Överförmyndarnämnden och rättssäkerheten

Överförmyndarnämnden (Öfn) i Umeå har i sin lovvärda strävan att skydda personer satta under godeman- eller förvaltarskap fattat ett ”olagligt” beslut. Rättssäkerheten för mig som god man känns därmed klart försvagad.

Jag har nämligen anlitat extern hjälp med att göra en s.k. årsräkning och sedan låtit min huvudman betala kostnaden för detta. Så har jag gjort några gånger tidigare när kostnader uppstått för extern hjälp som jag har tagit av mäklare vid försäljning av två skogsfastigheter och för deklarationshjälp, när huvudmannen varit företagare.

Öfn har accepterat att huvudmännen fått stå för de kostnaderna. Kostnaden för årsräkningen fick däremot Öfn att besluta att den kostnaden skulle betalas av mig.

Öfn var övertygad om att betalningsansvaret var mitt och konstaterade ”… att det viktigaste är att hålla huvudman X skadelös trots god mans agerande och betalar därför ut ersättning för uppkommen kostnad till X”. Ingenting sas då om att det aktuella beloppet skulle betalas av mig. En månad senare kom ett nytt beslut från Öfn. I det sägs att jag skulle faktureras det belopp som nämnden betalat ut till huvudmannen.

Nu stod jag alltså inför en situation, där jag hade att antingen utgå från att nämnden hade författningsstöd för sitt beslut, lugnt invänta fakturan på 4 000 och sedan betala den (någon faktura har f.ö. ännu inte kommit, fyra månader efter beslutet!) eller protestera.

För första gången valde jag att överklaga ett myndighetsbeslut. I går fick jag svar på min överklagan från Umeå Tingsrätt med följande klara besked.

Tingsrätten bifaller överklagandet och undanröjer överförmyndarnämndens beslut av den 23 augusti 2017, § 130

Av protokollet framgår vidare att överförmyndarnämnden inte har något stöd i föräldrabalken för att ålägga en god man betalningsansvar för viss kostnad. Vidare sägs att en förvaltningsmyndighets beslutanderätt måste i varje fall ha författningsstöd.

Sista ordet är kanske ändå inte sagt i och med detta. Överförmyndarnämnden kan överklaga till Hovrätten för Övre Norrland. Där krävs dock s.k. prövningstillstånd.

Skulle ärendet hamna där, är förstås huvudfrågan om hovrätten kan hitta det författningsstöd som inte tingsrätten kunde hitta!