Ett annat slag av valhemlighet

Av , , Bli först att kommentera 7

Vi har varit i USA flera gånger  tidigare under ett valår. Detta år skiljer sig från dessa i åtminstone ett avseende.

Tidigare har vi kunnat se små skyltar uppsatta på villatomterna med uppmaning att rösta på en av de båda stora partiernas huvudkandidater. Så är det inte i år, trots att ju bara är drygt två månader kvar till valet. Vi har faktiskt inte ännu sett en enda sådan skylt. Vi hade f.ö. förväntat oss en hel del ”Vote for Trump-skyltar” i vårt närområde. Men som sagt inte en enda, vare sig för Trump eller för Clinton.

Vi har tagit upp den frågan med några av våra bekanta här. Enligt dem är valfrågan det här året så infekterad att ingen vill öppet visa vem som har deras sympatier inför valet.

Dock har vi haft möjligthet att diskutera såväl Trump som Clinton med personer som företräder endera lägret.

Bli först att kommentera

Önskelistan på nätet

Av , , 2 kommentarer 3

Det finns en hel goda ideér här i Michigan, som borde tas över till Sveriges – om det nu inte redan är gjort förstås.

Ett brudpar t.ex. kan inför sitt bröllop registrera sig hos någon av de stora butikskedjorna och digitalt lägga ut sin önskelistan inför brölloppet. Inbjudna vänner och bekanta ges sedan kännedom om detta och kan då bege sig till butiken ifråga och köpa en present, som de då vet att brudparet vill ha. Hemma har de då redan gått igenom listan och bestämt sig för vad de vill köpa.

Det fina i detta är att sedan en sak är köpt från listan, markeras den som såld. Ingen risk längre att ett brudpar får fler än EN brödrost, eller fler än en av något annat. Eller årmintone mindre risk – alla har ju inte dator och internet.

I går valde vi presenter till min frus sons bröllop i lugn och ro hemma och åkte sedan in till Kalamazoo (Bed, Bath & Beond”) och köpte presenterna.

Ett minus i sammanhanget är kanske att brudparet själva i förväg kan logga in på sidan och se vad de kommer att få, men inte från VEM förstås.

2 kommentarer

Musikminne från 2015

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag börjar mer och mer att se fram emot vår USA-resa. Nu har jag tittat på en del videor från i fjol.

Det här ser väl trevligt ut? Kolla själva.

 

Bli först att kommentera

Rätten att fängsla

Av , , Bli först att kommentera 7

”Vettasjuk” som jag är och alltid har varit, har jag nu tagit reda på mer om den militära rätten att frihetsberöva människor under fredstid utan inblandning av polis, åklagare och domstol. Nog var väl detta ändå en märklig företeelse?

Enligt ”Militärbestraffningsförordning 1915″ var detta dock helt i sin ordning. Först 1973 fråntogs regementscheferna den unika rätten att fatta beslut om frihetsberövande av de värnpliktiga som han hade på sitt regemente.

När jag själv drabbades av beslutet om arrestering, var jag inte tillräckligt medveten för att tycka att det var på något vis märkligt att detta kunde ske utan inblandning av den myndighet som även då var den som normalt utdömde fängelsestraff. I dag tycker jag dock det.

HÄR FINNS MER ATT LÄSA om den militära bestraffningsförordningen från 1915.

Bli först att kommentera

Från sjuksängen till arresten

Av , , Bli först att kommentera 11

Arresten

1960 var det fullt möjligt att ens egen militär satte en i husarrest och t.o.m. bakom lås och bom utan inblandning av det civila rättsväsendet. För det behövdes ingen särskilt stor brottslighet. Detta hände mig, 728 Sjöström.

Brottet i sjuksängen
Hur kunde den förträfflige ”A-soldaten” 728 Sjöström bestraffas med hela fem dagar i den militära arresten? Här är förklaringen:

Under inläggning på sjukavdelningen med en ”allvarlig” förkylning bollade vi små rostfria medicinkoppar mellan oss en dag med syftet att ge dagen litet meningsfull sysselsättning. Samma sekund som jag kastade muggen till en medpatient, som led av allvarlig inbillningssjuka, öppnades dörren till salen och in kom den mycket stränga avdelningssjuksköterskan. Den inbillningssjuke avstod från att fånga medicinkoppen och muggen slog i väggen. Den inbillningssjuke och tillika skenhelige medpatienten spelade förstås helt oskyldig. Efter en snabbutredning konstaterades att jag var den som avfyrat projektilen. Straffet blev kasernförbud (husarrest) under den kommande helgen.

Avvikelse från kasernförbudet
728 Sjöström, alltså förbjuden att lämna kasernen, gjorde det ändå, nyförlovad som han var och med flickvännen boende bara ca en kilometer från I20. Naturligtvis upptäcktes det att 728 Sjöström hade avvikit trots straffet. Nu fick han påbackning av straffet med fem dagar i arresten. Inte heller den här gången var den civila rättsapparaten inblandad.

Flykten från arresten
Väl medveten om att det nog inte är här man skall berätta lumparhistorier fortsätter jag ändå med en om ”Flykten från arresten”:

Trots att madrassen togs bort från träbritsen dagtid, fick jag till sist nog med sömn. Tristessen tog helt över tillvaron och det särskilt sedan tillgänglig litteratur var läst från pärm till pärm (Bibeln och SoldiFält).
En sömnlös natt fick mig att närmare undersöka låsanordningen till min cell och fann då att jag faktiskt kunde forcera den med ett verktyg på den fällkniv, som man märkligt nog låtit mig behålla.
Väl ute i korridoren smög jag mig till dess ände, öppnade ett fönster och gick ut i det fria helt utan tanke på att rymma på riktigt. I stället gick jag runt den barackliknande byggnaden, öppnade dörren och gick in utan att föra något oväsen.
Jag glömmer aldrig de två vaktande ”Norsjöpajkarnas” förvånade min när jag visade mig i dörren till deras vaktrum och väckte dem från deras halvslumrande tillvaro. En min som snabbt ändrades till att bli närmast ett uttryck för deras egen rädsla att själva hamna i arresten, när jag sa att jag hade varit en sväng ner på stan.

Jag tror inte att militären i dag kan utdöma ovan beskrivna straff, åtminstone inte i fredstid. Vårt samhälle är åtminstone i detta avseende mera rättssäkert numera.

 

 

 

 

Bli först att kommentera