga på sist. Jag inser att jag generaliserar nu, men ganska säker är jag dock på att många, kanske de allra flesta i first class får sin biljett betald av andra. Om de väntar till sist, fylls ju dessutom ”säcken”/kabinen från botten. De plan som har first class  har ju dess platser längst fram i planet.

Vilken dröm det skulle vara för oss vanliga passagerare att se hur alla dessa med ”fribiljetter” skulle reagera, om de skulle bli de sista som fick borda planet!