Ansvarsfrågan

Av , , Bli först att kommentera 9

Fler och fler börjar nu att fundera över vem eller vilka det är som är ansvariga för den rätteligen ifrågasatta medicinhanteringen inom Umeå kommuns olika verksamheter.

Av dagens VK-artikel framgår det med all önskvärd tydlighet att missförhållandena varit kända för såväl MAS, olika chefer och ett antal politiker sedan lång tid tillbaka. Men det har inte räckt eftersom allt har kunnat fortsätta.

MASarna har tvivelsutan ett ansvar dels för att hanteringen kunnat uppstå men också för att den fått fortgå. Att ett tungt ansvar vilar på dem, torde ingen kunna ifrågasätta. De är rent av de som hade makt att stoppa det hela. Besvärande är det förstås att en tidigare kollega till dem sägs ha gett klartecken till hanteringen.

Ansvaret hos chefer på olika nivåer är förstås lika odiskutabelt. Just deras vida ”ansvar” brukar ju f.ö. vara ett av argumenten till deras jämförelsevis höga löner. Här har de kunna ge order och skriva nya rutiner, men att sedan följa upp frågan för att förvissa sig om att en förändring skett, har sannolikt inte deras tid räckt till för.

På någon nivå i kommunen anses det ”yttersta ansvaret” för vad som kommunen arbetar med ligga. Oklart torde det dock vara om det rent av ligger hos kommunfullmäktige eller ”bara” hos aktuell politisk nämnd. Oklart åtminstone för mig.

Men hur kan man i detta ärende utkräva ett politiskt ansvar? Även om frågan formellt tagits upp i ett sammanträde och man i skarpa och tydliga ordalag beslutat att hanteringen inte skulle få fortsätta, så skulle åtgärder för att stoppa den falla på ansvariga chefer och MAS. Men de kände ju redan till missförhållandet men hade brustit i sin förmåga att stoppa det hela! Ett politiskt beslut i ryggen hade knappast varit till någon nytta alls.

Mot denna bakgrund vill jag därför hävda att hur stort och hur odiskutabelt det politiska ansvaret för all kommunal verksamhet än är, så måste de politiska besluten och intentionerna verkställas av kommunens tjänstepersoner.

Frestande nära är det att under ett valår tro, att det finns krafter som vill ”skylla” det aktuella missförhållandet på den politiska majoriteten i kommunen. Jag hoppas dock att det finns väljare som inser hur litet man ändå hade kunnat göra åt saken från politiskt håll trots sitt ansvar för verksamheten.

 

Bli först att kommentera

lex Maria då?

Av , , Bli först att kommentera 7

Är det fler än jag som undrar nu över uteblivna anmälningar av olika slag i medicineringsskandalen?

Betydligt oskyldigare händelser brukar leda till att ansvariga gör en s.k. lexmariaanmälan. Och det då inte för att sätta dit någon som betett sig felaktigt i verksamheten utan främst för att få händelsen utredd i syfte att sedan kunna undvika att den händer igen.

Här har VK klart visat att vissa saker som man funnit har varit farliga för de boende. I detta har man haft stöd av en rikskänd professor. Något för lex Maria kan man tycka.

VK har också klart slagit fast olagligheten i vad som skett. Att återanvända engångsmateriel skulle generellt sett vara olagligt. I det konstaterandet hängde t.o.m. diskandet och återanvändandet av medicinkoppar av plast. Möjligen var det ett misstag att också förklara den hanteringen som lagstridig.

Skäl tycks utan tvekan finnas för en anmälan enligt lex Maria och den kanske kommer.

Att kommunen inte heller har polisanmält saken, måste väl tyda på att man fortfarande inte anser att något olagligt har förekommit i sammanhanget. Eller så har man bara inte hunnit med den delen.

Att en tidigare MAS uppmanat personalen till att olagligen använda avlidnas läkemedel till andra, är väl värd en polisutredning bara det?

Inte undra på att de båda vid presskonferensen närvarande MASarna, lämnade presskonferensen innan den var avslutat. De kunde naturligtvis varken kommentera eller försvara en f.d. kollegas bidrag till den olagliga medicinhanteringen. De måste dessutom ha insett att deras auktoritet som medicinsk ansvariga sjuksköterskor i och med kollegans agerande gett skäl att ifrågasätta den.

 

Bli först att kommentera

Medicinhanteringen – igen!

Av , , Bli först att kommentera 6

Vk har utan tvekan avslöjat någonting mycket anmärkningsvärt, när det medicinhanteringen i vissa av de boenden och andra verksamheter, där mediciner hanteras. Må så vara att en del av av gårdagens avslöjande var i svagaste laget.

Vad undrar över nu är att så få andra brytt sig avslöjandet. Jag tänker då inte bara på andra tidningar, radion och Västerbottensnytt. Möjligen har jag missat vad de har rapporterat.

Bara en av kommunens politiker – om han nu är det – har på eget initiativ tagit upp frågan. Andra har bara svarat på frågor från VK.

Bli först att kommentera

Medicineringsskandalen fördjupas!

Av , , Bli först att kommentera 9

I dag kommer ett nytt avslöjande från VK:s grävande journalister. De kan nämligen berätta om slarv vid diskningen av medicinkoppar.

Förr i tiden användes stabila medicinkoppar i rostfritt stål. Dessa diskades och användes sedan om och om igen. Allteftersom byttes de ut mot medicinkoppar i plast. Säkert inte ur miljösynpunkt men som ett sätt att slippa arbetet med diskningen.

Nu avslöjas alltså att man börjat diska och återanvända engångsmedicinkopparna och t.o.m. slarvat med diskningen, vilket förstås aldrig kunde hända på de rostfria kopparnas tid.

En sådan skandal! Dessutom skulle det vara olagligt enligt VK-artikeln. Berätta i nästa artikel, Monica G Engström och Catarina Saha, var ni har funnit att det skulle vara olagligt att diska och sedan på nytt använda en medicinkopp avsedd för engångsbruk!

 

Bli först att kommentera

Vännäsfullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 4

I dag frågar jag mig själv, vad som är ”fel” med mig som ägnade lejonparten av gårdagen åt att följa kommunfullmäktige sammanträde via webben. Dock ångrar jag inte att jag gjorde det.

Först måste jag förstås medge, att min ”insats” i sammanhanget på inte sätt kan jämföras med alla de nitiska, folkvalda personernas insats som i demokratins namn och med stora krav på såväl kunnande som engagemang liksom jag valde bort det fina vårvintervädret och höll sig inomhus t.o.m. längre än vad jag gjorde. All heder åt dem och det helt oberoende av partifärg.

För mig blev den stora frågan förstås vad som gjordes och sas om vård- och omsorgsförvaltningens stora underskott för 2017 och det minst lika stora som kan befaras för innevarande år. Efter många inlägg och repliker blev orsaken till fullmäktiges beslut inte särskilt begripligt.

Direkt som kommunalrådet påmint om att det ju faktiskt var årsredovisningen för 2017 som skulle behandlas och inte en utökning av vård- och omsorgsförvaltningens budgetram för 2018, trodde jag att frågan skulle vara färdigdiskuterad.

Men så var den inte – långt därifrån. Genast hävdade oppositionsrådet, att det visst var OK att man samtidigt diskuterade och fattade beslut om hur det oväntat stora överskottet från 2017 kunde användas för att utöka vård- och omsorgsförvaltningens budgetram för 2018. För den uppfattningen fick han stöd från andra partier.

Men så kom den information, som jag än en gång trodde skulle sätta stopp för tankarna att använda överskottet på ett sätt som C och andra partier tyckte. Det påstods då nämligen att kommuner enligt ”lag” eller någon slags centralt ifrån kommande stadgande eller reglemente inte hade rätt att föra över ett överskott från ett år till nästkommande år. Den rätten eller möjligheten finns bara enligt RUR (?) och då bara om lågkonjunktur råder.

Uppfattningen att det skulle vara olagligt att föra över en del av överskottet från 2017 till 2018, var dock inte starkare än att man till sist på kommunalrådets inrådan i det slutliga beslutet tog bort formuleringen att det skulle vara lagstridigt att göra så.

Vård- och omsorgsförvaltningens mångmiljonunderskott för 2017 ”efterskänktes” till sist i full politisk enighet.

Nu väntar jag och säkert många andra på ett väldokumenterat besked om vad som egentligen gäller. Olagligt eller ej är frågan?

 

Bli först att kommentera

Medicinhanteringen

Av , , Bli först att kommentera 7

Det närmast skandalartade avslöjandet av hur överbliven medicin hanteras i Umeå kommuns särskilda boenden och på andra ställen inom kommunens verksamhet, får mig att tänka tillbaka ett antal år.

Under mer än 20 år var jag föreståndare för ett av kommunens ålderdomshem. Medicinen som de boende var ordinerade betalades på den tiden av kommunen. När en boende avled eller fick sin medicin utsatt (= ordinationen avbröts), blev det direkt vårt ansvar att ta hand om den, d.v.s. återlämna den till apoteket.

I samband med Ädel-reformen tillkom en ny yrkesgrupp; de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna (MASARNA). Innan dess klarade vi själva sjukvårdsansvaret med hjälp och överinseende från läkare och distriktssjuksköterskor. Många av oss var frågande inför det nya och lagstadgade kravet på en MAS i kommunen.

Av VK-artikeln har jag kunnat läsa att Umeå kommun har två medicinskt ansvariga sjuksköterskor samt ett antal ”läkemedelsrumsansvariga” sjuksköterskor och att den nu offentliggjorda olagliga hanteringen av överblivna läkemedel varit känd för dem en längre tid, men uppenbarligen fått fortsätta.

”MASARNAS” roll i sammanhanget bör därför utredas närmare men kan redan utan utredning kraftigt ifrågasättas.

Bli först att kommentera

En demokratifråga rent av?

Av , , Bli först att kommentera 5

Just nu retar jag mig på makthavare som gärna i blogginlägg berättar om sin klokskap i olika ämnen. Sedan bryr de sig så litet om vad läsarna tycker, att de inte ens tar sig tid att släppa fram deras kommentar.

Nog hör det väl ändå till något grundläggande i en demokrati att de folkvalda på olika sätt talar om för sina väljare och även presumtiva väljare vad de tycker i olika frågor.

Och nog är det väl en lika grundläggande sak för demokratin, att den folkvalde sedan fortsättningsvis är öppen för vad vederbörandes väljare sedan tycker om det sagda?

Bloggande makthavare som inte ens släpper ut de kommentarer de får på sina inlägg torde heller knappast bry sig om att läsa kommentarerna. Som ett uttryck för sin maktfullkomlighet anser de sig tydligen inte behöva någon kommentar till vad de skrivit. Det vet ju redan bäst.

Kanske tar jag i litet för kraftigt nu, men är det ändå inte en hot mot demokratin, när makthavare nöjer med sina egna monologer och skyr alla dem som vill få till stånd en dialog?

Skulle nu allt ändå bero på tidsnöd och inte på en bristande demokratisk inställning hos makthavarna, borde väl ändå något göras åt deras arbetssituation. Ingenting kan väl vara viktigare än att värna om vår demokrati.

Bli först att kommentera

Negligerade kommentarer

Av , , Bli först att kommentera 6

Hur skall man se på bloggare, som uppenbarligen har tid att skriva blogginlägg, men som inte anser sig ha tid att släppa fram de kommentarer som inlägget får?

När detta beteende gäller politiker, blir jag särskilt oroad. Den politiker som säger sig sakna de få sekunder som krävs för att släppa fram en kommentar, tycks dessvärre också sakna den grundläggande kunskapen om att att hen inte kan agera helt på egen hand utan faktiskt också måste lyssna till sina väljare.

Som sagt att släppa fram en kommentar tar några få sekunder. Att också läsa en den klarar man i de flesta fall på mindre en 60 sekunder. Något direkt krav på att också kommentera kommentaren finns inte.

Min rekommendation till alla makthavare, som ständigt tycks lida av tidsnöd, ödsla inte tid på att skriva blogginlägg, om er tid sedan inte räcker till för låta bloggläsaren komma till tals genom publicera kommentarer från vederbörande!

Av den språkliga kvalitén på många av dess makthavares inlägg är det frestande nära att misstänka att det inte alltid är de själva som skrivit inläggen. Ytterligare ett skäl till att de borde ha tid själva att släppa ut eventuella kommentarer.

Bli först att kommentera

Rättvisans kvarnar…

Av , , Bli först att kommentera 7

Rättvisans kvarnar sägs mala långsamt och det är kanske bra trots allt, men samtidigt frustrerande för den som väntar. Här kommer ett litet exempel på ett långsamt malande, där det faktiskt inte är helt lätt att förstå den långa tid som malandet tycks behöva.

En domstol, Tingsrätten, fattar ett beslut den 15 december 2017. I beslutet anges att tiden för överklagan löper ut den 5 januari 2018, d.v.s. den normala besvärstiden på tre veckor.

Den myndighet som fattade det beslut som jag sedan överklagade, Umeå kommuns överförmyndarnämnd, glömdes bort av Tingsrätten och fick först domen sedan man frågat efter den. Då hade det hunnit bli den 9 januari!

Överförmyndarnämnden, som tydligen ville överklaga Tingsrättens dom, ansökte då hos Hovrätten (!) om ”Återställande av försutten tid”, d.v.s bad om att få överklaga trots att besvärstiden löpt ut redan den 5 januari.

Kvarnarna mal vidare och den 15 mars 2018 hade Hovrätten klurat ut den knepiga, juridiska frågan, huruvida överförmyndarnämnden skulle få överklaga trots att Tingsrätten inte hade gett nämnden den information som den behövde för att inkomma med sin överklagan i tid.

Överförmyndarnämnden har nu återfått den tid som den ”försuttit” och kan nu överklaga det tingsrättsbeslut som nämnden inte gillar. Det skall ske före den 14 april 2018.

Uppgiften i VK den 14 februari om att beslutet hade överklagats, var alltså inte riktigt, eftersom överförmyndarnämnden bara först här om dagen KAN överklaga. För detta behövdes alltså en dom i Hovrätten för övre Norrland.

Rätt skall vara rätt. Och än är inte ärendet ”färdigmalet”…

 

Bli först att kommentera

Vanvården

Av , , Bli först att kommentera 17

För en tid sedan gjorde jag här ett inlägg, där jag utifrån erfarenhet och kunskap inom äldreomsorgen, pekade på en tänkbar orsak till att mannen från ett äldreboende i Umeå befanns vara oacceptabelt smutsig.

Ingen kommenterade det inlägget. Många torde dock ha skakat på huvudet och undrat hur det nu står till med undertecknad. Av hänsyn till min ålder besparade man mig från gissningar i den riktningen. Naturligtvis har jag följt ärendet.

Inte överraskande har den politiska oppositionen i händelsen sett ett utmärkt medel att kritisera den sittande majoriteten. I dag gör det moderata kommunalrådet Anders Ågren det i en insändare i VK. Jag gissar att han personligen helt saknar praktisk erfarenhet av arbeta med äldre, som i stort sett bara har sin rätt till självbestämmande kvar.

Han tycks tro att fastställda ”rutiner” helt skulle kunna lösa problem som uppstår, när personalen har att göra med en äldre som inte vill duscha. Inga rutiner i världen skulle lätt lösa alla problem i en sådan situation. Framförallt skulle de inte kunna frånta den myndige pensionärens rätt att säga nej. Inte ens sådana rutiner som han och hans borgerliga kamrater har formulerat och fått de tjuriga socialdemokraterna med på ett beslut, skulle lösa alla problem.

Än en gång – jag har ingen aning om den aktuella pensionären har nekat att bli duschad eller om han har bett om det men inte fått det. På flera håll har det beskrivits som att han inte ”fått” duscha. Skall det tolkas som om att han har ”bett” om det men fått ett nej? Inte vet jag, men kanske Ågren vet. Frågan sägs vara under utredning och han har kanske fått ta del av vad som hittills framkommit.

Finns det verkligen ingen politiker, röd eller blå, som har något att säga om de viktiga begreppen, självbestämmande, medbestämmande och skydd av den personliga integriteten när det gäller vården av äldre?

Bli först att kommentera