Inga kommentarer – varför?

Alltid när jag skrivit något här, som jag själv tyckt vara bra, och jag inte fått vare sig kommentarer eller ”likes” undrar jag för mig själv varför. Bara för mig själv i vanliga fall men nu gör jag det här. Jag tänker på gårdagens inlägg om äldreboendet med ”platser” och inte ”lägenheter”.

Oblyg som jag är tycker jag att mitt inlägg har en klar poäng. Det har lett till få ”likes” och kommentarer, dock för mig mycket värdefulla. Några av dem har hamnat på Facebook, där det finns en länk till blogginlägget. Varför nu inte fler kommentarer är för mig en befogad fråga. Den leder till följande funderingar:

Kan det vara så, att huvuddelen av de ansvariga för ordvalet bland politiker och anställda känner sig så generade och rent av dumgjorda, att de nu bara hoppas att inlägget skall glömmas. Jag kan ju knappast begära att de skall ”lika” sitt eget dumma ordval. Inte heller kan jag begära att de skall försöka i kommentarer att argumentera för det och av mig få ytterligare skäl som omöjliggör ett fortsatt användande av ordet ”platser” i stället för ”lägenheter”.

De uteblivna, men enligt mig synnerligen befogade, reaktionerna på blogginlägget kanske i stället beror på att jag inte lyckats göra min ståndpunkt tillräckligt klar. Det man inte förstår, är det förstås svårt att kommentera på ett framgångsrikt sätt. Man fortsätter i stället att tycka att det är helt OK att erbjuda kommunens äldre en ”plats” att flytta till och inte en ”lägenhet”. Mitt påstående att ordvalet har betydelse för den attityd som personalen intar gentemot hyresgästerna, eller skall vi säga ”platsinnehavarna”, förstår man sannolikt inte heller.

Andra avstår kanske från att kommentera det dumma inlägget av ren hänsyn till gamlingen som skrivit det. Han måste skonas från läsarnas missaktning, tänker man kanske. Det han skrivit visar bara att han inte alls fattat vad det hela går ut på och att det enda viktiga är att han och andra med tiden kommer att platsa för de ”platser” som det nya bygget erbjuder. Varför då hänga upp sig på ordvalet?

Kan det möjligen finnas andra skäl för de ansvariga och andra att behandla mitt inlägg med tystnad? Att nämna några sådana, kunde ju vara ett uppslag till kommentarer.

Utan att veta vågar jag gissa att ordet ”platser” används lika felaktigt från myndighetshåll också. Men måste vår kommun därför också göra det?

 

2 kommentarer

  1. Sonja

    Hej
    Jag måste erkänna att jag inte har reflekterat över ordvalet utan bara gått i gamla fotspår. Jag har i processen för ett nytt boende hela tiden pratat om platser. Men det är inte helt lätt, vid ett biståndsbeslut så beviljas man ju en plats i särskilt boende. I det ingår mera än en lägenhet, det handlar också om den omsorg man får där. Det har också i processen varit viktigt att prata om att det behövs både lokaler och driftspengar till den omsorg som ska bedrivas.
    Precis som du skriver så är det viktigt att använda språket på ett medvetet sätt. Att prata om lägenheter tror jag också visar på ett tydligare sätt att det handlar om ett eget hem än att prata om platser. Kan det medverka till förbättringar av attityder och förhållningssätt så ska vi göra det vid alla tillfällen där det är lämpligt.

    • Karl-Gustav Sjöström (inläggsförfattare)

      Hej! Tack för den kommentaren. Hur biståndsbeslutet formuleras borde väl inte vara ett hinder för att sluta att prata om platser i boendet? Går det inte att bevilja just ett ”boende” där inklusive allt som ingår i det? Jag har nu snabbkollat på Sveriges kommuners och Landstings hemsida utan att där hitta begreppet ”platser”, men som sagt bara snabbkollat. Skall kolla bättre nu.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.