Bara en röd punkt…

Av , , Bli först att kommentera 4

Än så länge finns det bara en röd punkt på kartan, men snart finns också vi där.

För dem som tänker hälsa på kan jag nämna att det bara att ta sig tvärs över nedre delen av Lake Michigan från O´Hare, Chicago, räknat för att komma till oss. Det går förstås också att göra som vi och hyra en bil och runda sjön för en ca 2½ timmes bilfärd.

Mer om nordnet

Av , , Bli först att kommentera 4

NordnetNY

 

Nordnet är alltså banken, som inte accepterar en av överförmyndarkontoret utsedd förvaltare, och som väljer att i stället kommunicera med den person som satts under förvaltarskap.

Jag refererar nu till mitt förra blogginlägg, där jag bl.a. ifrågasatte nordnets sätt att hantera den viktiga och nästan ”heliga” banksekretessen. Banken gav nämligen inloggningsuppgifter till huvudmannens investeringssparkonto men inte till hens förvaltare.

Detta och andra omständigheter fick mig att för en dryg vecka sedan i ett e-brev säga upp kontot ifråga samt att förklara skälen till det.

I går fick jag ett svar på mitt brev. I det bad man om ursäkt för vad som hänt. Man fortsatte att skylla allt på banksekretessen, dock utan att förklara hur det kom sig att man hade lämnat ut inloggningsuppgifter till min huvudman!

I e-brevet gavs beskedet att man inte kunde godta en uppsägning av kontot annat än om den gjorts via ett särskilt formulär på bankens webbplats!! Kommuner, stat och landsting beskylls ibland för byråkrati. Det finns uppenbarligen på andra ställen också.

När jag sedan försökte göra det den vägen, visade det sig att jag behövde logga in bl.a. för att få tag på kontonumret till det konto jag ville säga upp! Logga in utan användarnamn och lösenord är ju som bekant omöjligt.

Det hela fick till sist sin lösning genom att banken bröt mot vad som tidigare inte skulle vara möjligt på grund av banksekretessen. Man gav mig kontonumret per telefon!

Banksekretessen!

Av , , Bli först att kommentera 10

Banksekretessen är viktigt för såväl bank som bankkunderna, men ibland fungerar den dåligt, ja rent av erbarmligt dåligt.

Jag har nu under minst en månad försökt öppna ett investeringssparkonto för ett långsiktigt sparande för en av mina huvudmän. Den nödvändiga kommunikationen mellan mig och banken har till sist lett till att jag gett upp och sagt upp kontot.

Trots inlämnat bevis på att jag är vederbörandes förvaltare, har man sett mig som vilken obehörig som helst. Frågor från mig via e-post har alla lett till uppmaning till mig att logga in eller ringa. Tre-fyra telefonsamtal har inte gett svar på mina frågor.

Den s.k. droppe, som fick bägaren att rinna över var när man i e-brev meddelade mig att man inte kan lämna ut några inloggningsuppgifter (trots att man uppmanat mig att logga in!), eftersom jag bett att kontot skulle ha överförmyndarspärr och även fått ett skriftligt besked om att det fått ett sådant.

Men trots det beskedet, så skickar banken uppgift om användarnamn och lösenord till min huvudman, d.v.s. den person som jag är förvaltare för och vars ekonomi jag är satt att sköta.

Bankens namn är nordnet – med litet ”n” -, som jag alltså inte alls vill rekommendera för vanliga småsparare i vart fall.

 

 

 

Överförmyndarinfo i Vännäsfullmäktige

Av , , 1 kommentar 9

I går lyssnade jag till en, där här gången, tekniskt perfekt webbsändning från kommunfullmäktige i Vännäs.

Där gavs bl.a. en mycket bra information om överförmyndarverksamheten av två företrädare från Umeå kranskommuners gemensamma överförmyndarnämnd. Frågor ställdes av ledamöterna och svar gavs.

En av ledamöterna tog upp en fråga, eller ”lyfte” den som många föredrar att kalla det, där en god man fick vidkännas en illa dold kritik. Hen hade nämligen sålt två skogsfastigheter efter det att huvudmännen hade flyttat till kommunens äldreboende.

Eftersom den beskrivningen av händelserna nästan precis stämde in på mig, lyssnade jag förstås extra noga på det svar som ledamoten fick på sin frågor i sammanhanget. Svaret var dessvärre inte särskilt upplysande. Självklart förstår jag förstås att man inte kunde ge sig in på de enskilda ärendena.

Jag har faktiskt som god man/förvaltare sålt just två skogsfastigheter. Inte helt själv utan naturligtvis med hjälp av en mäklare. Och det var ingenting som jag kunde göra helt på eget bevåg som den frågande fullmäktigeledamoten tycks tro att gode män kan.

Enligt överförmyndarkontorets rutiner behövde jag först ansöka där, om det var ok att sälja fastigheterna. Huvudmännen saknade själva helt förmåga att bedöma nödvändigheten av försäljningen. Överförmyndarkontoret krävde bl.a. yttrande från huvudmännens närmaste släktingar samt ett värderingsutlåtande från godtagbart håll. Först efter klartecken från överförmyndarkontoret, kunde jag så överlämna försäljningsärendet till mäklare.

När till sist köparna var utsedda, krävde överförmyndarkontoret ytterligare handlingar, för att skriftligen godkänna försäljningen.

Utifrån denna beskrivning, tycker jag att ledamotens kritik mot gode mannen borde riktas mot överförmyndarkontoret i stället. Gode mannen har faktiskt bara initierat försäljningen, som blivit av utifrån överförmyndarkontorets rutiner.

Bäst att tillägga att det inte var mig , som fullmäktigeledamoten åsyftade.