Fastighetsskatten i USA

Av , , Bli först att kommentera 4

Property tax

Vi äger ett hus i USA. I går kom räkningen på ”the property tax”, vinterdelen. Den innehåller saker som får mig att undra.

I räkningen ingår en mängd saker. Med den betalar vi till skolverksamheten, museet, parkerna i countyt, ett college, brandskyddet m.m. Till skolan bidrar vi med hela 600 dollar!

Så vitt jag förstått, betalar vi här i Sverige för de uppräknade delarna med den skatt som dras från våra inkomster.

”Utredning” pågår. Hur de betalar till skolan som INTE äger hus, måste jag ta reda på. I´ll keep you informed.

Vapnen i USA

Av , , Bli först att kommentera 2

Number of guns

I går kväll såg jag på TV den brittiska dokumentären ”USA:s beväpnade barn”. Den fick mig än en gång att titta närmare på vapenförekomsten i USA.

Programmet började med att visa en fyraåring som på sin födelsedag fick ett gevär som present. Pappans stora önskan var att skulle få lära sin dotter att jaga precis som hans far hade lärt honom det. Men redan vid den första skjutövningen fick det lilla barnet en stöt i hakan av rekylen från geväret. Sedan ville hon inte skjuta mer. Men pappan gav sig inte, tog råd från sin pappa och fortsatte göra sin lilla dotter till en god skytt.

Nu har jag via vårt förträffliga internet försökt ta reda på vilka de tio länder är som har flest civila vapen.

Så här ser det ut:

På 10:e plats är Kanada

  • Uppskattat antal: 9 950 000
  • 31 vapen per 100 invånare

På 1:a plats är USA

  • Uppskattat antal civila vapen: 270 000 000
  • 89 vapen per 100 invånare

Mellan dessa länder återfinns

Thailand 10 000 000 (16 per 100 inv.)

Yemen 11 500 000 (55 per 100 inv.)

Brasilien 14 840 000 (8 per 100 inv.)

Mexico 15 500 000 (15 per 100 inv.)

Pakistan 18 000 000 (12 per 100 inv.)

Tyskland 25 000 000 (30 per 100 inv.)

Kina 40 000 000 (5 per 100 inv.)

Indien 45 000 000 (5 per 100 inv.)

Nu upptäcker jag att uppgiften om antalet civila vapen i USA skiljer sig mellan vad som sägs i bilden och min uppställning. I det här sammanhanget spelar inte skillnaden någon roll alls. Källan bakom bilden ser i vart fall högst trovärdig ut.

Omvärldsstrategen då…?

Av , , 2 kommentarer 23

I går och i dag informeras vi om allt resande utomlands som görs av Umeå kommuns IT-folk och chefer. Efter att noggrant ha läst gårdagens och dagens reportage om detta, slås jag av en viktig sak.

Genomgående tycks vara att man vill försvara resandet med behovet av omvärldsbevakning. Och det behovet tycks väldigt många olika personalkategorier ha att döma av listan på deltagare i resorna.

Men en viktig och för mig självklar befattningshavare har tydligen inte fått följa med. Jag hittar inte henne bland dem som nämns i artiklarna. Jag tänker förstås på kommunens egen omvärldsstrateg, tidigare kommunchef i Vännäs kommun. Finns hon inte längre kvar på anställningen som omvärldsstrateg eller var hon trots allt med på resorna men reste inkognito?

Nu skall kommunen utreda allt resande och EN slutsats borde vara att man i fortsättningen inte får glömma omvärldsstrategen, när man ger sig ut i omvärlden för att ”bevaka” den.

Inga kommentarer – varför?

Av , , 2 kommentarer 9

Alltid när jag skrivit något här, som jag själv tyckt vara bra, och jag inte fått vare sig kommentarer eller ”likes” undrar jag för mig själv varför. Bara för mig själv i vanliga fall men nu gör jag det här. Jag tänker på gårdagens inlägg om äldreboendet med ”platser” och inte ”lägenheter”.

Oblyg som jag är tycker jag att mitt inlägg har en klar poäng. Det har lett till få ”likes” och kommentarer, dock för mig mycket värdefulla. Några av dem har hamnat på Facebook, där det finns en länk till blogginlägget. Varför nu inte fler kommentarer är för mig en befogad fråga. Den leder till följande funderingar:

Kan det vara så, att huvuddelen av de ansvariga för ordvalet bland politiker och anställda känner sig så generade och rent av dumgjorda, att de nu bara hoppas att inlägget skall glömmas. Jag kan ju knappast begära att de skall ”lika” sitt eget dumma ordval. Inte heller kan jag begära att de skall försöka i kommentarer att argumentera för det och av mig få ytterligare skäl som omöjliggör ett fortsatt användande av ordet ”platser” i stället för ”lägenheter”.

De uteblivna, men enligt mig synnerligen befogade, reaktionerna på blogginlägget kanske i stället beror på att jag inte lyckats göra min ståndpunkt tillräckligt klar. Det man inte förstår, är det förstås svårt att kommentera på ett framgångsrikt sätt. Man fortsätter i stället att tycka att det är helt OK att erbjuda kommunens äldre en ”plats” att flytta till och inte en ”lägenhet”. Mitt påstående att ordvalet har betydelse för den attityd som personalen intar gentemot hyresgästerna, eller skall vi säga ”platsinnehavarna”, förstår man sannolikt inte heller.

Andra avstår kanske från att kommentera det dumma inlägget av ren hänsyn till gamlingen som skrivit det. Han måste skonas från läsarnas missaktning, tänker man kanske. Det han skrivit visar bara att han inte alls fattat vad det hela går ut på och att det enda viktiga är att han och andra med tiden kommer att platsa för de ”platser” som det nya bygget erbjuder. Varför då hänga upp sig på ordvalet?

Kan det möjligen finnas andra skäl för de ansvariga och andra att behandla mitt inlägg med tystnad? Att nämna några sådana, kunde ju vara ett uppslag till kommentarer.

Utan att veta vågar jag gissa att ordet ”platser” används lika felaktigt från myndighetshåll också. Men måste vår kommun därför också göra det?

 

Ords betydelse

Av , , Bli först att kommentera 9

I dagens VK kan man ta del av det positiva beskedet att Vännäs kommun tänker bygga ett nytt s.k. särskilt boende i kommunen. Det beskedet är positivt och det inte minst därför att det ju är en bekräftelse på att ansvariga politiker till sist har insett att hemtjänsten inte i alla lägen kan ersätta särskilt boende. Inte ens om den är ”Sveriges bästa”.

Ordvalet i artikeln som sannolikt också är det som används av politiker och anställda inom äldreomsorgen i dag, förtar dock en del av det positiva i att ett nytt särskilt boende kommer att byggas. Hur ser man egentligen på boendet som sådant? Och hur ser man på dem som kommer att bo där? Hur kommer de t.ex. att benämnas. Blir de patienter, som den sverigeberömde professorn från Umeå nog skulle benämna dem, eller blir de något annat?

Under min aktiva tid som anställd inom äldreomsorgen i Vännäs, insåg i stort alla betydelsen för verksamheten av att använda rätt ord när vi pratade och skrev om den. Servicehus och ålderdomshem var på den tiden, liksom också nu, en boendeform. De boendes rum eller lägenheter var deras hem. Bara den insikten bidrog kraftigt till den attityd alla intog, när de besökte deras hem. Det kändes självklart att i de äldres hem sätta vederbörandes personliga integritet och självbestämmande i första rummet. Det var alltså inte som om man gick in till en patient i en sjuksal på NUS.

På den tiden var det inte så ovanligt att man också använde uttrycket ”intagen” för den som flyttat till boendet. Tyvärr hör jag en del säga så även i dag.

Nu skall man alltså bygga ett slags hyreshus för äldre och handikappade. Där flyttar man in sin egen lilla lägenhet och får också ett riktigt hyreskontrakt, precis som alla andra hyresgäster. Varför det inte inte benämns hyreshus, vilket det ju är, kan man ju fråga sig. Kan det bara vara så, att det inte kommer finnas en vanlig kö till lägenheterna, utan rätten att flytta dit kräver en biståndsutredning och sedan ett beslut enligt socialtjänstlagen?

Mot ovanstående bakgrund begriper jag inte varför man pratar om det antal PLATSER som skall erbjudas i boendet och inte i stället antalet LÄGENHETER. Man behöver bara försöka tänka sig ett ”vanligt” hyreshus, där man skulle kalla lägenheterna för ”platser”, så inser man hur tokigt det är att tala om platser i vårt nya äldreboende.

I ett sjukhus erbjuder man ett antal platser för patienterna. Andra verksamheter i kommunen och utanför den talar man om platser, vilket måste anses ok. De bör man dock inte göra i någon som helst boendeform.