Samernas nationaldag

I går var det samernas nationaldag. Detta fick mig att tänka på de många åren av mitt liv, där de samiska frågorna var aktuella för mig på ett helt annat sätt än i dag.

Min svärfar, samediakonen Arvid Kaddik, från Arjeplog var på den tiden tämligen känd bland samerna, för vilka han enträget arbetade både med stora och små frågor såväl för enskilda samer som för samerna i stort. Han bidrog starkt till mina erfarenheter av samernas liv.

Han var djupt religiös och hade bl.a. något som kallades venia och kunde därför hålla gudstjänster i kyrkan. (Veniat kallas en person som av kyrkoherde eller biskop fått venia – fullständig benämning venia concionandi, ett specialtillstånd som ger icke-prästvigda rätt att predika vid gudstjänst i Svenska kyrkan).

Han var i många år aktiv inom högern. En och annan politisk diskussion hade vi förstås genom åren. Hans övertygelse om sitt partis förträfflighet, gjorde att jag för det mesta fann det klokast att byta samtalsämne och generöst låta hans ståndpunkt ”vinna”. Jag minns mycket väl hans reaktion, när Carl Bildt valdes till partiledare. Kanske var det bara åldern som fick honom att inte gilla detta. Carl Pilt föredrog han i var fall att kalla honom.

I en ljudupptagning daterad 1943 kan man höra honom jojka. Det märkliga är att han under vår nära 40 års långa bekantskap inte nämnde ett enda ord om detta. Inte heller jojkade han någon enda gång för oss.

Kanske visste han inte att hans jojk skulle arkiveras. Att den i dag skulle vara åtkomlig för alla på vår jord, som har tillgång till internet, visste han definitivt inte.

Arvid bodde i Arjeplog och dog där på sjukstugan med sin fru Sigrid, dottern Karin och jag vid sin sida. Nyårsaftonen 1994 blev hans sista. På nyårsdagen 1995 avled han i en ålder av 91 år.

Hans jojk ”lever” fortfarande och här kan man lyssna på den.